Hela den här historien är sorglig och egentligen ingenting som ska hängas ut på nätet över huvudtaget. I det här fallet så måste jag få förklara mig utan att hänga ut någon!

Kommentarer får man alltid leva med för att folk just tycker saker och med all rätt. Men vet de hela historien? Nej, endast det som skrivs av berörd part på min blogg och facebook. Klart att folk reagerar. Men det är endast en parts åsikt och synpunkter de ser. Inte min sambos eller min. Jag/Vi svarar berörd part via mail, inte på bloggen.

Att jag har åsikter om det runt omkring är fritt så länge ingen kommer till skada. Och ingen har hängts ut.

Jag är arg, ledsen och besviken över det som händer och det min familj blir utsatt för lika mycket det som händer åt motsatt håll. Jag har aldrig någonsin påstått något annat. Men för det skriver jag inte osanna fakta öppet på bloggen, facebook eller annan kanal. Jag skriver om känslor. Det är inte förbjudet, men det väcker starka åsikter givetvis.

Alla har rätt att reagera och jag har rätt att försvara mig också så länge ingen kommer till skada eller går till grovt personangrepp.

Korten på barnet visar absolut ingenting. Ett kort är retuscherat för att man inte ska se vem det är resten går inte att se eller ens gissa sig till. Ja det väcker starka åsikter hos berörd part och med all rätt. Men det är faktiskt inga nakenkort och min sambo Thomas som också är vårdnadshavare har godkänt korten eftersom inget är uppseendeväckande eller kan skada över huvud taget. Sådana kort läggs inte ut på något av barnen.

Vi äger hemsidan och bloggen tillsammans. Men jag står för skrivandet. Men ingenting läggs ut utan att jag pratat med min sambo om det först. Är det så hemskt?

Polisen skall få utreda om det jag/vi gjort är brottsligt och därefter ska jag ta bort korten. Tre gånger har jag redan skrivit detta till berörd part och hon vet om det.

Men vi kan också vända på steken och säga att det händer åt motsatt håll också och då höjer ingen på ögonbrynen och tycker att stackars pappan får stå ut med det. Att kort läggs ut på barnet utan medtycke från pappan, och det är ändå kort som visar allt och dessutom på facebook. Ingen reagerar!

Det är inte heller någon som höjer på ögonbrynen åt andra hållet då sonen hålls borta från pappan i över ett halvår utan att få varken prata eller se honom. Och under den tiden så matas min sambo om att han är misshandlare, olämplig som pappa av berörd part för deras gemensamma barn och samtidigt är han far, pappa och hemma med fem andra barn på heltid.

Märkligt i mina ögon hur man kan vara hemsk men ändå pappaledig.

Anmälningarna har givetvis lagts ner eftersom det kommer från en enda person och bevis finns inte att styrkas, annars hade vi väl suttit i fängelse båda två. Hembesök har gjorts av sociala myndigheterna, inte ens de hade något att anmärka på. Intervjuer hit och dit.

Polisen ser det inte annat som en vårdnadstvist som har tagit större proportioner helt enkelt. Vi är inga brottslingar vad ni än tycker och vad som än sägs. Hela historien finns ju inte att hämta på nätet av oss eftersom vi ser det hellre att det sköts av berörda parter. Som sagt, åsikter är fritt för alla omkring det hela.

Sen givetvis så kan man tycka saker i detta fall om vad som är rätt eller fel. Och det har jag tagit med berörd part också. Tvisten ligger dock mellan dom. Och för barnets bästa är att det sköts via dem och ingen annanstans eller blanda in andra.

Jag har mailat ett otaliga gånger och bett att bli lämnad ifred. Eftersom tvisten börjar ta så stora proportioner så nu värnar jag om barnen i det hela.

Men ändå lämnas jag inte i fred utan hängs ut konstant som ett monster på min facebook och blogg. Jag tycker inte att det är vare sig rätt eller speciellt moget då inget baseras på fakta. Jag eller min sambo har inte gjort det motsatta. Ingen reagerar!

Berörd part har lovat att inte kontakta mig mer men vad jag kan se så hålls inte detta trots att jag bett det själv och fått det bekräftat via mail också.

Svaren från berörd part jag får hängs ut på nätet. Min blogg och min facebbok används i det här fallet. Jag väljer ändå dock att svara tillbaka via mail eftersom jag anser att det är något mellan oss.

Sen kan man tycka saker givetvis, men att hänga ut någon är ingen lösning på konflikten. Och jag kommer att fortsätta att svara till berörd part via mail. Ingen annan har med detta att göra egentligen men berörd part väljer ju att skriva om det öppet. Ingen reagerar!

Fortfarande är det vi som är monster som knappt har skrivit halv sju öppet mer än det vi har gjort med barnen som utflykter, äventyr osv...

Sen hoppas jag för alla parter att denna tragiska historia kan lösas utan vidare påhopp, anmälningar eller osanna skriverier som inte baseras på fakta både av berörd part eller andra inblandade.

Det är en tvist mellan två vuxna som inte kan komma överens, tyvärr. Och de har valt att gå via tingsrätten. Då måste det få ha sin gång tills allt är löst eftersom de inte kan komma överens. Beslutet från tingsrätten är ändå inte avgörande för barnets välmående utan det ansvaret ligger hos föräldrarna i slutändan.

Med detta sätter jag stopp för fortsatt diskussion på min blogg om detta. Vill du berörd part tala om det så är du mer än välkommen att maila i stället till min sambo, pappan och vårdnadshavaren.

Allt som skrivs här tas med i utredningen och jag tycker inte det sköts professionellt att hänga ut vare sig mig eller barnets far på nätet. Lika lite som berörd part hänger ut sig själv. Sen är det upp till advokater och tingsrätt att sköta beslutet oavsett.

Låt mig få fortsätta ha min blogg som jag tänkt det skall vara till. Skriva om mina barn, lägga ut kort, berätta om min situation, vår lycka, våra äventyr osv.

Jag har inte hängt ut vare sig deras barn av ondo eller berörd part. Inte med namn, foton eller annat och kommer heller inte att göra det i ren respekt. Även om det känns konstigt att inte ens få nämna barnet som familjemedlem då det faktiskt är min sambos barn också. Men allt har tagit så stora proportioner nu och då väljer jag att låta bli, även om barnet räknas som familjemedlem oavsett vad berörd part tycker.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

 

Jeanette

1 juli 2010 10:20

Detta har verkligen spårat ur, lider med dig gumman...vill du prata vet du var jag finns!
Styrkekramar

http://www.familjen-annorlunda.bloggplatsen.se

 

Susanne

1 juli 2010 10:22

Bra skrivet :) Skickar lite styrka o en kram :)Sussie

 

Elin

1 juli 2010 10:34

Ni har mitt stöd i vått och torrt

 

Helene

1 juli 2010 13:28

Håll ut vännen och låt myndigheterna sköta allt, lycka till med det stundande bröllopet och eran nya bebis, vi får ta en fika du , jag och Tina efter sommaren,,,puss på dig

 

Magdalena

1 juli 2010 13:40

Håll ut Gumman! Efter regn kommer solsken,, Massor med kramar till dig,,,

 

Inger

1 juli 2010 17:32

Kämpa på, Kram

 

Lisa (sjubarnsmamma)

1 juli 2010 21:25

Styrkekramar till dig

http://www.sjubarnsmamma.com

 

Orolig mamma

2 juli 2010 22:24

Nu räcker det, Eva! Du hänger ut allt på nätet för alla att läsa.....och, ni som känner medlidande med stackars Eva, känn lite för en liten 3-åring som blivit totalt isolerad från sin mamma i över en månads tid.....det är klart man reagerar!! Nu vill jag inte läsa ett ord till om det här på din blogg, Eva! Kalla inte andra oprofessionella då det är du som slänger ur dig de mest kränkande och låga kommentarerna av alla.....och vad beträffar din sambo så gör han sig totalt oanträffbar för alla !!! THE END

 

anin

3 juli 2010 00:55

Jag känner med dig... jag har oxå haft lite små problem med ex och vårdnad, men inte så här jobbiga som ni har det.

och om inte "orolig mamma" vill läsa något mer så är mitt förslag att du ska låta bli och gå in i bloggen och läsa...

 

anonym

6 juli 2010 09:07

orolig mamma.. jag har varit inne på din facebook sida, det är inga vackra saker du skriver där!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...