Mina underbara trillingar har kommit in i tvåårstrotsen helt klart. Gulligt värre! Ordet "min" förekommer ca 100 gånger i timmen. Det rycks leksaker ur händerna på varandra, slänger saker, säger nej till allt och får dom inte som dom vill så slänger dom sig raklånga på golvet. Bara att härda ut, jag vet. Har vart där ett par gånger redan med de andra barnen. Väldigt energikrävande dock.

Stundtals så är dom hur goa mot varandra som helst och väldigt givmilda. Det går i vågor. Idag var det en mindre bra dag då de bråkade mycket och ofta. Äkta syskonkärlek. Det går över, det går över och det går över.

Mitt i allt kaos så är det ändå fascinerande att se hur olika de egentligen är. En unik upplevelse att få se tre på en gång.

Isac är den som är mest framåt vad det gäller allt. Han pratar, frågar och hjälper mer än gärna till med allt. Han är den som är mest givmild mot allt och alla. Men han har också mest temperament.

Lucas är lite anonym men ändå en fin personlighet. Han pratar också mycket. Precis som Gabriel så är han en riktig liten buse. Och älskar att reta gallfeber på sina bröder. Tar gärna allt från dem och skrattar.

Alexander är lite av en mammagris fortfarande. Han gillar att krama filtar, mjukdjur eller mamma. Minsta lilla motgång så piper han. Men han är också störst vilket är till hans fördel. När han har fått nog så sätter han sig på sina bröder eller knuffar undan dom duktigt. När han tror att inte mamma ser.

Sen har dom alla börjat med att tala om när dom har bajsat. Två av dom plockar mer än gärna av sig både kläder och blöjor vilket är mindre kul. Kan bara ta en i taget och byta på. Fingrarna åker ner i blöjan och sen upp igen med ordet -Kladdig mamma! No shit! Så det är fullt upp med att ta på blöjor även fast de inte behöver byta eller jaga dom för att de måste byta för att inte sprida skiten vidare. Kul va!? Det är nog också övergående.....

Lite tidigt att låta dem gå utan blöja då de inte styr sitt kissande och bajsande riktigt än. Gabriel fixar nog det men har av någon anledning stannat upp i sina frekventa toalett besök och skriker så fort han inte får ha en blöja. Så han är nog inte heller redo än. Kommer nog till sommaren. Gör ingen stor affär av det då jag tror att de visar när de är redo för det helt enkelt.

Tills dess så får jag jaga barn som vill bli bytta på men trotsar och springer åt andra hållet. Tar av sig blöjor i tid och otid. En övergående period helt enkelt.

Det fina med den här perioden är att dom apar efter andra. Så de tar undan sina tallrikar, städar och hjälper till precis som sina syskon gör. För de älskar när man talar om hur duktiga dom varit också.

I morgon ska jag ta med mina barn och äta middag ute tänkte jag. De förtjänar en liten belöning ändå fast de har varit trotsiga. De har ändå varit mycket hjälpsamma och det var ett tag sedan vi gjorde en måltid ute. Blir dock själv med dom för Thomas åker till Stockholm för att hämta sin son.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva