Idag blev det en utflykt längre bort. Vi besökte Mirka och hennes familj för att hälsa på.

En tur med bilen, barnen sov på vägen, och 40 minuter senare var vi på plats. Lite fika och en tur till parken innan lunchen blev det och barnen fick röja fritt. Gabriel fann sig på en gång och blev väl omhändertagen av Mirkas barn. Tror han trivdes som fisken i vattnet rent ut sagt. Sen hittade han en bil som han drog upp för en backe och åkte ner för säkert ett femtiotal gånger, räknade dock inte men tog i lite. Det blev en stund i parken och han lämnade inte bilen många gånger.

De större barnen hade jättekul med skrindan. De varvade med att dra omkring varandra i den och att åka ner för backen. De hade hur kul som helst och vagnen var lika populär för dem som bilen var för Gabriel. Roligt att det roar.

Isac, Lucas och Alexander kom också till ro och sprang runt och lekte. Alexander höll sig nära som vanligt men gjorde ett par utsvävningar för att utforska nya stället. Barnen var så goa med dem och hjälpte mig duktigt att ta hand om dem för det hände att de sprang åt helt fel håll. Och ibland har man inte riktigt armarna eller synen med sig. Ett litet tag så försvann Isac och jag ropade på honom. Det hördes en liten svag röst och jag tittade bort mot slänten. Nedanför stod en blöt, lerig Isac och log. Förmodligen hade han rullat ner. Han såg dock ganska så förvånad ut och det var bara gräs, lite fukt och lera en bit ner så han slog sig inte. Som sagt han såg mest förvånad ut. Nyfikenheten hade tagit över.

Sen bjöd Mirka på pannkakor som hon hade ordnat så även jag kunde äta. Tack Mirka för de var supergoda och jag tror även barnen åt med god aptit. Beundrar din forsering kring matbordet över alla önskemål och tillbehör till maten. Du skötte det med bravur. Blev imponerad!

Som det kan bli med många barn så blir det lite avbrott men vi lyckades ändå prata med varandra. Tiden bara sprang iväg för till slut så gick mina barn på reservbatteri. Hungriga och trötta. Och vid den tiden på kvällen så var det förbi middagstid för länge sedan så jag tyckte att de skötte sig ändå trots hungern och tröttheten. Snabb lösning blev Mc Donalds på vägen hem, men den som åt mest var nog Gabriel även om resten av pojkarna åt. Dock halvdant och de ägnade sig mer åt att kasta omkring pommes frites i bilen än att stoppa det i munnen, så jättehungriga kan de inte ha varit. Åkte vidare och två minuter senare uppe på motorvägen så sov de små. Förvånadsvärt så var Gabriel vaken hela resan hem och höll låda. Han frågade ut mig om allt och allting. Trevligt dock med vaket sällskap. Han sprang dock fortast till sängs när vi kom hem. Även trillingarna somnade utan problem efter bad och blöjbyte.

Tack Mirka för en super trevlig dag. Barnen njöt i fulla drag och blev väl omhändertagna av dina barn. Och jag tycker det var riktigt roligt och se så många fina personligheter i era barn som ni har. Hoppas verkligen vi kan göra om det igen. Tiden gick alldeles för fort.

Nu sover alla för natten och även jag skall krypa ner.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva