Att Gabriel gillar bilar är ingen nyhet. Han leker mycket och ofta med dem, kör omkring, parkerar, backar, reparerar.. ja allt som han har sett pappa göra i stort sett. Han kan ägna sig länge åt dessa bilar.

Titta så fint han har radat upp dom. Allt ska vara på sin plats och precis på rad. Ja förutom när han busar förstås för då är det allt annat än ordning kan jag tala om.

Thomas är precis så också. Och nu menar jag inte att han är pedant, utan han har ordning på allt. Var sak ligger där på sin plats och han vet alltid vart sakerna finns. En annan kan ju få leta ihjäl sig med ljus och lykta för att hitta det man ska ha. Men Thomas, han vet alltid vart sakerna finns. Och då menar jag hans saker, inte mina. Han är nog också den enda karl jag någonsin träffat som har ordning i garderoben, fler skor och kläder än vad de flesta tjejer har. Lite lustigt faktiskt, annars brukar det vara tvärtom. Nu spenderar han dock inte mycket pengar på kläder men han har mycket av den varan. Två garderober fyller han ut lätt medans en annan har knappt en och fylla ut. Skor har jag lätt räknat på en hand. Och Thomas.. ja halleluja! Har tappat räkningen där.

Nu gillar jag inte oordning så men han är faktiskt snäppet värre. Det plockas varje dag i detta hus och då är jag tacksam över hans ordningssinne och egenheten att var sak har sin plats. Måste säga att jag har tur och en bra pappa till mina barn. Man läser om så många som har problem med att den andre parten inte hjälper till. Men så är det inte riktigt här hemma. 

Han diskar, städar, tvättar, dammsuger, badar barnen, byter blöjor, torkar spyor, leker, lagar mat, är föräldraledig med alla... så jag har ingenting att klaga på. Han gör det lika mycket som jag. Och inte behöver jag tjata heller.

Tror mer att det är han som går med blåslampan efter mig. Men det beror nog mer på hans sätt att han vill att allt ska bli klart "helst igår". Och att mina startkablar drar igång efter kaffekopp nummer två och inte före klockan nio på morgonen. Målet är dock densamma för oss båda. Vi strävar efter att det åtminstone skall vara bortplockat varje kväll från golvet bland annat.

I det här huset kan man gå upp mitt i natten utan att trampa på en duplokloss, halka ner för trappan och hjula ut i hallen när man ska göra ett toabesök. Och det tackar jag för! Nej vi är inga pedanter men vi lär oss och barnen att plocka undan efter sig. Med många barn kommer ju också mycket saker, och det är ett måste att hålla ordning och ha rutiner. Annars blir det kaos.

Och dammsugaren går varje dag näst intill. För hur mycket man tycker att man torkar barnen så har de små hemliga fack där de bär med sig matrester till de övriga ytorna. Sen har vi sju undulater som gör sitt med och det är nog den största anledningen som Roberta åker fram. Pippiskal och fjädrar är ingen lek. Men jag gillar dom ändå.

Diskmaskinen gör ju sitt ett par gånger om dagen med. Men det måste vi ju, annars har vi inget att äta på. Tvätten kan man ju titta på en dag eller två i alla fall utan att det gör något. Men inte disken...

Så funkar det hemma hos oss. Och jag tycker det går bra. Börjar en plocka så dröjer det inte länge förrän alla är där och ska hjälpa till. Tänk vad mycket fortare det går med så många armar. En städning på leksaker från golvet kan lätt göras på tio minuter, och då menar jag båda planen i huset.

Ja nu kallar plikten, lite gott till niobion hemma.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva