Förutom kalasinbjudningar för Linn och alla normala sysslor som man alltid gör så har jag ägnat mig åt en herrans massa pappersarbete denna helg. Ja det är ett under att man har koll på allt egentligen. Säga upp här, ansöka där, ringa dit, skicka brev, skriva på, kolla datum, ansöka igen, maila jobbet.... ja fy! Det var mycket att fylla i och tänka på. Och gör man det inte rätt så står man där med skägget i brevlådan ett par månader senare och utan pengar. Vem vill det? Så jag har gjort detta mycket noga den här gången och sett till att det ska bli rätt. Hoppas jag....

Och inte nog med det så rasslade det till i min mobil och jag tänkte herregud vem är det som skickar så många sms. Ja gissa!?.... SJ. Vilken överraskning! Inställda tåg, och jag som inte hade och göra. Ringa igen, boka om och hämta ut nya biljetter. Biljetthögen blev stor. För de gamla skall sparas och visas upp eftersom det bara är en "trafikstörning". Och nya biljetten är endast giltig med de gamla. Och vi pratar störningar i hela februari månad hos SJ. Det blev verkligen att dubbelkolla noga, meddela om nya tiderna och kolla en extra gång. För Linn ska åka till sin pappa.

Jag fick trots allt göra detta i fred vilket behövdes. Thomas ägnade sig åt barnen och byggde koja i hela vardagsrummet. Det var mycket uppskattat kan jag tala om. Barnen hade skitkul!

Gabriel och Lucas tittar efter monster.

Storasyster Linn är med och leker med grabbarna.

Den här helgen gick fort. Ny vecka börjar med nya måsten. Och ja det är både tandläkare, gynbesök, BVC, skridskoåkning, simning och ett gäng samtal. Hur tänkte jag när jag planerade in allt på samma vecka? Ja vissa saker kunde jag inte styra, men det mesta. Och dessutom så jobbar Thomas kväll hela veckan. Jag får helt enkelt gilla läget och ta med barnen på lite "äventyr". Ja här hade jag tydligen noll koll på allt. Men sånt händer och det är inget som är omöjligt. Bara lite planering inför varje besök så... blir det nog bra.

Bäst att passa på och ta igen sig nu då. Min dator har varit upptagen av min make så därför blev det sent bloggande idag.

Och med det säger jag natti natti och tack för den här helgen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Att Gabriel gillar bilar är ingen nyhet. Han leker mycket och ofta med dem, kör omkring, parkerar, backar, reparerar.. ja allt som han har sett pappa göra i stort sett. Han kan ägna sig länge åt dessa bilar.

Titta så fint han har radat upp dom. Allt ska vara på sin plats och precis på rad. Ja förutom när han busar förstås för då är det allt annat än ordning kan jag tala om.

Thomas är precis så också. Och nu menar jag inte att han är pedant, utan han har ordning på allt. Var sak ligger där på sin plats och han vet alltid vart sakerna finns. En annan kan ju få leta ihjäl sig med ljus och lykta för att hitta det man ska ha. Men Thomas, han vet alltid vart sakerna finns. Och då menar jag hans saker, inte mina. Han är nog också den enda karl jag någonsin träffat som har ordning i garderoben, fler skor och kläder än vad de flesta tjejer har. Lite lustigt faktiskt, annars brukar det vara tvärtom. Nu spenderar han dock inte mycket pengar på kläder men han har mycket av den varan. Två garderober fyller han ut lätt medans en annan har knappt en och fylla ut. Skor har jag lätt räknat på en hand. Och Thomas.. ja halleluja! Har tappat räkningen där.

Nu gillar jag inte oordning så men han är faktiskt snäppet värre. Det plockas varje dag i detta hus och då är jag tacksam över hans ordningssinne och egenheten att var sak har sin plats. Måste säga att jag har tur och en bra pappa till mina barn. Man läser om så många som har problem med att den andre parten inte hjälper till. Men så är det inte riktigt här hemma. 

Han diskar, städar, tvättar, dammsuger, badar barnen, byter blöjor, torkar spyor, leker, lagar mat, är föräldraledig med alla... så jag har ingenting att klaga på. Han gör det lika mycket som jag. Och inte behöver jag tjata heller.

Tror mer att det är han som går med blåslampan efter mig. Men det beror nog mer på hans sätt att han vill att allt ska bli klart "helst igår". Och att mina startkablar drar igång efter kaffekopp nummer två och inte före klockan nio på morgonen. Målet är dock densamma för oss båda. Vi strävar efter att det åtminstone skall vara bortplockat varje kväll från golvet bland annat.

I det här huset kan man gå upp mitt i natten utan att trampa på en duplokloss, halka ner för trappan och hjula ut i hallen när man ska göra ett toabesök. Och det tackar jag för! Nej vi är inga pedanter men vi lär oss och barnen att plocka undan efter sig. Med många barn kommer ju också mycket saker, och det är ett måste att hålla ordning och ha rutiner. Annars blir det kaos.

Och dammsugaren går varje dag näst intill. För hur mycket man tycker att man torkar barnen så har de små hemliga fack där de bär med sig matrester till de övriga ytorna. Sen har vi sju undulater som gör sitt med och det är nog den största anledningen som Roberta åker fram. Pippiskal och fjädrar är ingen lek. Men jag gillar dom ändå.

Diskmaskinen gör ju sitt ett par gånger om dagen med. Men det måste vi ju, annars har vi inget att äta på. Tvätten kan man ju titta på en dag eller två i alla fall utan att det gör något. Men inte disken...

Så funkar det hemma hos oss. Och jag tycker det går bra. Börjar en plocka så dröjer det inte länge förrän alla är där och ska hjälpa till. Tänk vad mycket fortare det går med så många armar. En städning på leksaker från golvet kan lätt göras på tio minuter, och då menar jag båda planen i huset.

Ja nu kallar plikten, lite gott till niobion hemma.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja det här har varit en fullspäckad dag. Gabriel hade sin treårskontroll på BVC i förmiddags. Och eftersom Thomas jobbade så var det bara att packa in alla fem och bege sig. Och den här BVC är så himla bra för lekrummet är stort och det finns mycket leksaker. Rena rama julafton för mina barn som bokstavligen invaderade allt. Kul hade dom och skötsamma var dom också. Alla fick följa med in sen när det var Gabriels tur och det gick ju bra trots allt. Guldstjärna fick han på det man skulle kunna som treåring... ja förutom längden. Han är också kort i rocken. Men det visste jag att dom skulle anmärka på. Hela 91 cm är den busige lille mannen. Tror han överlever ändå.

Sen har min dotter Linn varit på kalas så det blev att åka och handla present, skjutsa dit, laga mat, bada barn, natta barn, hämta Linn. Inga problem att fylla ut tiden här inte. Allt går i ett.

Så denna fredag kommer att avslutas med en film för mig och Thomas. Han sitter nog redan nu och väntar på mig ;-). Och jag tänkte också lägga upp videoklipp på mina små dansande trillingar, i alla fall två av dom. Lucas ville inte vara med denna gång.

Alexander med sin sköna egna stil.

Isac gillar att använda armarna mycket och rockar på.

Och för att Lucas också skulle få vara med i en filmsnutt så tog jag denna när de hamnade mitt i äkta syskonkärlek mellan varandra.

Kan tillägga att jag fick ingripa till slut. Men slutet gott allting gott! Alla änglar sover nu. Och med det önskar jag alla en mysig fredag kväll.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja vissa saker borde man ge upp för länge sen tycker jag. Men det ligger inte riktigt i min natur att göra det, envis som jag är. Så därför blir det som det blir ibland. Nu låter jag himla allvarlig, jag vet. Men det är inte så farligt. Jag pratar bara om kakbakning. Hade ju tänkt att baka mjuk kaka idag men det fattades ett ägg. Ett endaste ägg.

Så jag letade vidare i receptboken och hittade detta recept.

Såg gott ut tänkte jag och läste igenom receptet. Enkelt att göra också. Så hur svårt ska det vara egentligen!? Tydligen skitsvårt....

Ser ni några "Jitterbugg"? Inte jag! Men någon har tydligen bajsat på min plåt.

Jag har ingen känsla eller finess för att baka kakor. Det är ganska uppenbart. Ge upp kommer jag förmodligen aldrig att göra även om mina kakor ser ut som skit oavsett om det är jitterbugg eller pepparkakor. Vet ju att jag är bra på andra saker tack och lov. Det här är inget man bjuder på direkt. Gästerna flyr av självaste synen av ja-vad-det-nu-är.

Fixade med videoklipp tidigare och det verkar i alla fall fungera alldeles utmärkt. Vad kul, nu är det bara att invänta mobilen som är på lagning. Den har en grymt bra videokamera. Så det kommer att komma lite mer av den varan på bloggen.

Barnen har varit allt annat än glada idag och det ser ut som en orkan har dragit fram här hemma. Ska ta tag i det nu tänkte jag innan det sprids vidare.

Maken jobbar kväll så jag får ta det hela själv. Ska sanera köket efter resterna av mina så kallade Jitterbugg också. Det vankas middag, bad, läxor och nattning. Schemat är fullt, så vad gör jag här?!

Ha en underbar kväll ni alla!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Håller på att testa och lägga upp videoklipp. Nu är denna video tagen med gamla mobilkameran så kvaliteten är därefter. Vill se hur det ser ut, och blir det bra så kommer det garanterat fler klipp. Fast med nya mobilkameran förstås.

Testing, testing...

Gabriel spelar gitarren. Videon är inspelad precis när vi flyttade till huset i Skövde.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja det har verkligen osat bus idag här hemma kan man säga. Under tiden jag pratade i telefon med Mirka och "råkade" titta bort ett par sekunder så var Gabriel framme. Fort som ögat och lika snabbt borta igen, Blixten McGabriel....

Det fattas något, ellerhur!? Ser ni, eller ser ni inte? Gabriel trodde nog att jag inte skulle märka något om han ställde tillbaka den på samma plats igen. Goa, busiga Gabriel! Mamma ser inte att det fattas en tugga på en Mums mums.

Och lite senare på eftermiddagen så.....

... var han framme igen. För er som inte ser vad det är så är det fästet till den så kallade barnsäkra grinden i trappen. Hela dörren hängde snett och hade gett vika för en liten marodör som varit framme. Ja, vem kan det ha varit?! Tänka, tänka, tänka.... ingen aning faktiskt. Den som inte syns till har inte gjort något. Så mycket för den "barnsäkra" grinden. Och vart är Gabriel??

Isac, Lucas och Alexander hade highlife i trappan. Musiken var ju på så varför inte passa på att dansa lite nu när grinden är borta. Bäst att kalla på lite hjälp tror jag. Vissel, vissel....

Min alldeles egen hantverkare. Han är bra han, till många saker.

Oooops! Nu kommer pappa, bäst att sitta ner och se så oskyldig ut som det bara går. Redo bröder, här kommer pappa.

Grabbarna tittar nyfiket på vad han gör. Skruvmaskinen är oerhört fascinerande och intressant för dem. Se och lär pojkar så jag har ett hus full av hantverkare inom ett par år! Men Gabriel syntes inte till, undrar varför?! Han hade gömt sig en våning ner för att leka i tron om att hans små hyss skulle glömmas bort. Busunge säger jag bara! Mamma ser allt, fasettögon och paraboler till öron. Och givetvis kameran i högsta hugg. Ska bli kul att visa den lille mannen när han blir äldre....

Annars så har dagen varit hyfsat lugn. Inga mer hysteriska blöjbyten och det verkar som om det har lugnat ner sig. Magsjukan är borta äntligen. Soptunnorna är överfulla och det går inte ner ett smack mer i dessa heller. Och det är i rättans tid som de kommer och tömmer skiten i morgon.

Ikväll kommer jag inte göra så mycket mer än att lägga upp fötterna så högt det bara går. Ta en lång varm dusch och bli kompis med spikmattan igen. Det är vad jag ska göra. Må så gott alla!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Tänker inte skriva så mycket utan mer lägga ut lite bilder som tagits nyligen. Kan säga att jag överlevde den här dagen ändå trots sömnbristen. Barnen har varit otroligt goa och snälla. Kanske kände de på sig att jag var trött.

Ja här kommer det lite smått och gott....

Linn åker kana ner för en liten kulle med is, sand och snö på vår gata. Det var ganska så blött kan jag tala om.

Gabriel efter naturligtvis. Och inte speciellt torr blev han efter den färden. Inga overaller i världen höll emot den blöta som blev efter allt töande. Kul hade dom och det var huvudsaken, resten kan torka.

Lucas tittar nyfiket runt efter bus som han kan hitta på. Vägrade släppa nappen då han egentligen var på uruselt humör.

Isac tog tillfället i akt och upptäckte på egen hand. Vilket håll ska jag sticka åt tänker han...

Alexander är alltid nära men hittar något intressant han med som väcker hans uppmärksamhet. Honom vet man alltid vart han är ( än så länge ).

Linn var så go att hon åkte kana nerför den lilla kullen med trillingarna i knät en och en. Och det tog inte många sekunder så skrek de -mer, mer hela tiden. Armarna sträckte sig efter henne. Goa storasyster Linn. Pojkarnas idol.

Idag blev alla skrubbade från topp till tå i duschen. Det behövdes efter dagens kladdande. Även lilla Julie fick en hårkur och skrubb i duschen...

... och då kommer hennes fina lockar fram när det är nytvättat.

En lycklig Julie i mitt knä. Lyckades ta kortet själv.

Gabriel älskar sin lillasyster och tyr sig väldigt mycket till henne om dagarna.

Här pratar de väder och vind med varandra. Och det finns en ömsesidig förståelse mellan dem, även om de inte flödar ord jämt. Fast Gabriel kan prata på duktigt och Julie jollrar tillbaka.

Ja det var lite från mig idag. Nu när alla sover så skall jag passa på att dra ner rullgardinen på mig själv. Det behövs!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Denna magsjuka är helt sjuk denna omgång. Det blir som syra i baken på de små och det svider duktigt på dem stackarna. Detta resulterade i att de vaknade alla tre i natt. Bara studsa upp och byta skiten innan det satte sig ordentligt. Allmäna tillståndet är för övrigt bra på dem alla, bara en massa blöjbyten. Och då menar jag massor. För den konsumtionen har ökat markant de senaste dagarna i det här huset. Att handla ett eller två paket blöjor åt gången är bara löjligt, lika bra att ta sju på en gång så slipper man köra skytteltrafik till Ica. Är nu mera ett välbekant ansikte där förresten.

Soptunnan utanför har nått sin gräns för länge sen. Kommunen ringde förresten för att påpeka att vår tunna jämt är överfull. -Ja vi har fem blöjbarn sa jag så det är nog inte så konstigt. Antingen så får vi beställa extra körning eller en till tunna.

Det blev en till tunna och i rättans tid. Kan tillägga att jag känner mig som värsta miljöboven för den tunnan är snart full den med. För att få ner en påse till så får man trycka, stampa, pressa. Ja magsjuka är magsjuka och vad kan man göra? Jag utnyttjar varenda kvadratcentimetrar, sorterar och packar ihop soporna väl. Ändå så blir det alarm "overload".

Som tur är så är blöjor brännbara och försvinner fort. Men ändå :-/....

Snurrig natt var det. Och inte nog med det så fick Julie för sig att testa sina röstresurser kombinerat med humör. Ja det var bara att ta upp henne, kliva ner en våning, se pigg ut och leka-trösta-mata-ett par timmar. Till slut så somnade hon med. Jag också, fast jag minns inte hur. Måste ha varit mitt i en halvsittande ställning. Maken kom ner med alla barnen och frukostbuffén var i full gång. Jag satt fortfarande upp i en halvkonstig ställning, tv:n var på och jag frös så in i norden då jag glömt filten. Ögonen kändes som om någon kastat in en näve grus. Dimman låg tät runt mitt huvud och gör lite fortfarande. Bara att bita ihop, gulla med kaffepannan och se glad ut. Vet att jag kommer att överleva denna dag med. Men nog är jag trött alltid.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva