Ja nu står man här igen. Samma visa varje år. Stakarna ska upp och stjärnor skall hängas inför advent och jul. Och inte har man gått igenom sakerna som man ska, borde och behöver utan allt sker i sista sekund som vanligt.

Vi flyttar för att vi förökar oss, till och med fönstrena förökar sig men inte fan gör ljusstakarna och stjärnorna det.

Fyra stakar och två stjärnor. Fick bara tre stakar att fungera, den fjärde var mer död än levande så den fick gå i graven. Ja stjärnorna är dessutom en historia för sig. Herregud säger jag bara, de har legat nedpackade i ett år men ser ut som de varit med om andra världskriget. När hände det? I kartongen?! Försöker desperat minnas tillbaka förra julen och undrar över vad som egentligen hände dessa två stackars stjärnor. Men jag minns inte.

Hur som haver så kan jag bara inte sätta upp dom. Den ena stackaren ser inte längre ut som en stjärna, mer konfetti eller annat oidentifierbart. Och den andra stackaren.... ja det var en gång en stjärna men någon har råkat stå, stampa, kört över, dansat på den. Så nej, inte upp i dessa fönster! Gud förbjude säger jag bara. Har inte lust att ducka varje gång grannarna ska gå förbi och undra vad i helskotta det är som hänger i fönstret egentligen, bildelar från vår Cheva?!

Och de stackars tre stakarna som är kvar, ja de är i olika färger och höjder. Att ställa dom tre i samma fönster är som att be julpolisen om gräl och tvångströja. De fick helt enkelt sprida ut sig lite i olika fönster i huset ändå. Bara det att det ser så tomt ut. En stake här och en stake där, men inte där. Petigt värre, jag vet.

Såg väl helt förtvivlad ut då maken frågade vad jag tänkte på. I mitt stilla sinne så svarade jag bara, undrar hur länge stakarna får stå där dom står?

- En förmiddag kanske, säger han.

Och han har nog rätt. Barnen är ju mer ovanpå än marknivå just nu så....

.... den stackars malplacerade staken kanske skall få stå ensam i alla fall. En död, tre döda... ja då föredrar jag en. Det kanske får bli så ett tag tills barnen låter dessa vara. Att köpa nya och pryda är som att bjuda på buffé. Ryck i sladden, skruva av lamporna, välta staken, slå ner den i golvet, banka hammaren.... Ja, nej det får bli en lite här och där.

Men nya stjärnor kommer det att bli i alla fall. Dom hänger åtminstone på avstånd från barnens händer.

I morgon kommer jag inte att vara hemma på hela dagen. Faktum är att det blir jag som kör till Stockholm i morgon, det bestämdes så nu ikväll. Så inget bloggande kommer det att bli för min del.

Men jag ser fram mot att besöka mina föräldrar och även ta en tur förbi Mia också. Tyvärr så hinner jag inte hälsa på alla som jag skulle vilja. Måste tillbaka i morgon kväll igen. Och det tar ett par timmar att köra.

Men jag vill önska er alla en riktigt, riktigt mysig första advent!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...