Känner mig ovanligt trött idag, eller har gjort nu ett par dagar. Inte konstigt kanske med tanke på vad som har hänt de senaste veckorna med flytten och allt. En konstant blåslampa har förföljt mig.

Trots allt så är det en "vanlig" dag hos oss, eller ja kanske inte trots allt. Barnen har varit snälla fast Thomas är borta. Visst är det jobb, men inte jobbigt att ta hand om alla.

Idag bestämde sig barnen för att jag skulle få byta extra mycket blöjor. Tappade räkningen på eftermiddagen men såg att högen med blöjor i korgen sjönk markant och soptunnan utanför höjdes med råger.

Förstå mig rätt, jag räknar inte antalet blöjbyten per dag då det är väldigt många gånger med fem blöjbarn ibland sex. Överdrev orden lite....

Hur såg det ut hos oss idag då?! Ja morgonen var smått hysterisk som den brukar vara när man försöker få i alla frukost, byta blöjor, på med kläder, overaller, skor och passa tid till skolan. In med alla i bilen, fram och tillbaka för att sedan ta ut dem igen. Förrän då kan man pusta ut lite utanför eller i parken. Sen samma procedur när Linn ska hämtas i skolan. Vid det här laget har jag gett upp morgonpromenaden så länge jag har alla barnen själv... det går bara inte.

Sen flyter dagen på helt enkelt och kvällen kommer. Då kan det se ut så här...

Linn läser läxorna med en lycklig min och solskenshumör.

När katten är borta så dansar Alexander i soffan till Mora Träsk. Här tagen på bar gärning och titta vilken min.

Lucas har som vanligt sin "jag är oskyldig till allt"-minen.

Isac klämde tummen och såg inte allt för lycklig ut. Dock ingen större skada skedd mer än "tyck synd om mig för en stund".

Gabriel hängde vid min fot.

Julie var så nöjd så som hon brukar när det är som mest livat här hemma. Finns så många och prata med, både bröder och systrar.

Ja så kan en "vanlig" dag se ut för oss. Men idag såg det lite annorlunda ut. För just idag så kände jag mig trött, extra trött dessutom. Så kommer detta på posten.

Ett vykort. Och inte vilket vykort som helst. Utan ett vykort med uppmuntrande ord, ett tack. Detta gjorde mig alldeles varm i hjärtat. TACK Sanna!

Min trötthet försvann, som borta just nu. Du gav mig de sista krafterna jag behövde för ikväll.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

 

sanna

19 oktober 2010 18:47

Hej!
Kul att du fick mera kraft när du fick mitt kort som jag skickade till dig. Hoppas att det blir bättre nu framåt. Jag blev så glad att du blev så glad av ett kort i från mig. Jag läser din blogg varje dag det har blivet en bra drog till mig. Hoppas att det blir en lung kväll och natten ochså. Kram Sanna

Trillingmamman

19 oktober 2010 18:57

Hej Sanna!

Ja jag blev verkligen glad över vykortet :-). Kände också att jag ville skriva om det och dela med mig till er läsare. Tänk att ett vykort med ett par rader kan få en människa så glad.

Ha en underbar kväll ni! Mer droger kommer ;-).

Sköt om så gott!


KRAMAR Eva

 

Sara

20 oktober 2010 09:37

Jag tycker att det är knepigt att fåtilldet med två st en på 6år och en på 2,5år... vilken kämpe du är!!

http://dontworrybehappy.bloggplatsen.se

Trillingmamman

20 oktober 2010 22:27

Tack Sara!

Kan tala om att efter två till antalet där så rullar det bara på ;-)... Man får helt enkelt till det ändå fast det är fler. Det går av bara farten.

Ha en underbar kväll!

Kram Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...