Direktlänk till inlägg 8 november 2010
Det är en sådan här morgon som man egentligen vill slänga sig på golvet och skrika, men vad hjälper det!? Inte ett dugg. Innerst inne så vet man att ett sådant scenario som hände denna dag kan hända när som helst. Men det hände just idag och denna morgon. Och dessutom på samma dag som Thomas åker iväg på övning och är borta länge. Det vill säga två flugor i samma smäll, eller något liknande. Och vad hände tror ni?!
Klockan fyra på morgonen så for Thomas upp med en lång ramsa av mindre fina ord. Han hade glömt stänga av lyset på den stora bilen, det vill säga bilen som tar mig och alla barnen. Och för er mindre bilkunniga så kan jag tala om att glömt lyse resulterar i ett dött batteri. Ett batteri som jag så innerligt behöver för att kunna starta bilen, plocka in barnen i, skjutsa Linn till skolan, handla och hämta Linn med. Så ni kan tänka er följderna av att inte ha bilen när han är borta. Nu stod han så snällt mitt i natten och kopplade upp så att batteriet laddades, men det tar ett par timmar MINST.
Så scenariot denna morgon var till att börja med ingen bil. Okej, det jag behövde lösa snabbt var att Linn skulle komma till skolan. Ringer fröken och förklarar läget och hon i sin tur är väldigt snäll, tillmötesgående och väldigt hjälpsam ( om det ändå fanns mer av denna underbara människa ). Hon skulle ordna så att Linn fick akut skolsjuts från och med eftermiddag tills färdbeviset kom. Detta underlättar väldigt mycket för mig.
Det jag också fick göra var att nu ringa på morgonen till en av Linns klasskamrater för att just få henne till skolan, och det löste sig det med. En mamma från klassen hjälper mig med den biten. TACK!! Är så otroligt tacksam för den hjälpen.
Stackars Thomas var superstressad ända upp till tandhalsarna då han skulle infinna sig på jobbet vid sju. Först börja morgonen ( natten ) med att fixa med bilen som fortfarande inte fungerar, sen slänga sig i frukosten och invänta arbetskamraten som har lånat vår andra bil. Och han i sin tur försov sig. Jo, underbara morgon!
Och som tur var så löste sig allting till det bästa ändå tack vare lite samtal till olika personer. Och jag är ju inte direkt den hysteriska mamman så jag kunde inte göra så mycket mer än att berätta hur läget var för alla dessa människor. Ingen ide att stressa upp sig för jag kan ändå inte påskynda bilbatteriets uppladdningstid. Och ilskan suger bara onödig energi från en. Men visst blev det en del tandgnisslanden denna morgon. För det är ju så typiskt att det ska hända just idag och allt på en gång.
Och "slutet" gott, allting gott. Linn kom iväg till skolan precis och i tid. Thomas ringde och väckte sin arbetskamrat som kom och hämtade honom. Dock inte i tid men de kom ändå iväg till jobbet.
Om nu den stora bilen startar efter ett par timmar återstår att se. Men det är en annan historia.
Jag säger som så att jag hade i alla fall en underbar kväll igår.
Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva
Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
|||
22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
|||
29 | 30 | ||||||||
|