Allt går om man bara vill. Och det gick idag med utan problem att ta med sig alla barnen till BVC. Det var lite som jag trodde, de invaderade lekrummet på en gång och så höll dom på och leka ett tag. Sen gick dom även in snällt när det var dags för Julies läkarbesök. Samma tur idag med andra ord.

Väl hemma så var de som vanligt också. Ingen kaotisk dag tack och lov. Och det passade mig alldeles utmärkt. Om jag var trött igår så var det bara förnamnet mot vad jag har varit idag. Klockan tjugo över ett i natt så bestämde sig Alexander att få krupp. Krupp i sig är ju inget farligt men den ville inte ge med sig riktigt. Så efter rådgivning med sjukvårdsupplysningen tyckte dom att han behövde åka in för att inhalera. Så det var bara att klä på sig, starta stora vanen och väcka hela gatan med en V8:a.

Det var ingen större väntetid så vi fick komma in ganska snabbt. Alexander fick andas i den där masken i två omgångar som innehöll adrenalin blandat med ja-vad-det-nu-hette. La det inte på minnet direkt då kudden lockade mer. Efter inhaleringen så studsade han runt, upp och ner och fram och tillbaka som en speedad råtta. Och detta höll i sig ett tag, även när vi kom hem. Runt halv fem på morgonen däckade både han och jag i soffan. Sömn, vad är det för något?

Men det har gått bra ändå måste jag säga. Och de flesta små sover redan. Bara hälften kvar.

Det vill säga Linn, Julie och Gabriel. Och jag kommer nog garanterat somna med dom ikväll.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva