Jag vet inte riktigt hur jag skall skriva eller hur jag skall känna. Men när samtalet med soc ägde rum idag och de läste upp den anonyma anmälan så kände jag bara för att skratta. Det som hade skrivits var ju helt taget från något som de egentligen inte hade någon aning om över huvud taget. Kunde man förvänta sig något annat? Och de var tydligen flera i detta trapphus som haft hemligt möte.

För det första så visste de inte ens hur många barn vi har, men tydligen hur vår livssituation ser ut ( vilket inte stämde på många punkter ). De uttryckte sig också att de är rädda för min sambo, därför är de anonyma. Min sambo säger knappt halv sju än mindre pratar med grannarna. Och bara för att han är rakad på skallen och har en kraftigare kroppsbyggnad så är han ingen kriminell brottsling eller potentiell barnmisshandlare. Tänk om man kunde se enbart på utseendet om personen i sig var av den kategorin. Tänk vad enkelt det skulle vara att hitta alla "bad guys". Men med ett sådant inskränkt uttalande och tycke gör att man ser det hela som patetiskt. Hur kan man ens uttala sig så idiotiskt? Och enligt anmälan så skall jag också tydligen bli misshandlad och det är synd om mig. Vart får människor allt i från? Vi pratar om några som inte ens vågar stå upp för det dom säger utan hellre är anonyma. De påstår att läget är akut, men varför ringer man då inte polisen då först? Varför skaffar man inte bevis för att rädda personen/personerna som blir utsatta? Hur tror ni att sociala skall kontakta er för att ta reda på om det är sant eller fråga vidare vad mer ni har att säga om personen eller personerna? Man räddar ingen akut genom att skriva ett anonymt brev till sociala och dessutom skicka det med posten. Hur akut tror ni det ser ut i myndigheternas ögon? Om någon är av akut behov hjälp eller blir utsatt, framförallt barn, så ringer man väl omedelbart. Och står för det man säger, eller?

Våra grannar under oss tyckte att sociala myndigheterna kunde kontakta dem för att de hade absolut ingenting att säga om allt som skrevs än att det bara var diktat. De om någon hör vad vi sysslar med dagligen och nattetid. Och de har aldrig någonsin hört talas om något så korkat uttalat. Tack för att det finns några vänliga själar.

Om man sammanfattar mötet så kan man säga att det gick bra. Det fanns ingenting att ta på. Anmälan var inte korrekt och det fanns för många frågetecken kring det hela. Och att de var anonyma gör ju inte saken bättre eftersom de inte kan utreda vidare. Men för att de handlade om barn så var de tvungna att ta in oss. Och det är ju jättebra att myndighetrna reagerar för då vet man att systemet fungerar. Men de kunde inte driva det vidare.

Så snälla grannar, lägg ner.

En bild på min sambo och fyra av barnen. Klockan tre varje dag kommer hornen fram, bara så att ni vet ;-).

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

 

Lisa (sjubarnsmamma)

21 maj 2010 21:45

Skönt att allt verkar gå bra. Det är alltid jobbigt när folk inte kan låta en vara ifred. Visst. Alla har sin åsikt men stå för den då...tycker jag!

Ha en fortsatt fin kväll!

http://www.sjubarnsmamma.com

 

Jeanette

24 maj 2010 08:12

Helt sjukt ju, vet precis hur det är att få onödigt idiotiska anmälningar på sig helt vrickat, nej fy för såna människor.
KRAMAR

http://www.familjen-annorlunda.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...