Försöker återhämta oss så gott det går. Lite sjukstuga är det här då både maken och jag har blivit förkylda. Barnen har klarat sig hyfsat så när som en elva under näsan enbart. Thomas är den som är mest sjuk just nu och har både feber, halsont och en kraftig förkylning. Det enda plusset är att han nu har blivit av med gipset, äntligen!

Själv känner jag mig hyfsat hängig också med förkylning men inte fullt så farligt ändå. Drog på mig en infektion i livmodern också och äter antibiotika för det. Den resan började tidigt då jag hade problem för ett par veckor sedan. Då trodde dom att det var urinvägsinfektion, men det visade sig sedan att det inte var det. Och en tur till gynekolog och vårdcentral och en massa prover så fick jag det konstaterat igår. Infektion, inget allvarligt dock. Så en antibiotika kur på förkylningen som lite grädde på moset. God Jul.

Bloggade igår men mitt kära internet eller rättare sagt dongeln krånglade och mitt uppe i allt skrivande så kopplade den ur sig. Och det betyder bara en sak, att allt som jag skrev sparades inte. Som IT-support så borde jag ha vetat bättre. Att skriva allt i ett dokument först och sen köra cut and paste till bloggen. Men, men.... även den bäste klantar sig med jämna mellanrum.

Nu var det inte så viktigt det jag skrev så inlägget går att göra om med helt annat innehåll utan att det gör något. Bara sjukt irriterande att det avbryts mitt i bara. Dåligt Tel... *host*...ia.

Det börjar hända saker med Julie eftersom hon närmar sig 6 månader och blir allt större och större. På kvällarna när brorsorna sover så myser jag med henne och hon får träna på golvet mycket. Nu vänder hon sig utan problem och börjar skjuta benen under sig när hon ligger på mage. Äter som en häst gör hon oavsett vad som ges, så det där med smakportioner blev en snabb period innan de riktiga portionerna kom. Hon gick näst intill direkt på stora portioner utan problem. Men det är väl så med stora barn antar jag. Har inte direkt grädde i tuttarna heller så hon blir knappast mätt på det, snarare arg när man slänger fram dom.

En glad tjej är hon mest i alla fall. Älskar att prata och höra sin egen röst. Mycket social liten dam.

Här djupt koncentrerad med att fånga nappen.

Nu börjar batterierna på mina små tryta, dags att natta de små. Det har blivit lite omvänt med rutinerna sen julen i Småland. Men varken jag eller Thomas har tackat nej till sovmorgon fram till halv åtta jämfört med fem eller sextiden som det var tidigare. Tids nog så kommer det också tillbaka.

I natt var det riktigt lyxigt dessutom. Ingen av pojkarna vaknade. Och Julie bara en gång vid fyratiden och skulle ha lite mat. Engångsföreteelse troligtvis. Men vi njöt!

Ja nu måste jag verkligen ta trillingarna innan kaoset övergår till stormstyrka klass 5....

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva