Tiden går så fort ibland, det är redan söndag. Det är med blandade känslor denna dag passerar. Ska hämta min dotter som varit hos sin pappa i en vecka. Saknar henne och det ska bli underbart att se henne igen.

Det som känns är att min make ska ut på övning och denna gång lite längre. Självklart så klarar jag barnen själv men det är lite trist att han är borta så länge. Det är ett jobb han trivs med och självklart något jag står bakom och stöttar.

Har lite att stå i och pyssla med här hemma så tiden kommer förhoppningsvis att gå fort. Dagarna är inga problem då barnen kräver sitt. Tiden med dem rullar iväg i gräslig fart. Ja ni vet skola, mat, sova middag, bada, tvätta, städa och vips så är det kväll. Och det är just kvällarna som är långtråkiga att sitta själv, man saknar sällskap.

Det som jag inte har gjort den här helgen kan jag pyssla med tills han kommer tillbaka. Lacka bordet bland annat och sen lasera hyllan till tvättstugan. Det kom annat i vägen denna helg så det blev aldrig av. Man måste njuta ibland också med familjen, inte bara jobba på i trehundranittio. Och vi har verkligen njutit denna helg som belöning för allt forserande med kartongerna. Känns så otroligt skönt att det är klart.

Ja det blir en söndag med lite ångest. Allt går fast det känns lite vemodigt. Tänker på barnen också som garanterat kommer att sakna sin pappa.

Dags att göra lunch snart till små hungriga vargar. Vissa saker ändras inte. Återkommer snart igen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva