Kan inte låta bli att skriva om det för ibland undrar man hur människor tänker, eller ja inte alls. Många samtal har det varit idag men det här tog nästan priset. Ganska kul att sitta i telefontjänst för man möter så olika människor av olika sorter.

- Välkommen till M****R det är Eva.

- Jag undrar hur det går med mitt ärende.

- Har du ett ärendenummer?

- Nej, ni har min dator så jag kan inte kolla mailen. Men det är det här ärendet som handlar om att blåsa datorn  ( det finns andra datorer att logga in på och blåsa är ett annat uttryck för att rensa datorn helt ).

- Okej, vad har du för användarnamn ( tur att det finns fler sätt att söka ett ärende på ).

- Ja det är S****G..... ( lång suck )...

- Jag ser här att tekniker har åtagit sig ärendet kl 9.07 idag och han meddelar sedan när din dator är klar.

- Jag ska ha min dator med mig idag, det visste ni. Och det tar bara tio minuter att göra det ni ska ( och han har ett ärende bland 800 anställda och 14000 studenter och är förmodligen den enda som behöver hjälp av våra tekniker).

- Ja ni får med er datorn idag men teknikern har precis börjat med ärendet ( klockan är 10.00 ). Han kommer att hinna med din dator.

- &%%¤"**... jaha.. ( ännu större suck )... *klick*...

Ja ibland undrar man hur dom tänker. Ska aldrig mer klaga på barnen känns det som för vuxna som beter sig är nog ännu värre. Hade en annan som ringde för ett tag sen och den var ganska rolig den med, kan ta den också...

- Välkommen till M****R det är Eva.

- Hej jag hade en dator som en av era tekniker fixade och jag vet inte vad han gjorde för den fungerade sen. Men nu fungerar den inte och jag behöver att han kommer igen. Tror du han kan fixa med det som inte fungerar igen ( för oss som sitter som ärendemottagare så är detta en alldeles utomordentlig beskrivning av ett ärende )?

- Vad var det som inte fungerade med datorn och vet du vilken tekniker som hjälpte dig?

- Nej jag vet inte det. Kan han komma och kolla? För han gjorde bara så där och så helt plötsligt fungerade det. Och han jobbar hos er ( och i det här läget så skall jag gissa vem personen var och vad han gjorde med datorn ).

- Startar datorn?

- Jag tror det.

- Vad har du för användarnamn? Lägger ett ärende till tekniker på en gång ( har nu gett upp om att få information som kan hjälpa teknikern i ärendet, men jag skriver det lite fint att jag har försökt och användaren ser det inte ).

- Okej tack vad bra! ( användaren är mycket nöjd ).

Oftast är dom snälla men ibland kan det komma en och annan som är lite åt det sura hållet. Konsten är bara att behålla lugnet. mailen kan vara lika roliga att svara på också och det bästa är när de skriver:

Jag har problem, kan tekniker komma? ( och nu ska man gissa vad han eller hon har problem med.. dator, skrivare, inloggning, telefonen osv... ).

Så ja mitt jobb är kul oftast! Ville bara dela med mig av det som kan hända i en support, en helt vanlig dag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Man kan säga att jag sov ganska gott nu på morgonen och klev upp alldeles för sent. En timme senare än vad jag brukar och det innebär ju att jag är sen till jobbet med dessutom. Och idag skulle min dotter ha picknick som skulle packas ner. Som tur var så fick jag låna bilen och att jag kunde ta den. För det kunde lika gärna varit så att den fortfarande inte hade fungerat efter raset i lördags. Snacka om att man har lite tur.

Men två långa dagar sätter sina spår och dessutom en måndag med försovning med. Förvärkarna är grymma och ganska intensiva med. Men inget akut ( en fembarnsmor har talat ). Försöker ragga alvedon för att få magen att slappna av lite men har ännu inte lyckats. Får ta det på lunchen då apoteket ligger vägg i vägg här. Även om jag inte stressar nu så har jag varit igång hela helgen vilket jag får sota för. Badet igår var en välsignelse samt spikmattan, för det gjorde ju susen då. Men nu arbetar jag så det går inte riktigt förrän ikväll. Sitter ner mest och har telefontjänst så det är lugnt just nu men jag ska ju upp och gå sen och det är då det börjar. Sen har jag mina funderingar på om barnet kanske fixerar sig också eftersom jag ändå är i vecka 34. Inte helt omöjligt men lite annorlunda upplevelse än tidigare. Kändes inte riktigt så här då men och andra sidan så är det min tredje täta graviditet samt fjärde totalt så varför skulle det inte kännas. Med tanke på antalet snitt också. Klart det gör lite ont. Men så pass mycket vet jag att det INTE är värkar. Och skulle det bli värre så tar det mig två minuter till sjukhuset härifrån men den risken är ganska liten. Tror mer på stress och förvärkar. Mera vila bara så blir det bra. Ingen promenad idag med andra ord och jag får nog se det som så att jag får ta det lite lugnare eftersom jag har fullt med arbete ändå hemma med alla barnen. Schemat är redan fullt. Jag har inte tid att föda nu helt enkelt och jag tänker knipa.

Är i full gång med allt som komma skall med planering för resan till Malmö i helgen, bröllop, förlossningen, dop och en massa annat som står på schemat. Så tiden finns inte riktigt...

Nu måste jag avsluta fast skrivklådan är i full fart. Återkommer!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva