Direktlänk till inlägg 13 december 2010
Ja idag var det tandläkarbesök för Linn inbokat. I och med att jag var själv med alla så var det bara att samla ihop hela söta gänget och följa med. Måste ha varit en syn det. Att ta in och ut alla i bilen är inga problem, det har jag gjort själv så många gånger. Men till de platser vi ska till vet man aldrig hur det riktigt ser ut med framkomligheten.
Idag visste jag dock hur det såg ut i byggnaden eftersom BVC ligger vid samma ställe. Hissen är ju inte jättestor direkt så man får tråckla in två på sidan, sen in med vagnen och fälla ner handtaget, efter det fick jag ta Julie i bilstolen och skjuta in under vagnen och mig själv hängandes i någon halvtaskig ställning över allt. Och sen trycka på knappen och hoppas att hissen inte stannar och ropar ut "överlast".
Samtidigt ska man ha fasettögonen med sig så att ingen av dom fäller ut armarna och klämmer sig eller trycker på alla hissknappar.
Vikten var inga problem eftersom barnen inte väger så mycket, än. Ett väntrum med en dörr som är både stängd och tung. Vad bra, ingen kan rymma. Men nu är det så med många barn, och att man är själv, att jag väljer att ha trillingarna i vagnen under självaste undersökningen. För hur kul är det och jaga dem i hela korridoren... inte kul alls. I vagnen så vet man vart man har dem vid ett sådant här tillfälle. Så där fick de helt enkelt sitta.
Min största oro var ju hur humöret skulle vara på de som inte skulle göra besöket, Linn är ju så stor att det stadiet är passerat redan. Så henne oroade jag mig inte för alls.
Sköterskans min var ju obetalbar när hon såg alla och verkligen insåg att alla skulle med. Lite ångest i hennes blick när jag frågade om jag kunde ta med alla in. Men det fick väl gå, tyckte hon med en icke munter röst. Tror dock att hon tinade upp lite ändå i slutet. För med alla som stod och väntade på att undersökningen skulle bli klar så var det ingen som sa ett knysst, ingen som gnällde eller skrek. De var så goa allihopa under den stunden ( mäkta stolt, var det verkligen mina barn som var där!? ). Även Linn som blev undersökt var jätteduktig!
För scenariot kunde lika gärna ha varit tre som skriker i vagnen för att de inte vill sitta där, Julie som skriker för att hon är hungrig, Gabriel springer kors och tvärs i hela korridoren och trotsar lite samt Linn som ligger i tandläkarstolen och tycker det är läskigt. Tack gud för att du gjorde detta besök det bästa.
Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva
Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 |
18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 | 23 |
24 |
25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 |
30 | 31 | |||||
|