Idag blev det klippning av alla grabbarna. Gissa om det gillade det.... ABSOLUT INTE! De grinade duktigt hela högen. Det lät som en symfoni som grät över det förlorade håret mer än att det skulle ha gjort ont. Men det behövde göras då deras "så kallade" frisyrer såg allt annat än välvårdat ut. Den som skrek mest var ju Gabriel. Honom fick jag muta med att baka en kaka där han skulle få hjälpa mig massor med att tillaga. Och vips så blev han tvärtyst i stolen och började prata om kakan. Så mycket för att bli klippt och vara den hemskaste upplevelsen han upplevt. Och helt fokusera på annat. Till slut så gick det att klippa allihopa ( förutom Linn och Julie ), men det tog sin lilla tid kan jag säga.

Sen var det bara att ställa sig och baka kakan med Gabriel som jag lovat. Även om tiden var knapp tills det var dags att förbereda middagen. Och han var riktigt duktig både på att kläcka ägg och vispa hela smeten.

Gabriel KAN SJÄLV som det heter om det mesta han gör just nu. Och jisses vad arg han kan bli om han inte får göra det också.

Efter att kakan åkte in i ugnen så fick jag bråttom att förbereda maten som också skulle in i ugnen. Från det ena till det andra.

Trots grinandet som var runt om när vi klippte barnen så sov Julie, tack och lov. För sen blev det hennes tur att vara hysterisk. Ingenting dög, varken mat, napp eller tröst så det måste ha varit magknip eller nåt. Efter nästan två timmar till och från hennes hysteriska utbrott så fick hon i sig lite mat j alla fall till slut och sov sen en stund. Och hon blev som en ny Julie här på kvällskvisten. Men gissa om det ringer i mina öron efter alla avlösningar av skrikandet idag. Hej då urinvägsinfektion och välkommen tinnitus.

Visst är barn söta när dom sover. Och pojkarna blev så fina i sina nya frisyrer.

Isac, Boll-enstein. Ser riktigt galen ut här med sin boll.

Alexander blev på strålande humör efter klippningen. Men innan så var inte denna min närvarande mycket.

Lucas förvånade mig genom att le till kameran. Han är annars den som brukar tycka minst om att bli fotograferad. Men inte denna gång. Och det lyser bus i hans ögon som vanligt.

Och just denna dag som var mer eller mindre hysterisk så lyckades folk ringa. Hann dock inte svara på ett enda samtal. Och hade jag svarat så hade jag knappast hört något heller så jag hoppas att det inte var något viktigt.

För ikväll kommer jag inte att ta i telefonen, det tjuter i mina öron än. Ska bara blogga klart. Krypa ner i soffan med min make och kolla på filmen som han har hyrt. Ingenting annat! För synen har jag i behåll än...

Jag är helt slut efter denna dag och behöver ta igen mig lite. Och känner jag mig rätt så kommer jag att somna innan ens förtexten har börjat. Är så sjukt trött om kvällarna.

Tack för era fina kommentarer! Känner mig "dålig" som inte hunnit svara. Ska ta det så fort jag kommer ikapp. Ha en underbar måndagkväll!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva