Som varje år så även detta besökte vi Västerås och självaste Power Meet. Bilder togs givetvis på marknaden och campingen. Här lägger jag upp lite som ni kan titta på.

Cherolet??!!... Menar förstås Chevrolet.....  

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag är det tisdag och endast sju dagar kvar tills det planerade snittet. Gissa om jag längtar i denna värme. Tycker om sol i vanliga fall men sen i lördags så har det mer varit en plåga. Att vistas i nästan 35 grader sätter sina spår. Flyr undan solen så gott det går och dricker massor men det känns som allt rinner ur en ändå. Igår var det något svalare men en hel del jobb i stället.

Samtal från MVC om mitt underbara låga värde som vanligt. Det skickades akut vidare till specialistmödravården på Huddinge som i sin tur ringde upp och berättade att det inte är någon idé att ta sprutor eftersom det inte ger någon verkan så här kort inpå snittet. Och det visste jag ju redan så det är bara att fortsätta med C-vitaminerna och järntabletterna.

Igår fick jag feber lite lätt och det är inte ett gott tecken. Får det inför varje förlossning. Kanske ett tecken på att det är dags eller så är jag helt enkelt sjuk. Mycket sammandragningar har jag och nu känns dom mer än vanligt även om det inte är riktiga värkar. Sju dagar kvar att stå ut och det fixar jag, inga problem. Har varit där förr.

Min säng i natt blev i hängmattan och det var helt underbart. Eftersom värmen är olidlig och att sova i en het säng är inte på tal om just nu. Och i dessa lägenheter så finns inget som heter luftgenomströmning. Det står helt still. Sjukt dåligt är det. Och det står öppet överallt men inte en strimma luft någonstans heller oavsett tid på dygnet. Men vad jag sett på nyheterna så kommer det att bli lite svalare senare i veckan eller mer mot normal temperatur. Hoppas det hjälper något.

Igår blev det en hel del pappersarbete att ta itu med och jag känner att det har varit mycket att pricka av på att-göra-listan. Mer finns men det ligger framåt i tiden det mesta så jag får andas lite nu. Här näst är det barnet att fokusera på. Dags att packa väskan till BB kanske eller så gör jag det samma dag som jag åker in. Inskrivning först, sen hem och tillbaka dagen efter. Vet fortfarande inte om det är en morgontid, mitt på dagen eller eftermiddag. Inga mera besök på mödravården i alla fall.

Ska vila nu och ta alvedon eftersom jag känner mig helt matt. Fortfarande feber.

Sen ska jag ta itu med mer kort och lägga ut. Men det blir nog till kvällen för bad måste ju göras idag. Vädret och denna värme gör att barnen måste svalkas av lite.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Det blev inte bara bröllop för vår del. Thomas överraskade mig med en helikopterflygning. Premiärtur för min del. Och det blev verkligen en upplevelse det med. Ni som inte provat en sådan tur, gör det. Rekommenderar det varmt.

Lite bilder kommer här.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu har man gjort det. Tagit det stora steget för att gifta sig. Västerås den 9 juli 2010 blev vårt datum.

Känns fortfarande overkligt när man sitter och ändrar namnet överallt. Självaste upplevelsen var häftig och helt annorlunda. Stämningen runt om och med alla som var där. Vilket bröllop det blev. Mot alla förväntningar man hade när det gäller Drive-in-vigsel. Det går inte att beskriva egentligen hur det var. Häftigt, annorlunda och helt klart oförglömligt.

Självklart så togs det massor med kort och detta är ett litet urval av allt. Det kommer att läggas upp mer senare på hemsidan för det var många fotografer på plats.

Tack alla för era inlägg, lyckoönskningar och gratulationer!

Vi bjöd på lite förtäring och förfriskningar efteråt. Även en tur på cruisingen hela natten. Tack alla ni som var med och gjorde vår dag mycket speciell. Likaså ni alla som inte var med men som på många sätt hjälpte till ändå.

Den dagen kommer vi alltid att minnas och för Thomas och mig slutade den vid halv fem på morgonen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag är det första dagen som vi vaknar som gifta. En ganska overklig känsla. Men det känns otroligt bra. Vi är lyckliga.

Lördag idag. Den 10 juli och exakt 10 dagar kvar tills vi får barn igen. En lika overklig känsla det må jag säga. Och med allt som varit runt omkring och det som komma skall så har man inte hunnit tänka så mycket på det heller. När väl barnet ligger där så kommer känslorna upp som de har gjort tidigare. Och förstår man någonsin att man har blivit mamma? En ganska overklig känsla bara det.

För tio år sedan trodde jag knappast att jag skulle vara gift och ha så många barn. Tänk vad livet vill annorlunda. Finns det mer överraskningar mån tro? Livet lär visa det då vägarna och vägvalen är oförutsägbara.

Jag vet i alla fall att jag kommer att göra allt för att livet ska bli bra för både mig, min man och barnen. Och just idag ser det ljust ut. En dag i taget. Idag som fru och första gången som gift.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Thomas har precis sprayat med underredsfärg för att skydda bilen lite. Och det kom även på honom kan man säga... lagom till bröllopet och dess fotografering. Här ser ni hur han ser ut.

Snyggt! Om färgen gick bort!? Det blir en hemlis när vi visar korten från bröllopet.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Min sambo är en klippa på att sätta ihop saker. Här har han byggt nya högtalare som nu mer står i vardagsrummet. Väldigt bra ljud måste jag säga när man tittar på film. Gissa om grannarna är överlyckliga över biosalong Silverlantz/Karlsson.

Sätter in bild på bygget som Thomas har skapat själv.

Så här lycklig kan man vara när man justerar lite in i det sista då det inte vart helt perfekt enligt Thomas själv.

Och det färdiga resultatet. Snyggt jobbat!.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ett besök på mödravården idag visade redan det jag visste sen tidigare. Dåliga värden när det gäller mitt Hb, ett medel på 93. Men helt ärligt, vad hjälper det nu att ta ett prover igen på laboratoriet? Ställde den frågan till barnmorskan och hon kunde inget annat än att hålla med, men att sjukhuset nu kan se statistik över hur det har sett ut genom graviditeten. Det köper jag men några järnsprutor lär jag aldrig se röken av och det hinner jag ändå inte med. Och med den läkarens utlåtande också så lär det bli dubbel dos av C-vitamin i stället.

Proverna skall tas i morgon och det tar en vecka innan svaren kommer. Då är vi inne på slutet av nästa vecka redan och veckan därpå är det dags ändå för barnet att komma ut. Måndagen går åt till inskrivning även om jag kommer hem på kvällen sen efter alla samtal med läkare, narkosläkare och barnmorskor. På tisdag är det planerat snitt. Än vet jag inte om det blir morgon, mitt på dagen eller eftermiddag som det kommer att utföras på. Hoppas så tidigt som möjligt.

Det som blir troligast också är att jag får blodtransfusion, men det har jag fått alla andra gånger ändå så det är inget nytt. Bara inte barnet påverkas av allt detta med mina dåliga värden. Att jag tar stryk är en sak. Är inte orolig ändå då jag vet sen tidigare att jag repar mig fort trots hur det ser ut.

Besöket var idag det sista också på mödravården. Känns lite vemodigt då barnmorskan jag har är en super kvinna på alla sätt och vis. Har haft henne genom alla mina graviditeter förutom mitt första barn. Lite tungt var det.

Den slutgiltiga viktkurvan på mödravården slutade med 11 kg plus. Men kommer säkert att gå upp ett eller två kilo till. Trodde det var mer jag hade gått upp men så var det inte för om jag inte minns fel så hade jag tidigare nämnt 16 kg.

Barnet är också fixerat och har helt enkelt halkat ner dit den ska. Har också känt det så det visste jag innerst inne. Hoppas bara att jag inte föder nu de närmaste dagarna för sätter värkarna igång så blir det akut snitt. Barnmorskan trodde barnet skulle bli stort så det blir nog en över 4 kg trodde hon.

Nu måste jag sluta då jag har massor att göra. Sysslorna ropar på mig och blir inte gjort hur mycket jag än tittar på det. Så det är bara att ta tjuren vid hornen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva