Duracellkaninen jag började morgonen med att städa undan lite, diska, tvätta och slutligen baka. Klockan hade inte ens slagit nio innan jag var klar. Men idag skulle vi få gäst hit så det var den stora anledningen till bakandet. Och sen tänkte jag givetvis att pojkarna skulle få lite fika också.

Gabriel som älskar att göra dessa sysslor, förutom att dra fram allt på golvet när inte mamma ser, var med hela tiden och hjälpte till. Han till och med diskade efter sig. Inte med diskborsten utan med penseln som jag hade smort sockerkaksformen med. Flottigt värre!

Min lilla bakhörna där jag står.

Isac var mer intresserad av att köra bilarna...

... precis som Alexander var intresserad av den radiostyrda nyckelpigan.

Även Lucas roade sig med allt annat än att baka. Men när det kom till att smaka smeten och kakan så var dom alla tre fågelungarna nära med öppna gap. Så pass öppna att en hel sockerkaka gick åt fortare än jag hann säga stopp. Ja så mycket för den kakan att bjuda på till Linns farmor som skulle komma. Men jag hade dock reserver i frysen som jag tog fram. De populära Åke-bullarna.

Och så kom den efterlängtade gästen, Linns farmor. En mycket glad tjej kramar om sin farmor Vivan. Hon ska även vara med Linn i skolan i morgon och sen gör de varandra sällskap hem till Linns pappa. För Linn är det nu sportlov som hon ska tillbringa där fram till den tjugonde. Hoppas hon får det riktigt mysigt!

Vivan hade med sig presenter till alla..

Häftiga tröjor till pojkarna.

Kakmonstret passar ju bra efter dagens ätande av sockerkakan.

Julie fick en jättesöt klänning med byxor till. Linn fick även hårsnoddar och hårspännen. Tack Vivan!

Ja nu är det nog dags att krypa ner för att orka med morgondagen. Det blir att ta med alla barnen och skjutsa Linn och hennes farmor till skolan. Sen efter lunch så kommer Thomas hem och det skall bli skönt att se honom om kvällarna. Nu är han ledig i hela två veckor. Men så har han också jobbat kväll i tre veckor i sträck. Barnen saknar honom massor och frågar efter honom hela tiden. Och de kommer att bli så glada över att han äntligen är hemma.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva