Det har redan gått två veckor sen Julie föddes. Tiden går fort må jag säga. Julie har redan en personlighet. Hon är väldigt lugn och för det mesta nöjd, bara hon får mat. Äter efter klockan vart tredje-fjärde timme. På kvällarna har hon en stund då hon är vaken och kikar lite runt om. Det känns som om hon vill vara med där allt händer. Hon sover bättre när det är liv i luckan än om hon får ligga i rummet själv.

Här är ett kort på Julie i vaket tillstånd. Även om de stunderna inte är så långa ännu.

Efter en stund kommer alltid den stora gäspen och hon somnar så snällt.

Hon har smält in snabbt i vår familj och de andra barnen är inte alls avundsjuka eller beter sig annorlunda för att hon har kommit. Gråter hon så går de nyfiket fram och tittar eller klappar. Även trillingarna gör det. Känns ganska skönt att det inte blivit något större utav det utan allt rullar på som om det alltid hade varit så.

Själv känner jag mig stark och väntar bara på att kunna motionera som jag brukar. Än så länge är det bara promenader som gäller. Äter inget smärtstillande längre sen ett tag tillbaka och jag har inga som helst problem med snittet. Inte har jag ont heller. Dock får jag leva med att ta sprutorna ett par veckor till. De är mot min blödningsbenägenhet. Svettas duktigt just nu och all vätska som man samlade på sig sista veckorna rinner av en. Har gått ner 14 kg redan och har inte så mycket kvar till min ursprungliga vikt. Det går fort i början men jag vet att det brukar stanna av efter ett par veckor. Sen får man anstränga sig lite för att få bort det allra sista. Men det blir inga problem eftersom jag gillar att röra på mig. Och med så många barn så har man inget val... det blir mycket gå varje dag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva