Lägger upp statistik över juni månad som bjöd på mer besökare. Kul att så många tittar hit både svenska som utländska.

Idag blev statistiken enkelt redigerat i Paint och Picnik då jag har bytt dator. Kunde inte se statistiken med den andra och nedladdningen av Adobe flash player fungerade inte tillfredställande. Men gamla häcken är alltid pålitlig.

Totalt antalet besökare under juni blev 1364 personer jämfört med maj som besöktes av 1199 personer.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

... Kungsträdgården för att titta på Red Bull Flugtag. Gissa om pojkarna njöt. Även jag ett tag trots den enorma hettan. Det blev bad efteråt som svalkade ner alla. Och det behövdes. Till middag blev det inget annat mer än "pittemian" ( Gabriels egna ord för pizzeria ).

Här kommer lite bilder från utflykten.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Igår hade vi en underbar dag med Mia och hennes familj. Värmen bjöd på lugn dag med bad och lek för de minsta och vuxet-bara-vara-snack på oss vuxna. Så skönt att bara kunna njuta och inte anstränga sig så mycket. Det grillades på kvällen och vi hade väldigt trevligt allihopa, mera sådant. Barnen slocknade som ljus när vi kom hem, och även jag kan jag tala om.

I den här värmen så försvinner krafterna ganska fort. Men jag vill absolut inte klaga. Tycker om sol och värme mer än vinter och kyla. Skulle gott kunna flytta till varmare breddgrader.

Nu är det bara två veckor kvar och garanterat nedräkning så tillståndet är ju inte konstant i mitt läge. Är så trött och med all säkerhet så är det en kombination av allt ( ska dock prova tipset om apelsinjuice också, TACK C ).

På tisdag väntas nytt besök på MVC och förmodligen den sista också. De kommer nog att ta nya prover men det känns ganska meningslöst eftersom innan de har beslutat om sprutor så ligger jag redan på förlossningen och operationen. Bättre att ladda med allt som går i mat och dryckväg för att få upp värdena lite.

Nästa vecka blir jag också fru. Det börjar bli nervöst men det är nog en normal känsla, en overklig känsla också. Det mesta är ordnat som på snudd lite detaljer bara. Men ingen panik alls.

Klänningen är faktiskt en brudklänning för gravida så jag lyckades ändå in i det sista att få tag på något i min storlek och det tillståndet. Vet inte hur många som gifter sig i vecka 38 ( 37+0 idag ). Bara att knipa så den stora dagen hinns med.

Bilder kommer självklart att läggas ut efteråt här. Kameran har inte kommit fram så mycket men det finns en del material på andra saker och evengemang som kommer att läggas upp inom kort.

Nu är det en kopp kaffe, en dusch och bara njuta av solen som väntas idag denna soliga söndag. Hoppas ni alla får det riktigt, riktigt mysigt också.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Igår var det shopping på IKEA som gällde eftersom vädret ändå var lite sämre hos oss. Bäst att passa på då massvis med inköp behövde göras inför bröllopet. Och det blev en hel del och saker som kunde bockas av i Att Göra Listan. Idag väntas även lite mer att inhandla men först blir det givetvis stranden med barnen.

När man går från IKEA så tycker jag alltid att jag är nöjd av den enkla anledningen till att man får med sig skitmycket saker men ändå så ekar det inte i plånboken, som det kan göra på andra ställen ibland när man handlar. Jag tycker inte om att slänga ut dyra pengar och sen bara få två saker. Bortkastat för min del som är en person som gillar att fynda.

Nu blir det bara ett kort inlägg idag då stranden hägrar. Måste göra matsäck här.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Hela den här historien är sorglig och egentligen ingenting som ska hängas ut på nätet över huvudtaget. I det här fallet så måste jag få förklara mig utan att hänga ut någon!

Kommentarer får man alltid leva med för att folk just tycker saker och med all rätt. Men vet de hela historien? Nej, endast det som skrivs av berörd part på min blogg och facebook. Klart att folk reagerar. Men det är endast en parts åsikt och synpunkter de ser. Inte min sambos eller min. Jag/Vi svarar berörd part via mail, inte på bloggen.

Att jag har åsikter om det runt omkring är fritt så länge ingen kommer till skada. Och ingen har hängts ut.

Jag är arg, ledsen och besviken över det som händer och det min familj blir utsatt för lika mycket det som händer åt motsatt håll. Jag har aldrig någonsin påstått något annat. Men för det skriver jag inte osanna fakta öppet på bloggen, facebook eller annan kanal. Jag skriver om känslor. Det är inte förbjudet, men det väcker starka åsikter givetvis.

Alla har rätt att reagera och jag har rätt att försvara mig också så länge ingen kommer till skada eller går till grovt personangrepp.

Korten på barnet visar absolut ingenting. Ett kort är retuscherat för att man inte ska se vem det är resten går inte att se eller ens gissa sig till. Ja det väcker starka åsikter hos berörd part och med all rätt. Men det är faktiskt inga nakenkort och min sambo Thomas som också är vårdnadshavare har godkänt korten eftersom inget är uppseendeväckande eller kan skada över huvud taget. Sådana kort läggs inte ut på något av barnen.

Vi äger hemsidan och bloggen tillsammans. Men jag står för skrivandet. Men ingenting läggs ut utan att jag pratat med min sambo om det först. Är det så hemskt?

Polisen skall få utreda om det jag/vi gjort är brottsligt och därefter ska jag ta bort korten. Tre gånger har jag redan skrivit detta till berörd part och hon vet om det.

Men vi kan också vända på steken och säga att det händer åt motsatt håll också och då höjer ingen på ögonbrynen och tycker att stackars pappan får stå ut med det. Att kort läggs ut på barnet utan medtycke från pappan, och det är ändå kort som visar allt och dessutom på facebook. Ingen reagerar!

Det är inte heller någon som höjer på ögonbrynen åt andra hållet då sonen hålls borta från pappan i över ett halvår utan att få varken prata eller se honom. Och under den tiden så matas min sambo om att han är misshandlare, olämplig som pappa av berörd part för deras gemensamma barn och samtidigt är han far, pappa och hemma med fem andra barn på heltid.

Märkligt i mina ögon hur man kan vara hemsk men ändå pappaledig.

Anmälningarna har givetvis lagts ner eftersom det kommer från en enda person och bevis finns inte att styrkas, annars hade vi väl suttit i fängelse båda två. Hembesök har gjorts av sociala myndigheterna, inte ens de hade något att anmärka på. Intervjuer hit och dit.

Polisen ser det inte annat som en vårdnadstvist som har tagit större proportioner helt enkelt. Vi är inga brottslingar vad ni än tycker och vad som än sägs. Hela historien finns ju inte att hämta på nätet av oss eftersom vi ser det hellre att det sköts av berörda parter. Som sagt, åsikter är fritt för alla omkring det hela.

Sen givetvis så kan man tycka saker i detta fall om vad som är rätt eller fel. Och det har jag tagit med berörd part också. Tvisten ligger dock mellan dom. Och för barnets bästa är att det sköts via dem och ingen annanstans eller blanda in andra.

Jag har mailat ett otaliga gånger och bett att bli lämnad ifred. Eftersom tvisten börjar ta så stora proportioner så nu värnar jag om barnen i det hela.

Men ändå lämnas jag inte i fred utan hängs ut konstant som ett monster på min facebook och blogg. Jag tycker inte att det är vare sig rätt eller speciellt moget då inget baseras på fakta. Jag eller min sambo har inte gjort det motsatta. Ingen reagerar!

Berörd part har lovat att inte kontakta mig mer men vad jag kan se så hålls inte detta trots att jag bett det själv och fått det bekräftat via mail också.

Svaren från berörd part jag får hängs ut på nätet. Min blogg och min facebbok används i det här fallet. Jag väljer ändå dock att svara tillbaka via mail eftersom jag anser att det är något mellan oss.

Sen kan man tycka saker givetvis, men att hänga ut någon är ingen lösning på konflikten. Och jag kommer att fortsätta att svara till berörd part via mail. Ingen annan har med detta att göra egentligen men berörd part väljer ju att skriva om det öppet. Ingen reagerar!

Fortfarande är det vi som är monster som knappt har skrivit halv sju öppet mer än det vi har gjort med barnen som utflykter, äventyr osv...

Sen hoppas jag för alla parter att denna tragiska historia kan lösas utan vidare påhopp, anmälningar eller osanna skriverier som inte baseras på fakta både av berörd part eller andra inblandade.

Det är en tvist mellan två vuxna som inte kan komma överens, tyvärr. Och de har valt att gå via tingsrätten. Då måste det få ha sin gång tills allt är löst eftersom de inte kan komma överens. Beslutet från tingsrätten är ändå inte avgörande för barnets välmående utan det ansvaret ligger hos föräldrarna i slutändan.

Med detta sätter jag stopp för fortsatt diskussion på min blogg om detta. Vill du berörd part tala om det så är du mer än välkommen att maila i stället till min sambo, pappan och vårdnadshavaren.

Allt som skrivs här tas med i utredningen och jag tycker inte det sköts professionellt att hänga ut vare sig mig eller barnets far på nätet. Lika lite som berörd part hänger ut sig själv. Sen är det upp till advokater och tingsrätt att sköta beslutet oavsett.

Låt mig få fortsätta ha min blogg som jag tänkt det skall vara till. Skriva om mina barn, lägga ut kort, berätta om min situation, vår lycka, våra äventyr osv.

Jag har inte hängt ut vare sig deras barn av ondo eller berörd part. Inte med namn, foton eller annat och kommer heller inte att göra det i ren respekt. Även om det känns konstigt att inte ens få nämna barnet som familjemedlem då det faktiskt är min sambos barn också. Men allt har tagit så stora proportioner nu och då väljer jag att låta bli, även om barnet räknas som familjemedlem oavsett vad berörd part tycker.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva