Idag blev det klippning av alla grabbarna. Gissa om det gillade det.... ABSOLUT INTE! De grinade duktigt hela högen. Det lät som en symfoni som grät över det förlorade håret mer än att det skulle ha gjort ont. Men det behövde göras då deras "så kallade" frisyrer såg allt annat än välvårdat ut. Den som skrek mest var ju Gabriel. Honom fick jag muta med att baka en kaka där han skulle få hjälpa mig massor med att tillaga. Och vips så blev han tvärtyst i stolen och började prata om kakan. Så mycket för att bli klippt och vara den hemskaste upplevelsen han upplevt. Och helt fokusera på annat. Till slut så gick det att klippa allihopa ( förutom Linn och Julie ), men det tog sin lilla tid kan jag säga.

Sen var det bara att ställa sig och baka kakan med Gabriel som jag lovat. Även om tiden var knapp tills det var dags att förbereda middagen. Och han var riktigt duktig både på att kläcka ägg och vispa hela smeten.

Gabriel KAN SJÄLV som det heter om det mesta han gör just nu. Och jisses vad arg han kan bli om han inte får göra det också.

Efter att kakan åkte in i ugnen så fick jag bråttom att förbereda maten som också skulle in i ugnen. Från det ena till det andra.

Trots grinandet som var runt om när vi klippte barnen så sov Julie, tack och lov. För sen blev det hennes tur att vara hysterisk. Ingenting dög, varken mat, napp eller tröst så det måste ha varit magknip eller nåt. Efter nästan två timmar till och från hennes hysteriska utbrott så fick hon i sig lite mat j alla fall till slut och sov sen en stund. Och hon blev som en ny Julie här på kvällskvisten. Men gissa om det ringer i mina öron efter alla avlösningar av skrikandet idag. Hej då urinvägsinfektion och välkommen tinnitus.

Visst är barn söta när dom sover. Och pojkarna blev så fina i sina nya frisyrer.

Isac, Boll-enstein. Ser riktigt galen ut här med sin boll.

Alexander blev på strålande humör efter klippningen. Men innan så var inte denna min närvarande mycket.

Lucas förvånade mig genom att le till kameran. Han är annars den som brukar tycka minst om att bli fotograferad. Men inte denna gång. Och det lyser bus i hans ögon som vanligt.

Och just denna dag som var mer eller mindre hysterisk så lyckades folk ringa. Hann dock inte svara på ett enda samtal. Och hade jag svarat så hade jag knappast hört något heller så jag hoppas att det inte var något viktigt.

För ikväll kommer jag inte att ta i telefonen, det tjuter i mina öron än. Ska bara blogga klart. Krypa ner i soffan med min make och kolla på filmen som han har hyrt. Ingenting annat! För synen har jag i behåll än...

Jag är helt slut efter denna dag och behöver ta igen mig lite. Och känner jag mig rätt så kommer jag att somna innan ens förtexten har börjat. Är så sjukt trött om kvällarna.

Tack för era fina kommentarer! Känner mig "dålig" som inte hunnit svara. Ska ta det så fort jag kommer ikapp. Ha en underbar måndagkväll!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja vad ska man säga. Jag känner mig som världens lyckligaste just nu. Drömmar kom i uppfyllelse den här dagen. Jag har en alldeles egen ny dator, trodde inte att det skulle bli så snabbt. Och vilken överraskning sen.

Det här är egentligen en dag då Thomas skulle bli firad och vilket han blev. Köpte det han önskat så länge, ett nytt OS, Windows 7. Men på kuppen när vi var ute för att fönstershoppa lite så kom han med överraskningen att han ville ge mig en tidigare julklapp, en ny dator med bättre prestanda. Och för er datorkunniga så kan jag tala om att jag tidigare hade en IBM Thinkpad med ett antal år på nacken som jag fick efter avskrivningstiden gått ut på mitt jobb, en dator som närmare bestämt är 7 år gammal. Men tack vare kvaliteten fungerat alldeles utmärkt. Eftersom jag jobbar mycket med bilder så räcker inte en hårddisk på 25 Gb mot det jag har nu 620 Gb. Vilken skillnad! Jag tar som bekant en hel del fotografier så min hårddisk blir snabbt full, och inte nog med det så tar det mig ett antal minuter varje gång att ladda dessa bilder till bloggen samt redigera dem. Och det tack vare att prestandan i den datorn är gammal ( på den tiden var ju denna dator super men det händer så mycket inom loppet av några år i teknikens värld ). Jag har ändå varit hur nöjd som helst eftersom den ändå hat hjälpligt. Hur många datorer håller i 7 år och fortfarande fungerar?! Inget har ännu gått sönder.

Jag är mer än lovligt nöjd ska ni veta för det är första gången i mitt 35-åriga liv som jag äger en NY dator. Har tidigare bara haft begagnade eller övertagit andras, vilket inte har varit allt för många heller. Ja vilken överraskning det blev för min del. Så här lycklig kan man se ut då.

Jag visste vad jag ville ha från början så jag fick ensamtid med säljaren. Tror inte han förväntade min kunskap men gav mig den respekten och visade mig därefter tre bra datorer jag kunde välja mellan. Det blev dock inte den värsta på marknaden eftersom jag måste välja en dator utefter det jag använder den för. Och den jag valde räcker gott och väl.

Så det blev en ASUS med operativsystemet Windows 7. Valde en med lagom skärm 15,6 tum och i3 processor. Hårddisken är 620 Gb och räcker gott och väl för mig. Grafikkortet är av nVIDIA GeForce och egentligen till de som spelar mycket ( för det gör jag aldrig, hatar datorspel ). Fungerar bra för mig ändå, betalade som sagt inte för det. Mitt intresse ligger i prestandan för mitt ändamål och det jag håller på med. Musik och bilder.

Tack min underbara make för den fina julklappen! Nu måste jag vara snäll här framöver.

Älskar dig massor! Och inte bara för att jag fått en ny dator.

Hela förmiddagen har jag ägnat mig åt att lasera de hyllor som jag köpte till tvättrummet. Har även laserat en hylla som skall vara i vardagsrummet där vi ska ställa upp DVD:n och stereon. Ungarna kan nämligen som det är nu komma åt dessa och innan allt blir förstört så är det lika bra att få upp dem på en hylla så at de just inte kommer åt dessa.

Sen har jag dessutom innan jag skall lacka även laserat bordet en gång till för att få en något mörkare nyans. Har flitigt arbetat hela dagen. Min rygg har inte värkt på hela dagen vilket också har fått mig att må bra idag.

Och för att barnen inte skulle komma åt det målade så blev tvättrummet de utrymme som jag fick måla i.

Ja den här dagen, Fars dag, blev även min dag. Och inte bara Thomas blev firad. Ringde även min pappa också, vilket jag ser som en självklarhet. Dock blev det ingen present till honom men ska ha honom i åtanke ( och mamma med ) nästa gång de kommer ner. Vilket inte är alltför långt kvar.

Ha en underbar kväll ni alla och tack för alla fina kommentarer!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Tänkte lyxa kvällen med att göra lite hårinpackning på mig själv när jag tar den obligatoriska kvällsduschen. Och varför inte ett glas rött också ( redan upphällt ) som pricken över i:et.

Jag är inte den som köper onödigt dyra saker till håret eller kroppen. Inte för att jag är snål eller något men det är de naturliga produkterna som fungerar bäst på mig och är minst lika bra tycker jag. Så enkelt att använda kallpressad olivolja som hårinpackning och smörja in kroppen med torra vinterdagar ( man kan ta den som inte luktar så mycket om man nu inte gillar doften ). Kan varmt rekommendera det!

Och när vi hade löss i huset så var det olivoljan igen som kom fram. En gammal hederlig metod. Smörj in hela huvudet med oljan, låta det sitta i en timme, sen duscha av och schamponera som vanligt för att sedan avsluta med luskammning. Och vips så var lössen borta, kvävda till döds. Varför betala dyra pengar på lusmedel som räcker hur långt då??! Och jag som har så ofantligt mycket och långt hår måste ju ha i en hel del med. Så det är bara ett tips till er!

Det finns dock en sak jag slänger pengar på och det är ansiktsvård. Jag har riktigt, riktigt torr hud som är fläckvis fet. Och de billiga, lovande fungerar inte riktigt. Jag tål inte vissa parfymer som de flesta produkterna innehåller heller, det gör att jag får utslag. Dessutom så blir min hy extra torr på vintern men normal på sommaren. Jag är extremt känslig med andra ord.

Och det har inte varit lätt att hitta en serie hudvård som passar men för ett par månader sedan så testade jag en helt ny och jag måste säga att den fungerar på mig. Synd bara på priset, rena rama rånet, men jag bortser från det eftersom produkterna ändå är mycket drygare och räcker längre än andra. Så i slutändan så kostar det lika mycket ändå. Clarins produkter för extremt känslig hud. Så nu har jag gjort reklam också.

Så nu mina vänner så ska jag ta hand om mig själv, i morgon så skall jag ta hand om min make för det är ju Fars dag. Till er alla, ha en riktigt mysig lördag kväll!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja nu är det inte barnen som är sjuka här utan jag och Thomas. Sjuka och sjuka men vi har dragit på oss några åkommor. Thomas ringde igår från sjukhuset i Skövde. Han har haft oturen och slita av senan vid muskelfästet i armen. Nu är han åter på sjukhuset för att göra ultraljud för att sedan se vad som skall göras åt det hela. Vad jag förstod på det han berättade så kan de antingen göra en operation eller om en del trådar finns kvar bara låta det vara tills det läker av sig självt. Ultraljudet och samtalet med läkaren avgör. Så nu är det bara att vänta. Armen går inte att använda alls och han har rätt så skapligt ont. Stackarn!

Själv har jag av och till haft lite ont i nedre delen av ryggen samt att det strålar ut i benet. Inte alltid men det kommer och går, vissa dagar värre. Nu är det på sträcket värre och jag var tvungen efter att ha dragits med det här ett tag gå till vårdcentralen. Och mycket riktigt så är det ischias... kul. Och inte nog med det så har jag ont när jag kissar så jag har även en urinvägsinfektion på köpet. Något mer som vill komma och hälsa på i min kropp så har jag svängdörrar för tillfället!?

Så det är alltså jag och Thomas som har lite problem denna gång. Fast det är nog värre för Thomas, jag kan ju använda alla mina kroppsdelar även om det går lite sakta. Barnen är i alla fall fullt friska och leker på som vanligt. Och det är ju huvudsaken.

Som ni förstår så har det inte blivit så mycket gjort med lackandet av bord, hyllor eller lasering. Har använt mina krafter till det som måste göras här hemma. Men ischias är inte bestående så det går ju över om ett par veckor förhoppningsvis. Har både antibiotikakur, antiinflammatoriska och starka smärtstillande tabletter att hälla i mig.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

På förmiddagen var jag tvungen att gå ut för att skotta snö. Hade en planerad tripp till affären som var tvunget att göras. Och eftersom jag inte skottade något igår då det bokstavligen öste ner så fick jag ta allt idag i stället. Jag och snön är inte direkt bästa vänner och jag satte nog ett personligt världsrekord i att skyffla undan snö från uppfarten, det tog mindre än en kvart och då hann jag med att borsta av bilen också med stora kvasten. Om det blev snyggt, knappast! Beundrar verkligen grannarna som skottar i timmar och till förbannelse för att få dessa raka och symmetriska linjer som ser så perfekt ut. Men till vilken nytta egentligen? Våran stora bil plattade till resten när jag körde ut med den så det gick alldeles utmärkt med min forserande skottning.

Efter handlandet så var vi ute en stund för att röja i snön lite och barnen knaprade på pepparkakor. Kul hade dom! Trillingarna sprang som tokar längs gatan och halkade omkull stup i kvarten så mitt jobb var att lyfta upp dom hela tiden. Gabriel och Linn höll sig på benen även om de också var lite ostadiga. En rolig stund trots allt fast jag är allergisk mot snö.

Här springs det för fullt och Isac for i backen efter ett par meters löpning.

Napp eller pepparkaka, det är frågan det.

Storasyster Linn blev jagad av bröderna för hon bar på godsakerna.

En bild som Thomas tog innan han for på övning. Jag på golvet och barnen stormade runt och över mig. Bustajm....

Nu sover de flesta och snart ska två till få lägga sig. Min stund kommer och jag ska inget annat än lägga mig på soffan och vila. Är sjukt trött idag. Det är en dag i morgon också. Kanske dags för snöänglar då.

Tack för alla fina ord i förra inlägget!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag vet att man inte ska bry sig om folks kommentarer. Det har varit på tapeten förr denna diskussion. I det här fallet så gäller det inte mig för ögonblicket även om vår familj ofta blir utsatt också för dessa icke genomtänkta uttalanden. Jag väljer att stå bakom dig Mirka i detta fall, även om du är en klippa på att försvara dig. Jag bara måste få förklara så att ni där ute har en möjlighet att förstå oss som väljer att ha många barn.

Kan någon förklara för mig varför det är synd om barn som har många syskon? Det finns familjer med ett barn som försummar barnet och det finns flerbarnsfamiljer som också försummar barnen. Men man får inte glömma att det faktiskt också finns de som klarar det galant i båda familjeförhållandena oavsett antalet barn. Men så fort man har många barn så måste man alltid, alltid förklara sig för människor som inte förstår eller kommer med dessa kommentarer om att det alltid är så synd om barnen för de kan inte få tillräckligt med uppmärksamhet osv. Vet ni inte att det faktiskt går att ge barnen egentid med var och en, små stunder eller längre om man delar upp det. Varför är det en omöjlighet i många människors ögon? Det är inte kvantiteten av tid utan kvaliteten på tiden.

Säger man automatiskt att barnen på dagis mår dåligt? Där får dom inte uppmärksamhet alltid på en gång, de får lära sig att vänta på sin tur, de får lära sig att dela med sig och att de inte alltid kommer ”först” hela tiden. Och skolan då? Hur många barn går det inte på en vuxen? Arbetslivet? Förklara för mig, är det synd om dessa barn?

Nu är kanske inte familjeförhållanden samma sak som skola, förskola, arbetsplats men det är i hemmet man lär sig grundtänkandet och får den trygghet man behöver för att klara förutsättningarna i livet. Om man får kärlek, egentid, lär sig och vänta, lär sig att dela med sig, lär sig att man inte alltid kan få allt på en gång och får tryggheten att ha människor omkring sig som älskar en och där av syskon. Har man då inte bra förutsättningar för att kunna klara det andra?

Eller är det automatiskt så att de som kommer från stora familjer är dom stökigaste i klassen, bråkigaste på förskolan eller de dummaste på arbetsplatsen? Ge mig den fakta i handen att det är så och jag överväger att tänka om.

Jag är själv uppvuxen i en familj med många syskon. Jag har inte alltid varit nummer ett, men jag har alltid kunnat säga saker till mina föräldrar och de har lyssnat. Jag har inte alltid fått det senaste eller allt jag har pekat på, men jag har då också lärt mig att det är materiella ting och av noll betydelse. Snygga, dyra saker kan inte ersätta en kram eller kärleksfulla ord. När jag har varit ledsen så har jag alltid kunnat vända mig till människor omkring mig, jag har aldrig känt ensamhet. Jag har alltid haft någon att leka med, prata med, skrattat med och det värdesätter jag högt. Och det har jag än idag. Mina föräldrar har ”sett” mig och låtit mig växa upp till den jag ville bli. De har lärt mig att kämpa för saker och det har gett mig mycket bra förutsättningar i livet i stället för att få allt serverat. Jag dog inte av att spara ihop pengar för att ta mitt körkort, det fick mig snarare att känna mig ännu mer stolt över mig själv. Vi fick åka bort ibland till min morbror och hans fru, och vet ni vad!! Jag hade faktiskt kul och kände mig inte övergiven. Den dagen mina föräldrar inte lever längre så har jag alltid någon att vända mig till, jag känner trygghet i andra vuxna eftersom det är det jag fått lära mig.

Min familj, mina syskon är det bästa jag har och den tryggheten vill jag även att mina barn ska få när de växer upp. För jag vet att det går, även om man är många. Mina föräldrar hade förutsättningarna för att klara det och så även jag. Jag vet min förmåga över vad jag kan och klarar av, det behöver ingen annan tala om för mig. Och jag vet många i min omgivning som har samma förutsättningar som jag.

Barn är en gåva som man får, många får inte ens uppleva den möjligheten. Vissa människor väljer att föda många barn för att de rätta förutsättningarna finns och att det faktum man har den gåvan att kunna bli med barn. De är planerade,önskade och lika välkomna till världen. Dra inte alla flerbarnsförälder under en och samma kam förrän ni verkligen vet hur det ligger till runt familjesituationen.

Mirka och Peter! Grattis till det kommande barnet, det är en gåva som ni ännu en gång får uppleva. Önskar all lycka till på vägen och hoppas att allt går bra även denna gång.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja hur gick det med bilen då. Den startade faktsikt som ett skollat troll efter ett par timmars laddande utav batteriet, utan hostningar och gnissel. Länge leve amerikanska bilar!!

Känns så himla bra och veta om man nu ska ta sig någonstans att bilen fungerar. Att man inte är helt strandsatt. Löste det med min dotter också och från och med i morgon så åker hon skolbuss. Jag slipper också det stressiga på morgonen att packa in alla i bilen för att sedan göra om samma procedur igen ett par timmar senare. Barnen är mer nöjda då jag slipper väcka dem mitt i skönhetssömnen för att göra lunch och sen åka. Även jag är glad att slippa det stressmomentet när Thomas är på sina övningar. Linn tyckte det var skoj att åka med sina klasskamrater också så alla "vinner" på det. En glad mamma är en bra mamma.

Tandgnisslandet i morse utbyttes till kärleksfulla ord senare på eftermiddagen. Har pratat med min man som var på gott humör. Låter som taget ur en romantisk bok.. eller nåt. Men så blev min dag fram till nu.

Barnen har varit hur mysiga som helst. Dagen gick fort som den alltid brukar göra. Vi hade lite fotbollsmatch på eftermiddagen till allas förtjusning, mycket skratt, skoj och bus. Tills jag tyckte det var dags att städa. Men de gjorde de också om än så sakta och nu sitter de och kollar på film. Högen med tvätt tittar på mig från höger. Till vänster har jag disken som stirrar storögt. Mina största fans. Och varför har jag valt att ha datorn mitt emellan kan man ju undra?! 

Men det finns inga måsten idag utan det får stirra ett tag till. För jag tänker inte göra mer denna måndag kväll mer än att ta det lugnt.

Slutet gott, allting gott!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Det är en sådan här morgon som man egentligen vill slänga sig på golvet och skrika, men vad hjälper det!? Inte ett dugg. Innerst inne så vet man att ett sådant scenario som hände denna dag kan hända när som helst. Men det hände just idag och denna morgon. Och dessutom på samma dag som Thomas åker iväg på övning och är borta länge. Det vill säga två flugor i samma smäll, eller något liknande. Och vad hände tror ni?!

Klockan fyra på morgonen så for Thomas upp med en lång ramsa av mindre fina ord. Han hade glömt stänga av lyset på den stora bilen, det vill säga bilen som tar mig och alla barnen. Och för er mindre bilkunniga så kan jag tala om att glömt lyse resulterar i ett dött batteri. Ett batteri som jag så innerligt behöver för att kunna starta bilen, plocka in barnen i, skjutsa Linn till skolan, handla och hämta Linn med. Så ni kan tänka er följderna av att inte ha bilen när han är borta. Nu stod han så snällt mitt i natten och kopplade upp så att batteriet laddades, men det tar ett par timmar MINST.

Så scenariot denna morgon var till att börja med ingen bil. Okej, det jag behövde lösa snabbt var att Linn skulle komma till skolan. Ringer fröken och förklarar läget och hon i sin tur är väldigt snäll, tillmötesgående och väldigt hjälpsam ( om det ändå fanns mer av denna underbara människa ). Hon skulle ordna så att Linn fick akut skolsjuts från och med eftermiddag tills färdbeviset kom. Detta underlättar väldigt mycket för mig.

Det jag också fick göra var att nu ringa på morgonen till en av Linns klasskamrater för att just få henne till skolan, och det löste sig det med. En mamma från klassen hjälper mig med den biten. TACK!! Är så otroligt tacksam för den hjälpen.

Stackars Thomas var superstressad ända upp till tandhalsarna då han skulle infinna sig på jobbet vid sju. Först börja morgonen ( natten ) med att fixa med bilen som fortfarande inte fungerar, sen slänga sig i frukosten och invänta arbetskamraten som har lånat vår andra bil. Och han i sin tur försov sig. Jo, underbara morgon!

Och som tur var så löste sig allting till det bästa ändå tack vare lite samtal till olika personer. Och jag är ju inte direkt den hysteriska mamman så jag kunde inte göra så mycket mer än att berätta hur läget var för alla dessa människor. Ingen ide att stressa upp sig för jag kan ändå inte påskynda bilbatteriets uppladdningstid. Och ilskan suger bara onödig energi från en. Men visst blev det en del tandgnisslanden denna morgon. För det är ju så typiskt att det ska hända just idag och allt på en gång.

Och "slutet" gott, allting gott. Linn kom iväg till skolan precis och i tid. Thomas ringde och väckte sin arbetskamrat som kom och hämtade honom. Dock inte i tid men de kom ändå iväg till jobbet.

Om nu den stora bilen startar efter ett par timmar återstår att se. Men det är en annan historia.

Jag säger som så att jag hade i alla fall en underbar kväll igår.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva