Idag har jag verkligen stått fastkedjad vid spisen. För att göra ett antal Janssons frestelse tills i morgon. Min käre make har bjudit hem ett gäng arbetskamrater på middag. Själv jobbar han och dessutom på avslutningsfest ikväll.

Smart drag av honom att boka just denna denna dag, men hämnden är ljuv   .

Jo formar och Janssons tog över hela köket. Fem stora formar blev det och en långpanna. Det är ett gäng som kommer som ni förstår. Och det gör ju inte saken lättare att det är grabbar heller, de äter ju en del.

Sjukt mycket skala potatis, fräsa lök och skära. Stod från åtta i morse och var klar med sista formen strax efter två.

Sen ska ju allt annat göras där emellan också. Barnen behöver ju sin omvårdnad. Jag passade dock på att börja tidigt ändå för jag visste att det skulle dröja helskägg att bli klar med detta "projekt". Och det bästa är ju att stå när inte barnen är vakna. Så när trillingarna hade sin middagsvila så satte jag Gabriel på att rita en stund, och då kunde jag forsera det mesta. Sen var det ju bara att vakta ugnen i princip.

Och han ritade och ritade och ritade. Och jag fick stå ifred länge och hålla på med maten. Det gick faktiskt vädigt smidigt fast jag hade känslan av att aldrig lämna köket på många timmar.

Sen blev det ju klart till slut och jag kunde ju inte låta bli när ändå ugnen var varm.

Chokladkladdkaka med vispgrädde till eftermiddagsfikat.

Sen givetvis så gick tvättmaskinen i strejk. Men som tur är så bor man i hyreshus så det är bara att ringa hyresvärden. Nu var det inte fullt så enkelt som vi trodde så den strejkar än och elektriker är beställd. Tvätten växer.... Men vad ska man göra? Gilla läget. Så det var inte bara Jansson här hemma! Även svängdörrar.

Eftermiddagen var helt hysterisk, så från klockan tre fram nu till åtta så har det varit en hel del skrik från trötta barn, törstiga barn, trotsiga barn, barn som tappat nappen, barn som vill ha täcke... och så vidare. Nu när sista snart ska sova, den som skriker minst tack och lov, så ska jag däcka i soffan bokstavligt talat. Hoppas att Julie också är på sitt bästa humör så det inte blir ett förlängt vrål från avgrunden med ett jätteeko.

Om jag är trött, ja verkligen. Men det ska bli kul med gäster ändå i morgon.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva