Idag var det en sådan dag där jag lyckades planera in två saker på en och samma dag. Mindre kul eftersom jag är själv med barnen. Vanligtvis så börjar inte Thomas förrän efter lunch på måndagar. Men i dag hade han en läkartid en halvtimme efter det att jag hade tid hos gynekologen. Lyckat... näe. Och jag trodde nästan att jag var tvungen att ta med alla barnen dit men vi lyckades hitta en som kunde passa grabbarna under tiden. Tack gode gud och tack Tobbe. Det hade sett ut om man hade kommit med ett gäng ungar, slängt sig i gynekologstolen och fått frågan -Vad gör du mamma?!

Nu hade jag inte utsatt mina barn för det eftersom jag tycker det är lite väl att gå över gränsen över vad barn ska få se. Hade denna gång bara Julie med mig. Ja besöket var ju ändå behövligt och jag kunde gå där ifrån med stämpeln OK i baken.

Även Thomas fick grönt från sin läkare att han nu är återställd. Så jag hoppas innerligt att vi slipper fler sjukhusbesök. Dock har vi inte hört något från sjukhuset i Göteborg angående Isac, det hänger som ett grått orosmoln över mig. Två veckor har gått och jag vet inte om jag ska ringa eller inte. De sa att svar skulle komma via posten och att det kunde ta 2-3 veckor. Så jag väntar veckan ut innan jag ringer. Men man vill veta om de nu har svar att ge förstås.

Linn hade även tandläkarbesök idag och det var där det "jobbiga" kom in i bilden. Tiden var klockan två och då jobbar Thomas. Hade inget val än att ta med alla dit. Och tiden var också mitt i deras vila. Så ingen fick sova innan vi åkte iväg. Alla däckade i bilen och jag fick väcka dem när vi var framme efter ca 15 minuter. Och det är inte så värst lång vila för dom så min oro låg över hur de skulle bete sig inne hos tandläkaren. Trötta barn är inte roligt och ha med på saker över huvud taget. Men till min förvåning så skötte de sig utan anmärkning, ALLIHOP! Tur kanske? Fick även beröm denna gång över att barnen skötte sig så fint. Och Linn var jätteduktig hos tandläkaren!

Pojkarnas trötthet kom sen när vi väl var hemma. Det var precis som om allt släppte, herregud. Men då var vi ändå på eget territorium så det gjorde inget att det skreks lite. Behöver inte skämmas lika mycket om man säger så. Om det var hysteriskt, oh ja!

Alexander fick frispel och skrek som en stucken gris åt allt, inget dög. Gabriel var övertrött och på bushumör, han testade mina gränser till max. Julie var hungrig gånger två och hennes röstresurser låg på 120 decibel. Lucas gick omkring och slog allt och alla med leksaker, mycket uppskattat av de uppretade bröderna. Isac hade sitt sämsta humör och allt gick emot om han inte fick som han ville. Bara att rida ut stormen i ett par timmar och gilla läget. Vad mer kunde jag förvänta mig efter en 15-minuters vila? Är dock glad att de skötte sig på bortaplan. Hör lite dåligt på båda öronen bara. Nerverna dansar tango i kroppen. Jag är smått svullen mellan axlarna då tröttheten har kommit smygande. Räknar nu minutrar tills de minsta ska sova. 

Jag älskar mina barn, tro inget annat. Men batterierna behöver laddas med egentid. Och detta ska jag göra framför tv:n klockan åtta för att titta på Familjen Annorlunda.

I morgon är en ny dag. Och ett besök på BVC för Julie. Men dock vid rätt tid på dygnet. Pojkarna kommer troligtvis tycka det är skoj att invadera det stora lekrummet de har. Kan man ha tur två dagar i rad? Hoppas det.

Nu ska jag stoppa om mina små trötta änglar. Ha en god start på veckan ni alla.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva