Ja nu står man här igen. Samma visa varje år. Stakarna ska upp och stjärnor skall hängas inför advent och jul. Och inte har man gått igenom sakerna som man ska, borde och behöver utan allt sker i sista sekund som vanligt.

Vi flyttar för att vi förökar oss, till och med fönstrena förökar sig men inte fan gör ljusstakarna och stjärnorna det.

Fyra stakar och två stjärnor. Fick bara tre stakar att fungera, den fjärde var mer död än levande så den fick gå i graven. Ja stjärnorna är dessutom en historia för sig. Herregud säger jag bara, de har legat nedpackade i ett år men ser ut som de varit med om andra världskriget. När hände det? I kartongen?! Försöker desperat minnas tillbaka förra julen och undrar över vad som egentligen hände dessa två stackars stjärnor. Men jag minns inte.

Hur som haver så kan jag bara inte sätta upp dom. Den ena stackaren ser inte längre ut som en stjärna, mer konfetti eller annat oidentifierbart. Och den andra stackaren.... ja det var en gång en stjärna men någon har råkat stå, stampa, kört över, dansat på den. Så nej, inte upp i dessa fönster! Gud förbjude säger jag bara. Har inte lust att ducka varje gång grannarna ska gå förbi och undra vad i helskotta det är som hänger i fönstret egentligen, bildelar från vår Cheva?!

Och de stackars tre stakarna som är kvar, ja de är i olika färger och höjder. Att ställa dom tre i samma fönster är som att be julpolisen om gräl och tvångströja. De fick helt enkelt sprida ut sig lite i olika fönster i huset ändå. Bara det att det ser så tomt ut. En stake här och en stake där, men inte där. Petigt värre, jag vet.

Såg väl helt förtvivlad ut då maken frågade vad jag tänkte på. I mitt stilla sinne så svarade jag bara, undrar hur länge stakarna får stå där dom står?

- En förmiddag kanske, säger han.

Och han har nog rätt. Barnen är ju mer ovanpå än marknivå just nu så....

.... den stackars malplacerade staken kanske skall få stå ensam i alla fall. En död, tre döda... ja då föredrar jag en. Det kanske får bli så ett tag tills barnen låter dessa vara. Att köpa nya och pryda är som att bjuda på buffé. Ryck i sladden, skruva av lamporna, välta staken, slå ner den i golvet, banka hammaren.... Ja, nej det får bli en lite här och där.

Men nya stjärnor kommer det att bli i alla fall. Dom hänger åtminstone på avstånd från barnens händer.

I morgon kommer jag inte att vara hemma på hela dagen. Faktum är att det blir jag som kör till Stockholm i morgon, det bestämdes så nu ikväll. Så inget bloggande kommer det att bli för min del.

Men jag ser fram mot att besöka mina föräldrar och även ta en tur förbi Mia också. Tyvärr så hinner jag inte hälsa på alla som jag skulle vilja. Måste tillbaka i morgon kväll igen. Och det tar ett par timmar att köra.

Men jag vill önska er alla en riktigt, riktigt mysig första advent!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva