Man hinner inte ens titta på klockan så är det redan måndag. Den här helgen flöt förbi mycket fort. Och ändå tyckte jag inte att vi gjorde något speciellt.

I lördags kväll så pratade Gabriel med sin bror Edvin i telefonen. Det var riktigt kul och höra vad en tvååring och en fyraåring har att säga till varandra. Och de pratade ganska länge också. Kul och lyssna på om inte annat.

Och glad blev Gabriel över att prata med sin bror eftersom de inte träffas så ofta.

I söndags kom min dotter hem från sin pappa. Hon hade med sig presenter till mig, goa tjejen. Hon gjorde också detta.

En biljett för egentid för mor och dotter. Vad fint av henne och jag blev så glad över detta. Tack älskade Linn!

I och med att vi alla åkte för att hämta henne vid tåget så svängde vi förbi Skövde Arena också. En bil, två bilar, tre bilar.... ett...

... flygplan!!?? Felparkering kanske? Ser jag rätt?

Ja vi såg rätt. Thomas och Gabriel gick ut för att titta på det. Lite kul ändå, för det såg skapligt malplacerat ut där det stod.

Gabriel undrade ganska mycket över flygplanet. För en tvååring så flyger flygplanen i luften, inte utanför Skövde Arenas parkeringsplats. Hjärnan gick på högvarv hos den lille mannen.

Senare fick vi middagsgäst. Thomas arbetskamrat Tobbe kom över och till barnens stora förtjusning. De bokstavligen avgudar honom. Han blev stormad på en gång av hela gänget.

Och speciellt Alexander tyr sig till Tobbe... och hans mobiltelefon. Får han inte vara i hans knä eller bli buren så blir han helt hysterisk. Annars är det morfar som gäller.

Trevligt var det och kvällen avslutades med en film, en väldigt annorlunda film skulle jag vilja säga. Men den var bra! Repo men.

Thomas drömmer sig bort till jobbet. Säger inget mer....

Ja det var den helgen det. Fort som fan gick det i alla fall. Idag är det vanlig skoldag med tider och passa. Så lite skiljer sig från helgen. Det kändes jättekonstigt att stiga upp för att väcka Linn till ljudet av alarmklockan. Alla barnen sov av någon anledning mycket längre idag. Sen blev allt som vanligt igen och hysterin var igång efter sju. Alla hungriga och på en gång.

Nu ska jag förbereda lunchen här för att inte ligga efter i schemat när de vaknar.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag har det varit ett riktigt slaskväder. Snö med regn. Inget kul alls men barnen gillade det. Så vi gick ut efter lunch, Thomas skulle byta däck på den stora bilen och det var lika bra att ta ut hela söta gänget som behövde allt annat än att sitta inne. Jag spenderade tiden ute med att jaga barnen som sprang överallt och åt olika håll, sen hade jag Thomas som ropade efter mig när det var dags att sätta på hjulen ( som jag fick lyfta upp ) för det kunde han inte göra med en arm. Och ett däck till en van väger lite mer än vanliga små kan jag säga. Låter bättre än att säga att jag är klen. Kände mig som en bläckfisk ett tag och ganska så otillräcklig. Springa sick sack mellan barnen och bilen blev det. Min rygg är helt slut och så även jag.

Efter middagen så var det dags att ta bort matresterna från barnen och tina upp dem efter att ha varit ute en lång stund, vanligtvis så badar dom men idag fick det bli en dusch.

Isac var först in.

Sen ville hela söta gänget in i duschen när de såg Isac ha kul. Och givetvis röja bland schampoflaskorna.

Gabriel hittade sin plats och satt ner och njöt av duschen efter det att jag hade tagit ut de små. Bättre med plats tyckte han.

Barnen var duktigt trötta och somnade ganska fort ikväll. Snart är det Gabriels tur att få lägga sig. Jag ska också tina upp lite efter ett par timmar ute. Lång dusch väntar sen en filmkväll.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja nu är min käre make hemma igen efter operationen. Armen är gipsad från handled till strax under axeln. Och jag kan inte släppa tanken på en sak. Läkaren erbjöd eller hur man nu ska säga det ordinerade honom tre månaders sjukskrivning. TRE MÅNADER!!! Nu pratar vi fullt funktionsdugliga andra kroppsdelar förutom en arm. Okej, jag förstår att operation gör ont för jag har själv varit där. Fyra gånger faktiskt. För vet ni vad en kvinna erbjuds i sjukskrivning efter ett kejsarsnitt? Jo... inget. För det är inte samma sak som att inte ha en fungerande arm. Efter ett kejsarsnitt har man bara problem med att gå, stå, hosta, skita, bära, böja, ta sig ur sängen eller skratta. Och det går ju att leva så ändå, utan problem. För tio dagar som mannen är hemma så är det tänkt att han ska vara till hjälp. Men sen då? Heja Sverige säger jag bara! Mycket sjysst....

Nu är det självklart inte min makes fel allt detta. Kan bara inte släppa det. Är det orättvisa eller avundsjuka?

Hur som haver så är han välkommen hem igen ( tvätten ligger på högar och skriker tvätta mig, disken väntar tålmodigt, dammråttorna dansar tango i hörnen, bilen står startklar för att åka till affären och handla ).

En bild på min uppskärda buk kommer inte att läggas upp. Och jag tycker visst synd om honom lite. Men det var ju som tur var vänsterarmen. För tänk om det hade varit den högra, katastrof!

Nu ska jag sätta mig ner och avnjuta fredagkvällen tillsammans med min make. För trots allt så älskar jag honom ändå.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Igår fick jag reda på att maken skulle vara kvar på sjukhuset en natt till så jag var ensam med barnen igen. Då passade vi på att köra lite karaoke på kvällen för att muntra upp alla som egentligen var färdiga för sängen. 

Linn sjunger till Carola. Vilken inlevelse hon hade.

Hon avslutar med ett hopp. Lyckad bild tycker jag.

Alexander som tillfrisknade fort från febern ville inte vara sämre än Linn. Det Linn gör gör han med.

Även om Gabriels största intresse är gitarr så kan den här mannen släppa loss ordentligt och dansa han med.

Lucas ville självklart dansa med storasyster som snällt hjälpte honom med det.

Isac undersöker mikrofonstativet och vad man kan använda den till. Och mycket riktigt så dansade han sedan med den. Blivande pole-dancing kille kanske??!

Hej mitt namn är Julie och jag älskar att höra min egen röst. Jag vill också vara med på ett hörn.

Ja vi hade ganska kul faktiskt. Ibland så måste man släppa loss lite med barnen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja det har varit en hyfsad natt ändå måste jag säga. Låg och funderade ett tag bara vilket gjorde att jag hade svårt att somna.

Tänk att man fick tre av varje fast på en gång. Tre mycket olika personligheter, fantastiskt egentligen. Någonting har de gemensamt i alla fall och det är musik, vilket de flesta barn gillar. Dansa, hoppa och studsa till Mora Träsk är en favorit.

Alexander är den som mest älskar musik och kan sitta, stå eller dansa länge. Han går helt in i musiken. Och vill helst inte släppa gosedjuret.

Isac gillar också att dansa och med sina bollar naturligtvis. Två flugor i en smäll, boll och dansa. Han är den som har mest rytm i kroppen och kan vid de tillfällena han inte har bollen använda armarna också.

Lucas gillar också musik men rör på sig när han själv känner för det. När det är dags för att reta brorsorna. Annars sitter han gärna och diggar i soffan.

Ja de tre är så olika som det bara går. På alla sätt och vis, inte bara när det gäller musiken. Nu börjar batterierna ta slut för dem efter en timmes dansande. Dags med andra ord att lägga dom små så de får vila lite. Och jag ska avnjuta en kopp kaffe i lugn och ro innan förberedelserna för lunch skall göras.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Min make har ringt nu vid nio och han verkar allt annat än pigg kan jag säga. Armen är gipsad och han har ont konstant, vilket inte är så konstigt efter en operation. Han får ligga kvar över natten och vila upp sig och det är ju bra, för det behöver han. Hämtar honom i morgon och uppdaterar hur det gick. Han visste inte så mycket själv och lät groggy mest. Antar att han kommit från uppvakandet nyligen.

Barnen har varit lite bråkiga på eftermiddagen. Lucas älskar och reta allt och alla. Och allra helst Isac också som blir så förbannad varenda gång. Mindre kul för mig och sära på de två för det var inte bara en gång utan hur många gånger som helst. Och allra helst när man vänder ryggen till. Riktiga bråkstakar.

Lucas min lilla bråkstake. Se så "oskyldig" han ser ut.

Så här såg Isac ut hela eftermiddagen kan jag säga. Arg över att brorsan inte kunde låta honom vara. Tog alla grejjer ifrån honom och sprang iväg vilket retade gallfeber på Isac så klart.

Här sitter Linn med sjuklingen Alexander. Han hade rätt hög feber och fick Alvedon i omgångar. Tur att det finns smaksatta mediciner i dagens läge. På min tid så fanns det bara äckelpäckel och det var huvudet i ett skruvstäd och ner i halsen ( förlåt mamma, överdriver lite ). Skämt åsido så var det inte så farligt, man mosade skiten på en sked tillsammans med sylt och fick svälja. Som jag minns i alla fall.

Och Alexander sitter med sin kossa som han absolut inte kan släppa, inte ens när han är frisk. Han är tokig i gosedjur och helst de största han kan hitta också. De satt båda länge tillsammans och kollade på film de två. Min underbara duktiga tjej.

Ja nu är det tyst i huset, endast diskmaskinen och jag är vaken. Fast jag tänker gå och lägga mig tidigt. Vet hur det var i natt då Gabriel sprang som en skållad råtta mellan vår säng och sin säng. Isac skrek halva natten och Julie tappade nappen och ylade ungefär 23656 gånger. Tur att jag somnade tidigt igår i soffan till en urusel Steven Seagal-film. För jag fick ju sova från halv tio och fram till två i alla fall. Vad mer kan man begära.

Och eftersom jag är själv i natt så vill jag ha lite sömn innan spökena vaknar och börjar vandra.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Min make befinner sig på sjukhuset just nu och vi vet inte riktigt än om det blir operation. Troligtvis så blir det så men med lång väntan då de har mycket att göra tydligen, så mycket att de har skickat hem honom tidigare och låtit det gå en vecka utan åtgärd. Tycker det är förjävligt rent ut sagt. Varför väljer man inte i det läget att skicka personen till ett annat sjukhus kan man ju undra!?

Men nu befinner han sig där i alla fall och jag hoppas verkligen att operationen blir av så även för hans skull. Läkningsprocessen är lång efteråt ändå och jag tycker inte man ska lida mer i onödan. Thomas fick inte äta något eller dricka från sju i morse så han hallucinerade här innan jag lämnade av honom, stackarn. Och som alltid när man är utan mat så blir man extra hungrig på vissa saker. Han har beställt hemmagjord pizza till kvällen. Hoppas bara att han får äta strax efter och att det inte drar ut så förskräckligt på tiden.

Det är inte bara min karl som är "sjuk" för tillfället. Även Alexander vaknade efter vilan och hade feber. Så det lär sprida sig till de övriga också med all säkerhet. I alla fall så är jag förberedd på det.

Nu pockar mina små på uppmärksamhet och det är dags att göra lite sysslor igen. Inväntar svar från min make och jag hoppas att allt går bra.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu är bordet så gott som färdigt. Stolarna har också fått sig en omgång idag men står på tork fortfarande. Hyllan som skall stå i tvättrummet monteras i morgon. Inget mer arbete idag.

Riktigt fint med lack på. Känner mig supernöjd även om Thomas var med och hjälpte med det sista. Ska inte ta åt mig hela äran själv.

Idag har inte varit en lugn dag direkt men inte så mycket skrik, allt har bara gått i ett helt enkelt. En enarmad Thomas kan inte göra så mycket även om han anstränger sig. Det blev en lång väntan på operation för honom och i morgon får vi se om det blir av. Sen blir det en lång läkningsprocess på det med. Lider lite med honom faktiskt.

Så det blir nog sängen tidigt för min del. Som igår så känner jag mig riktigt, riktigt trött idag också. Och varför tvinga sig att vara vaken när man vet vad som väntar en i morgon. Slänga sig på soffan, titta lite på tv och sen sussa kudde. Och i morgon lite mera resultat.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva