Känner mig sjukt nedstämd och irriterad av olika anledningar. En flytt är inte alltid så himla rolig. Kartonger precis överallt, man går på varandra, allt ska fixas runt om och man blir avbruten ett antal gånger när barnen är runt en. Trots det så har det blivit en hel del gjort idag, mycket tack vare syster Anna som kom på oväntat besök. Och även Thomas är hemma så han har skruvat ner alla tavlor, hyllor och även packat kartonger. Själv känns det som man inte fått ett skit gjort. Kanske jag känner så bara för att jag är på sjukt dåligt humör. Eller så kanske det är så att jag inte har fått något gjort mer än och muttra.

Hade ett samtal med min dotter som var ganska ledsen också. Hon grät över att behöva lämna skolan och sina kompisar. Så nu kommer hennes reaktion. Jag och min syster Anna pratade med henne en stund och hon blev då på bättre humör. Men självklart så går hon inte ur det här oberörd. Vem gör det?! Lämnar också mina vänner här vilket känns det med, och den känslan är väl naturlig vad jag förstår. Man vet inte riktigt vad som komma skall. Klart det känns inombords för oss alla. Som jag skrivit förut så är det blandade känslor. Skillnaden är att jag är vuxen och kan hantera det på ett annat sätt.

För min dotter Linns del så tror jag att det kommer att gå bra när hon väl har börjat skolan. Ja för mig också...

I morgon skall det hämtas släp som vi hyrt. Då börjar en del av packningen, även om det mesta görs på lördag. Fy fan vad det ska bli skönt när det är över. Jag kräks på alla kartonger.

Har egentligen inte tid att sitta här men kände ett starkt behov av att göra det. Och det är den enda gången ingen kan köra över mig utan jag gör det för att jag vill och behöver det. Och det är ju inte sista gången heller utan när vi är på nya stället så kommer jag tillbaka, vilket är snart. Med en mer munter framtoning än det som skrivs idag.

Så skönt att bara få vräka ur sig. Precis vad jag behövde för stunden. Och en kopp kaffe.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

 

Sofia

30 september 2010 19:13

Ni finns i våra hjärtan och tankar. Idag och för alltid! Ge Linn en riktig bamsekram! När ni kommer iväg på lördag börjar äventyret och jag tror att din/er nedstämdhet och oro kommer att bytas mot förväntan, längtan, glädje OCH spänning. Tänk vad kul att få möblera ett nytt hem och tänk vad spännande och roligt det kommer vara att ge sig ut på upptäcksfärder runt om i Skövde. Ni kommer att hitta alldeles underbara smultronställen som ni kommer att återkomma till gång på gång. Och Linn, tänk första gången hon blir hembjuden till en "ny" klasskompis, eller när hon tar med sig kompisar hem.. :)Tänk att ni gör det som så många ALDRIG vågar göra, nämligen att bryta upp och börja om på nytt! Jag älskar er och sänder stora och varma kramar till er alla.

 

Maria

30 september 2010 21:20

Lycka till!
Kram

 

Zebbes mamma

30 september 2010 21:22

Tänker på dej. Förstår att det känns vemodigt just nu.. Det är ett stort projekt som ni har dragit igång.. Men jag kan bara hålla med Sofia i allt det hon skriver.. Klok tjej!! Ni gör det alla andra bara pratar om.. Kramar i massor

http://www.zebbeskamp.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...