Nu har även Gabriel insjuknat vilket gör att vi har fyra barn som ligger av fyra hemma. Min dotter är hos sin pappa denna vecka och hans son och dotter är inte heller här. Och tur i oturen är väl det. För vi har tillräckligt just nu. Hoppas bara att varken jag eller Thomas insjuknar. Vi är ju ändå dom som måste ta hand om allt. Och det behövs verkligen två till det här. Visst skulle vi inte gå under om en av oss blev sjuk men klart att det skulle vara jobbigt. Skulle ljuga om jag sa något annat.

Tvättmaskinen har gått varm och vi löser av varandra med att torka spyor, byta blöjor, bädda om, torka golv, trösta barn. Våra små liv är så ynkliga just nu och man vill helst bara hålla om dem men kan inte ta alla samtidigt. Det andra måste ju göras. Och jag får en stark känsla av att inte räcka till just nu. Även om jag vet att jag gör allt för att mina barn ska få det bra. Sjukdomsförloppet är väldigt snabbt och från den första till den sista som sjuknade in så är det mindre än 24 timmar. De måste ha blivit smittade samtidigt. Ingen idé att spekulera bara att ta hand om det. Och jag tycker så synd om dem små.

Ge mig styrka att klara denna natt också.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag hann jag inte mer än till jobbet, rensa mailboxen, förbereda mötet jag skulle hålla och hämta kaffe. Sen ringde min sambo Thomas och förklarade att alla pojkarna var magsjuka.

Det var bara att packa ihop och åka hem igen. Vet hur jobbigt det är med en som är magsjuk. Så det var inget snack om saken att jag skulle åka hem och hjälpa till. Sjuka igen. Stackars små liv.

Väl hemma så visade sig det bara att tre av dem var sjuka. Gabriel hade ännu inte börjat kräkas och man kan ju hoppas att han slipper. I övrigt verkar dom pigga inom parentes. Har sett värre tillstånd på sjuka barn. Så förutom kräkandets så mår dom bra, dvs ingen feber eller förkylning. Jag hoppas innerligt att detta är kort och intensivt. Hellre tar jag massor med jobb under ett dygn än lite mindre jobb men ändå mycket under en hel vecka och att de avlöser varandra. Pest eller kolera.

Och sen blir det att samtala med försäkringskassan också. Alltid har jag strul med när jag tar ut vård av barn. Och de ringer aldrig upp heller och säger att det är fel utan man får vänta sina 30 dagar på handläggningstiden för att sen upptäcka att inga pengar har kommit in och att de säger det är fel. Och varje gång säger de olika så hur ska man veta om det är rätt? Nåja, det är en fis i rymden jämfört med sjuka barn.

Måste gå nu då jag har besök på mödravården också klockan ett. Återkommer senare.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva