Trillingmamma och sjubarnsmor

Alla inlägg under maj 2010

Av Trillingmamman - 7 maj 2010 17:47

Att barn lär sig fort vet vi, men över en dag?! Eller har jag varit så borta att jag har missat allt under en lång tid? Min sambo Thomas berättade när jag kom hem från jobbet att nu klättrar trillingarna överallt. Javisst tänkte jag och fäste inte så mycket vid det han sa eftersom klättrar smått på saker och så har de gjort ett tag. Ingen fara på taket med det och fortsatte lugnt med maten och han gick ut ett tag.


Men nu pratar vi inte klättra på små saker längre utan soffan, sängen ja överallt. Jag tyckte jag kände mig som en bläckfisk när de var små och ville ha mat i flaska konstant. Det är ingenting mot vad det här är. Barnen är överallt. Hoppar i soffan, lägger sig upp och ner, busar och hittar på allmänt hyss hela tiden. Och inte nog med det så har de andra två mer eller mindre börjat gå också. Visserligen inte hela tiden men mer nu idag än igår.

Och jag jobbar bara halvtid. Hur kan jag ha missat detta? Och våran tvååring Gabriel tycker ju detta är jättekul och jagar upp dem ännu mera.


Faktum är att jag kan inget annat än att skratta för jag visste att detta skulle komma. Har barn sen tidigare så nyhetens behag är det inte direkt. Men man glömmer mellan omgångarna och tre på en gång är lite av en överraskning. Vilken syn. Hann tyvärr inte ta någon bild ( skrattar stort ). Men jag lovar att jag vid tillfälle ska göra det.


Jag satt just och tänkte hur olika min barn egentligen är men ändrar mig på vissa punkter. För när det gäller bus, klättra och hoppa i soffan så är alla barnen lika på den punkten. Ikväll kommer jag att sova gott.



Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva


ANNONS
Av Trillingmamman - 7 maj 2010 08:47

Igår hade jag en helt fantastisk och underbar eftermiddag med min bästa vän Mia. Vore det inte för henne så hade jag brytit ihop för länge sen, TACK för att du finns och ser den människan jag är bakom allt detta. Tack för att jag får vara Eva och inte ett objekt. Du anar inte vad det betyder för mig.


Det är helt fantastiskt att träffas alla och bara få vara och umgås. Och precis som Mia skrev i kommentaren igår så har jag faktiskt vänner som bryr sig, och det värmer.

Nu var inte alla barnen med men en del av dem i alla fall. Och trevligt var det. Det bjöds på mat i vårt hus och givande samtal. Idag finns världens godaste matlåda som skriker efter mig här på jobbet i kylen, lammytterfilé med potatisgratäng.


Efter det att de hade gått hem så kände jag mig som en ny människa. Och hade det inte åter igen varit för min väns skull så hade jag brytit ihop mer än vad jag gjorde den kvällen på grund av den rådande situationen. Men jag överlevde. Fokusen låg på barnen fram tills det var dags att lägga sig. Och barnen var helt underbara också och det blev inget tjafs vid läggdags, tjat om tandborstning eller städning. Fantastiskt.


Tog ett varmt bad efter det att de somnade. Hett för att släppa på alla spänningar samt ömma muskler. Efter det så tog jag spikmattan med mig in till sovrummet lade mig på sängen med hög musik i öronen. Ett par tårar rullade men inte hysteriskt, utan bara för att släppa på trycket lite. Och det kändes skönt att bara få vara ensam en stund i min egen lilla värld.

I dag mår jag som sagt mycket bättre. Tack alla mina underbara vänner. Ni är guld värt för mig.



Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva


ANNONS
Av Trillingmamman - 6 maj 2010 09:56

När man har trillingar så tänker i varje fall jag ofta på hur folk bemöter en och hur barnen kommer att ta det. Vi kämpar i vår familj att alla skall få lika behandling så mycket som möjligt eftersom för oss är de allihopa barn.

Men visst förstår jag folks nyfikenhet. Därför har jag en hemsida och en blogg. Just för att de som är nyfikna ska få titta. När jag fick beskedet att jag väntade trillingar så sökte jag information på nätet men fann inte mycket. Och heller inte många att prata med. Idag har jag några stycken i min omgivning som förstår oavsett om de har trillingar eller inte. Bilder finns på min hemsida där den som vill se hur det såg ut vid förlossningen av trillingarna.

Gå in på http://www.familjenxl.dinstudio.se .


Man kommer aldrig ifrån att det är unikt och annorlunda. Jag är ändå oerhört tacksam över att fått uppleva det. Jag har inte bara gåvan att få många barn utan också gåvan att fått vänta och föda trillingar. Hur många har fått den chansen? Där skiljer jag mig. Men visst kan det stundtals vara jobbigt också att alltid vara omtalad, den som folk viskar bakom ryggen på och uttittad.


Att vänta trillingar är också en upplevelse i sig. Det jobbiga var att man inte hade så många att dela den med. Vart man än gick vem man än pratade med så tog man över samtalsämnet för en som "bara väntade ett barn". Vilket inte kändes så bra för min del, fick mycket dåligt samvete många gånger då jag vet hur unikt det också är. Men det gick ändå eftersom jag började att blogga i stället och fick på så sätt prata av mig.


Idag är trillingarna ett år och mycket har hänt under tiden. Det blir alltid uppståndelse kring en när man är ute och går. Vi försöker dock hålla låg profil för barnens skull. Oftast så går det bra. Vi kan inte sitta inne och gömma oss bara för att vi har trillingar och många barn, det går ju inte.


Det kommer nog alltid att finnas människor runt om en som kommer att kommentera eller ha synpunkter på trillingarna eller antalet barn vi har. Men valet är ändå vårt och i slutändan så är det vi som går hem och tar hand om dem.


Men faktum är att aldrig förr så har jag känt mig så ensam som jag gör nu över att vara mamma till många barn och trillingar. Som tur är så har jag ett fåtal runt om mig som fortfarande är mina vänner. Nya har kommit in i mitt liv men också många gamla har vänt mig ryggen.


Tänkte lägga upp en bild på gossarna då de var nyfödda. Denna bild publicerades i tidningen bland födelseannonserna.


 




Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva 


Av Trillingmamman - 5 maj 2010 19:57

Kan inte låta bli och le när jag tänker på hur vi förflyttar oss med alla dessa barn. Hur får vi det att fungera egentligen? I omgivningens ögon måste det se hemskt komiskt ut. Men vi har faktiskt en rutin på det. Sen kanske barnen inte alltid gör som man säger och då blir det extra roligt att springa som en skållad råtta för att samla in alla.

Inför en utflykt eller resa så ser man till att barnen är mätta först och främst. Att åka iväg med hungriga barn är som att be om trubbel. Och om det inte är nödfall så gör man det förstnämnda. Sen är det blöjbyte på löpande band som gäller. Efter det är det påklädning av alla barnen. Gabriel som är två tycker det är roligt att klä på sig själv så mycket behöver man inte göra för honom. Otroligt vad de lär sig fort. Men i hans fall så har han väl mer eller mindre blivit tvungen eftersom trillingarna tar sin tid.


Sen kommer nästa roliga del och det är att ta ut alla i hissen en och en utom Gabriel för han går själv. Hinna låsa dörren och ta med det som ska med innan alla kryper ut ur hissen igen. Det kan bli ett par turer med lyftandet in och ut ur hissen då de hellre vill utforska utanför.

Sen ner en våning för att hämta ut vagnen i förrådet. Hissen tar inte vagnen eftersom den är för bred så detta är våran enda lösning för tillfället tills vi hittar annat boende. Vagnen transporteras ut för att blockera utgången lite sen är det bara att raskt springa och hämta alla barnen som vid det här laget har krypit ut ur hissen. Den synen måste ju vara roligast att se. Spänner fast trillingarna en och en och Gabriel står vid det här laget med sin sparkcykel och med start motorn igång. Ut genom porten och iväg. Packning, barn och oss själva. Går mot bilen som ligger en bit bort. Gabriel gasar för fulla muggar bredvid eller framför. Massor med stopp på vägen då mycket skall utforskas, men det är i alla fall ett barn för tillfället ( vågar inte tänka på hur det blir sen ). Över gatan och övergångstället och bilisterna som fått stanna trycker ansiktena mot bilrutan av självaste åsynen av allt.


Sen är det bara ett par femtiotal meter till bilen som är av modell större eftersom vi är många i familjen. Väl framme så stannar en av oss bredvid vagnen och Gabriel som åker sparkcykel åt alla håll. Mest att hålla koll på honom eftersom vi behöver köra fram bilen en bit för att kunna öppna dörrarna och bagageluckan för att få in allt och alla. En av oss kliver in i bilen och tar emot alla en och en och det brukar gå hyfsat om de inte är på dåligt humör. När allt är tömt så öppnas båda dörrarna bak och trillingvagnen körs in som den är utan att fällas i hop. Ja vi har ett bagageutrymme som inte är av denna värld och tom en vagn som är 109 cm bred och något längre kan köras in och ändå få plats över, det ni...


Sen är det bara för mig och min sambo att sätta sig bakom ratten respektive passagerarsidan och köra iväg. Och ska vi ut så gäller samma procedur fast baklänges. Vid längre resor bort med mycket packning så hämtar vi bilen och kör fram till porten för att lasta först innan vi tar in barnen och åker iväg. Men dessa längre resor är inte så ofta med alla barnen som ni kanske förstår. Vår väska består av en stor ryggsäck med extrakläder, blöjor, drickflaskor, plåster och nödproviant ( har jag glömt något? ).


Och kanske ni kan tänka er synen som blir när vi kommer och ska lasta in alla. Här är en bild på våran bil förresten.


 


Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva



Av Trillingmamman - 5 maj 2010 09:26

Ni som har följt mig i min tidigare blogg vet att jag är en aktiv människa. Jag gillar helt enkelt att röra på mig för att det får mig att må bra. Och i och med det så kan jag äta vanligt utan att behöva följa bantningskurer och svältdieter. För det är absolut ingenting för mig. Och med så många barn så måste jag ändå vara en förebild för dom och visa att motion är bra och att äta sunt men ändå synda ibland.


Jag är absolut ingen fanatiker av träning, tycker bara att det är så skönt att röra på mig. Men ni kommer säkert att märka att vissa saker jag gör kanske är extrema i era ögon. Men allt är relativt.


Nu är jag gravid i vecka 29 så min motion över huvud taget är inte extrem på något sätt. Och med många barn så får man hitta tiden när man kan. Och eftersom jag jobbar så är till och från jobbet en bra tid just nu. Men med tanke på mitt tillstånd så är det nedkortat till en tur om dagen bara. Jag går mycket. En tur är 5 km hemifrån till bussen vid Handen. Förut så gick jag både hem och dit men eftersom jag är så långsam och får sammandragningar så tycker jag ändå att 5 km är okej i stället för en mil. Det tänkte jag köra på så länge det går fram tills det är dags för barnet att komma ut. I det här fallet så får jag lyssna på min kropp lite.


För övrigt så älskar jag och cykla och hade som rutin att cykla till jobbet varje dag. Det fungerade tills jag var i vecka 14 med trillingarna. Sen var det läge och sluta. Det gick inte längre pga riskerna. Till och från jobbet så är det mer än 5 mil sammanlagt. En enkel tur på 2,54 mil tog mig, i icke gravid tillstånd, en timme att cykla. Vilket inte är så mycket sämre än bussen från dörr till dörr. I mångas ögon är jag helt galen som cyklade till jobbet och så långt men för mig var det en ren njutning. Och det kommer jag att fortsätta med då cykling är en utomordentlig motion. Tack vare att jag höll igång så pass så orkade jag igenom trillinggraviditeten ända fram till vecka 36 och även tre månader efter de föddes så var jag med i Tjejvättern på 10 mil och fick tiden 4,5 timmar.


Jag har som mål att delta i Vårruset varje år och jag startade med det för två år sedan. Det har blivit som en grej mest för min del. Och jag kommer även att delta i år den 1:a juni. Fast denna gång springer jag inte eftersom jag mer eller mindre är höggravid. Fem kilometer är inga problem för mig så vida någonting allvarligt inte inträffar. Då självklart tänker jag inte delta om det finns hälsorisk för mig eller barnet. Men annars inget hinder. Normalt har jag tiden 29 minuter på 5 km och då som icke gravid. Kommer att ha som mål att delta varje år så länge det går.


Jag och min sambo var med i premiären för Parloppet förra året men kan i år inte delta eftersom denna rutt inte går att gå runt. Det går ut på att man anmäler sig som par, nödvändigtvid inte kille och tjej, och sen springer man åt varsitt håll och möts på halva vägen. Turen är endast 5 km och ganska lätt att springa för den som är van att röra på sig lite. Kan varmt rekommendera det som en kul tävling.


Att jag äter sunt är väl lite till överdrift men jag äter ganska mycket ren mat, dvs jag tillagar den själv på rena ingredienser. Det beror mer på att jag är glutenintolerant än att jag är förskräckt över dagens innehåll i snabbmaten. Men visst syndar jag när det gäller det onyttiga också, det jag kan äta givetvis. Jag tror inte på att slopa saker och ting helt. Bättre att äta med måtta och det gäller allt och sen att man rör på sig. Det man stoppar i sig får man göra sig av med i motionsspåret helt enkelt.


Här kommer ni att få följa mig på vägen då jag läste någonstans att det är bra att föra dagbok över sina motionsvanor. Det både peppar en och att man får överblick lite på hur mycket man egentligen rör på sig. Nu har jag en kalender där jag fyller i exakt så jag kanske sammanfattar mer här periodvis innan det sätter i gång på allvar efter barnets födelse. Så ha överseende med att det går lite trögt i början.


Har ni frågor över mina metoder så hör gärna av er. Kan jag hjälpa så gör jag det.



Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva


Av Trillingmamman - 4 maj 2010 19:25

Måste ju säga att efter den här dagen och det tålamodet man har så är jag värd en medalj. En natt utan sömn då den lilla envisa i magen har levt rövare. Sen upp 05.30 för att göra sig i ordning för jobbet. Trillingarna stod och log i sina sängar och så fort de får syn på mig så skriker de till av förtjusning. Och jag tar upp de små för att hinna gosa lite med dom innan jag far iväg till jobbet. Gabriel är också vaken vid det här tiden och han var på glatt humör han med. Väcker Linn för att hon skall hinna göra sig i ordning innan skolan. Jag äter frukosten ståendes som alltid eftersom matbordet inte finns i samma rum. Känns som en onödig dukning fram och tillbaka bara den korta stunden man har på morgonen. Min sambo sköter annars matandet av de små när jag har gått.


Jobba mellan åtta och tolv. Slänger i mig lite lunch och njuter av att kunna äta själv. För det är ingen självklarhet sen när man är hemma. Hoppar på bussen och tar min vanliga promenad på 5 km hemåt sen när jag kommer till sista hållplatsen. Också en njutning av att motionera lite.


Väl hemma så är barnen på dåligt humör och den ena avlöser den andra. Tyckte så synd om dem då det är sällan det händer att alla fyra samtidigt är på det sättet. Visst händer det men inte så ofta. Idag var det en sådan dag helt enkelt och det passade alldeles utmärkt eftersom jag var själv med barnen på eftermiddagen. Klart att de skulle vara på dåligt humör allihopa.

Tiden gick så fort att jag knappt hann blinka förrän klockan blev sju. Det är blöjbyten, matning, trösta, leka, matlagning till oss större, äta middag, byta blöjor igen, natta barnen, duscha dem. Ja ni kanske förstår att min tid aldrig står still. Det finns alltid något att göra och man är aldrig uttråkad. Sen kan vissa dagar vara jobbigare än andra givetvis. Men man får inte glömma att de små är individer och även dom kan ha sina dåliga dagar samtidigt.


Kan inte låta bli att le då jag tänker på min son Gabriel i vissa sammanhang. Han är så envis den lille mannen och det gäller allt han gör. Han ger sig inte på någon punkt. Och nu ikväll tänker jag speciellt på när han åker sparkcykel. Han tittade på min stora tjej som seglade med den och han skulle minsann göra samma som henne. Och mycket riktigt. Efter ett par ras och lite envishet så klarade han det galant. Nu ett par veckor senare så är han en riktig galning på sparkcykeln. Han kan stå och glida han med med ett ben och hålla balansen utan problem. Och jag ser hur folk reagerar när han kommer åkandes. Hur många tvååringar åker sparkcykel på två hjul i full fart? Många blickar och kommentarer har vi fått.

Slår vad om att om han hade haft en cykel med stödhjul så skulle han lära sig cykla på en gång. Men tyvärr så finns inte så små cyklar och man får inte glömma att han faktiskt fyllde två år i januari. Han har inte längden än för att nå ner till pedalerna. Men det kommer, och han kan gott åka på sparkcykeln ett tag till.


  Gabriel sparkar utanför moster Elins hus en dag tidigt i april.


Nu hägrar badet och min alldeles egna lilla tid för mig själv en stund. För i morgon är en ny dag då klockan åter igen ringer samma tid. God natt alla.


Tack för att ni läser!Vid tangenterna/Eva





Av Trillingmamman - 3 maj 2010 19:42

Ja det är premiär för min del att börja skriva här. Har absolut inget emot den gamla bloggen. Nästan 26000 besökare har jag haft. Hoppas att de trogna väljer att komma hit och nya finner det jag skriver intressant.

 

Vad är det som är så speciellt med mig eller min blogg? Jag vet inte ärligt talat. Det jag skriver kommer från hjärtat oavsett hur jag mår eller vilket humör jag är på. Skriver av mig för att jag känner att det behovet finns. Någonstans är jag inte en vanlig mamma även om jag många gånger tycker det och vill vara det. Men min situation ser inte ut så. Där skiljer jag mig på många punkter. Jag har inte bara fem barn utan även två bonus. Jag är också gravid i vecka 29 och har haft privilegiet att vänta och föda trillingar. Pojkarna är nu ett år och mycket har hänt. Det finns bilder att skåda på min hemsida http://www.familjenxl.dinstudio.se .

 

Här kommer jag att skriva om allt möjligt. Ni som följt mig kommer att känna igen "Panthera leo". Nya, nyfikna vill jag hälsa varmt välkomna.

 

Jag är Eva, mamma till snart sex egna barn samt två bonus. Det här handlar om mig, mitt liv och mina upplevelser.

 

 

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva


 

 

Tidigare månad - Senare månad

Mamman i FamiljenXL


Trillingmamma och sjubarnsmor. Studerande. Välkommen hit!

/Eva S

Datum och månad

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17
18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<<
Maj 2010 >>>

Vill du söka?

Är du nyfiken på mer?

169 besvarade frågor

Tidigare år

Och klockan är nu...

På gång eller bara skrivklåda

Twitter

Träningsresultat

Senast skrivet av mig

Bloggar som jag följer

Andra sidor jag besöker

Äldre bloggar

RSS

Följ bloggen

Följ Trillingmamma och sjubarnsmor med Blogkeen
Följ Trillingmamma och sjubarnsmor med Bloglovin'

FamiljenXL via Facebook

Översättning till annat språk

Besökare från andra länder

Free counters!

Statistik över besökare här

Blogg


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se