När man har trillingar så tänker i varje fall jag ofta på hur folk bemöter en och hur barnen kommer att ta det. Vi kämpar i vår familj att alla skall få lika behandling så mycket som möjligt eftersom för oss är de allihopa barn.

Men visst förstår jag folks nyfikenhet. Därför har jag en hemsida och en blogg. Just för att de som är nyfikna ska få titta. När jag fick beskedet att jag väntade trillingar så sökte jag information på nätet men fann inte mycket. Och heller inte många att prata med. Idag har jag några stycken i min omgivning som förstår oavsett om de har trillingar eller inte. Bilder finns på min hemsida där den som vill se hur det såg ut vid förlossningen av trillingarna.

Gå in på http://www.familjenxl.dinstudio.se .

Man kommer aldrig ifrån att det är unikt och annorlunda. Jag är ändå oerhört tacksam över att fått uppleva det. Jag har inte bara gåvan att få många barn utan också gåvan att fått vänta och föda trillingar. Hur många har fått den chansen? Där skiljer jag mig. Men visst kan det stundtals vara jobbigt också att alltid vara omtalad, den som folk viskar bakom ryggen på och uttittad.

Att vänta trillingar är också en upplevelse i sig. Det jobbiga var att man inte hade så många att dela den med. Vart man än gick vem man än pratade med så tog man över samtalsämnet för en som "bara väntade ett barn". Vilket inte kändes så bra för min del, fick mycket dåligt samvete många gånger då jag vet hur unikt det också är. Men det gick ändå eftersom jag började att blogga i stället och fick på så sätt prata av mig.

Idag är trillingarna ett år och mycket har hänt under tiden. Det blir alltid uppståndelse kring en när man är ute och går. Vi försöker dock hålla låg profil för barnens skull. Oftast så går det bra. Vi kan inte sitta inne och gömma oss bara för att vi har trillingar och många barn, det går ju inte.

Det kommer nog alltid att finnas människor runt om en som kommer att kommentera eller ha synpunkter på trillingarna eller antalet barn vi har. Men valet är ändå vårt och i slutändan så är det vi som går hem och tar hand om dem.

Men faktum är att aldrig förr så har jag känt mig så ensam som jag gör nu över att vara mamma till många barn och trillingar. Som tur är så har jag ett fåtal runt om mig som fortfarande är mina vänner. Nya har kommit in i mitt liv men också många gamla har vänt mig ryggen.

Tänkte lägga upp en bild på gossarna då de var nyfödda. Denna bild publicerades i tidningen bland födelseannonserna.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva 

 

Sofia

6 maj 2010 11:34

Fina Eva..
Jag blir så förbannad på att VUXNA människor beter sig som de gör! Ja menar, du och T är precis samma människor, oavsett om ni har 2, 4 eller 7 barn.
Jag förstår om det känns ensamt, men se det från den ljusa sidan. De vänner du och T har nu, är vänner som kommer att finnas där för er i vått och torrt.. Det krävs lite mer än en drös med underbara barn för att skrämma iväg oss :)
Puss och kram. Sofia

 

Zebbes mamma

6 maj 2010 23:38

Kan bara hålla med Sofia som skrev " Det krävs lite mer än en drös med ungar för att skrämma iväg oss" Så sant.. Du har några iallefall runt omkring dej som du kommer att få kämpa järnet för att bli av med.. hihhi Vi är som små fästingar som bitit oss fast.. vi släpper inte taget.. oavsett hur många barn ni skaffar.... Det är fortfarande dej jag vill umgås med och det gör jag gladeligen med alla dina ( och mina... ) barn. Förstår dock att det kan kännas ensamt vissa gånger, då man helst bara vill vara en " vanlig" mamma... Men lyft luren då och ring till oss fästingar... hiihihi

Kram Kram Från Mia

Ps.. Tack vännen för en underbar dag idag..

http://www.zebbeskamp.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...