Morgonen började med hyss av Gabriel som åter hade tömt det sista i mitt förråd av glutenfria varor. Denna gång hade han tömt all spaghetti på golvet, pannkaksmix och dragit med sig en hel del the bland smeten. Nu har jag i praktiskt taget ingenting kvar i det skåpet. Dessutom så var det låst med knut på handtagen men han lyckades ändå få upp allt. Bara städa och se glad ut med andra ord.

Efter det så har de små bara bråkat, grinat och varit på allmänt dåligt humör. Den ena avlöste det andra hela tiden och jag lyckades få en liten lugn stund för mig själv när trillingarna sov. Men Gabriel gjorde då allt för att testa mina nerver och jag fick säga åt honom massor med gånger.

Lunchen fick jag göra under hysteriskt skrikande och bråkande och efter det att de hade ätit så fick de bada bort all blodpudding från topp till tå. Inte ens i badkaret kunde de vara sams. De hällde ut vattnet så det var massvis på golvet och över hela badrummet och det kan jag köpa även om det blev blött precis överallt och allt som var runt omkring. De kivades om badleksakerna konstant.

Upp med barnen från badet och bråkandet bara fortsatte.

Har inte varit den roligaste mamman idag heller då det var tvunget att städa här hemma och det ordentligt. Har sagt det förr och säger det igen. Det man blundar för finns kvar när man öppnar ögonen igen. Och nu var det verkligen dags. Låg efter med tvätten och dagens disk väntade skrikandes på bänken. Golvet ropade KOM OCH DAMMSUG!

När man väl är färdig med städningen och ett antal tillsägningar senare så tömmer Gabriel alla leksakslådor på golvet och det ser ut som ett bombat skithus med leksaker i rummet. Favorit i repris.

Där får det vara ett tag för jag tänker inte börja om med städningen igen. När jag såg allt på golvet så tänkte jag, den svarta sopsäcken ska fram och det skall sorteras bland leksakerna och slängas en massa. De har på tok för mycket grejer.

Nu sitter jag här och känner mig allmänt irriterad och arg, och som världens sämsta mamma för den delen också. Det tjänar ingenting på att bli förbannad eller arg vilket jag vet men jag måste få andas lite just nu. De springer omkring som tokar och är på bushumör men jag sitter här. Ska ta två djupa andentag och dyka in igen.

Det är verkligen inte min dag idag!

Tack mamma och pappa för att ni hjälpte mig att handla. Inte ens det lyckades jag med idag.

Men en positiv sak var att min gamla klasskamrat sen högstadiet ringde. Och vi hade ett samtal om allt och ingenting som två vänner kan ha och det var verkligen roligt att höra från henne igen. Det var ett tag sedan sist och ett antal barn senare för min del så tiden har verkligen gått fort. Hon och jag kan konsten att prata som om vi hördes igår fast det i själva verket kan ha gått flera månader. Hon kommer hit i oktober och då skall vi slå våra påsar ihop och träffas. Vi bor ju inte grannar direkt då hon bor i Finland. Så det blir långt mellan gångerna. Men vi vet vart vi har varandra och har kul när vi träffas.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva