Ja nu har Gabriels klocka kommit som han själv fick vara med och titta ut. Vi plöjde affär efter affär men hittade ingen klocka anpassat för mindre barn. Och inget som föll i smaken heller. Så det blev googla på nätet för att hitta en. Gabriel bestämde själv sin klocka och har väntat tålmodigt på den.

När paketet kom så visste han direkt vad det var i det. Han fullkomligt skrek ut -Klocka, klocka, KLOCKA!

Sitter så fint på armen på honom. Han säger att klockan är halv sju och viker upp armen precis som man gör när man tittar på klockan. Gulligt värre. Så lite kan göra så mycket och få honom så glad.

Ja inte bara Gabriel blev glad idag utan även Thomas. Han hade också fått ett paket. Ingen klocka dock....

... utan en CD-spelare av en mer avancerad modell. Mer som ett mixerbord för DJ:s. Jag lär mig nog den också. Det räcker med Play, Stop och hur man stoppar in skivan. Resterande knappar överlåter jag till Thomas att ställa in och leka med. Men visst, den är fin och flashig. Och Thomas är glad vilket är huvudsaken. Två glada och nöjda. Ja även de andra också givetvis.

Måste göra lunchen här innan det bryter ut ett illvrål från ett gäng grabbar och tjejer. På menyn så blir det spaghetti och köttfärssås. Och det lär bli ett storkok till alla pirayorna för att mätta dem. Och nu kan vi äta kring det stora, fina, hemgjorda bordet också. Riktigt skönt!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva