Det är i de här läget som jag förstår min mamma hur hon hade det när vi var små. När man själv blir förälder till många barn. Vill absolut inte beklaga mig på något sätt för barnen berikar mitt liv mer än något annat. Men en del dagar är mer intensivare än andra, som den här dagen.

Denna vecka så har vi lämnat och hämtat på förskola och det är ett projekt att packa in alla barnen två gånger om dagen. Klart att det går, allt går om man bara vill. Men det tar tid att fixa i ordning alla på morgonen innan man är iväg, för att sedan återvända hem. Det skall göras lunch, barnen skall leka ute, trillingarna skall sova middag, det skall ammas och helst skall man ha gjort en del måsten som tvätt och disk för att det inte skall växa till stora drivor. Sen åka iväg igen för att återvända hem till kvällens sysslor. Middagen skall göras i ordning, barnen skall badas, blöjbyten, ammande. Ja dagarna går fort. De är intensiva från morgon till kväll.

Idag var det ingen rolig dag eftersom de små inte var på sitt vanliga humör. Trillingarna var trötta och gnälliga, vet inte om det är tänder som spökar, vädret eller bara en allmän period av motgångar just nu för dem. De bråkar om leksaker konstant. De större var också på bråkhumör just idag. Julie hade troligtvis lite knorr med magen eftersom hela eftermiddagen så var hon missnöjd och grät så fort jag la ner henne. Men det dög att bära henne vilket jag inte alltid kunde göra hela tiden. Just denna dag så var alla mer eller mindre missnöjda.

Inte förrän nu så kan jag sitta ner i lugn och ro. Och varför bloggar jag då kan man tänka. Men det är min ventilering och ett måste för mig. Just nu i denna stund så kopplar jag av. Behöver det. Ladda mina batterier lite.

Barnen kanske känner av det som komma skall också vilket gör att de blir lite extra ledsna och testar allt som går att testa. Mot mig och mot varandra.

Det har varit mycket senaste veckorna med planering inför allt som skall göras. Och till helgen så är det inget undantag då vi åker iväg igen. Denna gång så är det bara halva styrkan av olika skäl. Vi styr destinationen till Göteborg denna gång. Thomas skall springa midnattsloppet. Som ni förstår så är det inte bara att sätta sig i bilen och åka för allt runt omkring skall ordnas med. Packning, barnpassning och annat.

Så det är kanske inte så konstigt att barnen känner av det egentligen. Och jag är tröttare än vanligt idag med. Alla dagar är intensiva men denna dag var det mer helt enkelt. Det blir så ibland. Man gör ändå så gott man kan för att räcka till åt alla. Och det gör man nog med även om samvetet knackar en på axeln mellan varven. Att vara mamma är ett heltidsjobb oavsett antalet barn man har. Alla dagar är inte guld och gröna skogar. Men man överlever det med. Och så även jag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva