Känns som det var evigheter sen jag bloggade. Och egentligen så skulle jag ha kunnat skriva tidigare då jag fick avbryta min resa i söndags kväll och åka hem igen. Men jag har inte riktigt förmått att göra det. Meningen var att jag skulle ha stannat kvar om inte telefonsamtalet kom. Ett telefonsamtal som ingen vill ha.

Jag väljer dock vid det här tillfället att inte skriva i detalj. För det finns inga klara svar ännu. Hela situationen blev jobbig för både mig och min make och vi försöker bearbeta det fortfarande. Ingen har dött och alla mår bra trots omständigheterna. Nya besök på sjukhuset skall göras för olika tester. En av våra pojkar bestämde sig för att skrämma oss och det ordentligt, och det sätter sina spår. På oss alla.

När allvarliga saker händer och speciellt ens eget barn så får man ett uppvaknande. Tragiskt bara att det ska behöva hända för att man skall börja tänka på det sättet. Är det så att vi människor i normala fall tar varandra för givet? Jag insåg efter mycket tänkande och grubblande hur mycket familjen egentligen betyder för en. Samt vännerna man har omkring sig. Det fick en helt ny innebörd i söndags. Utgången slutade dock lyckligt för oss. Det kanske inte gör det för alla. Kommer aldrig glömma att ge den där extra kramen, fina orden eller ett leendet tillbaka. För vem vet hur morgondagen ser ut?

Trots händelsen så vill jag försöka vara positiv. Livet går trots allt vidare. Så idag bestämde vi oss för att göra en ny resa. Till Göteborg. Bara vara och komma bort lite från tankarna som snurrar i huvudet. Och det kan jag säga var jätteskönt för oss alla.

Här kommer lite bilder från klanen Silverlantz.

Isac i fönstret.

Lucas och Alexander också. Vad är det som händer där ute?...

Jo en traktor. Så spännande tyckte pojkarna och satt som tända ljus på rad i fönstret när han höll på och skottade grannens uppfart. Men han glömde våran ;-).

Gabriel och Julie i köpcentrumet i Göteborg.

Trillingarna, Thomas, Gabriel och Julie.

Och jag.

Gabriel hade verkligen jättekul och sprang omkring som en tok både i gallerian och utanför. Idag var han riktigt, riktigt busig.

Nu är vi hemma igen och alla små sover sött. I morgon är det en ny dag att ta vara på varenda minut.

Ett stort TACK vill jag ge till er alla! Skall svara på era inlägg inom kort.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva