Ja nu blev de sista också sjuka men dock väldigt lindrigt, trodde inte det först. För det började med magen ut och in igen. Den som ligger mest är maken, helt utslagen är han.

Det blir ändå jag som kör till Stockholm för att lämna och hämta barn som ska hem. Har lite andra ärenden också. Inväntar bara att mannen står på benen för att kunna sköta resterande medan jag är borta. Så en natt till bara som det ser ut nu.

För jag har bestämt mig för att inte bli sjuk. Så är det bara.

Eftersom alla verkar mer eller mindre utslagna i detta hem förutom jag så var det inte på tal om att laga mat. Ingen äter. Det finns rester i kylen men det rynkade på näsorna hos alla så fort man nämnde det. Någon av de större slaget beställde äppelkaka med vaniljsås. Tja varför inte tänkte jag som ändå inte har något att göra.... klart jag bakade. Och när det kom till att servera det så var det inte många sjuka HA HA HA. Ja dom åt i alla fall. Och det verkar som om det kommer ut den rätta vägen sen också, om ett par timmar.

Den här dagen verkar gå i rasande fart. Och det finns saker och göra... tvätt, tvätt och åter tvätt. Men det är inte så mycket tvätta i sig, mest vika skiten. Jag har inte bråttom så jag tittar intressant på en fläck på andra väggen just nu. Och alla andra har slagit om till noll knop också. Ganska skönt ändå efter helgens slit.

Ikväll blir det givetvis tv för min del, Familjen Annorlunda. Och en cykeltur på trainern. I vilken ordning vet jag inte. Det går bara inte att cykla med alla barnen vakna med risk för att de ska göra sig duktigt illa. Så efter att trillingarna har lagt sig för natten så blir det avgörande. Hoppas på en längre tur idag. Behöver cykla av mig lite känner jag...

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva