.... vaniljbullarna. Lite synd och kalla dom det för de varken såg ut eller smakade. Till och med barnen ratade dom så de åkte raka vägen ner i soporna.

Ni vet att dom ska se så släta, fina, runda och med strösocker på...

.. och det är ju inte riktigt vad dessa ser ut som. Stenhårda marmorkulor som näst intill studsade ur papperskorgen när jag slängde i som. Ja ja, nytt försök igen.

Thomas tog ett par porträttbilder av barnen i helgen som blev riktigt bra. Tänkte visa...

Lucas i sitt rätta jag. Det lyser bus och djävulskap i den mannens ögon.

Likaså Gabriel. Han börjar komma i storform med sina bus igen så han är nu mera friskförklarad från alla sjukdomar som har härjat hos oss.

Isac lite blyg och väldigt duktig. Synd på nappen men den gick inte att ta bort utan att grinansiktet skulle komma fram. Han ler med ögonen.

Alexander har blivit en riktig flingubbe. Han gillar när kameran kommer fram.

Sen tog jag ett par bilder idag också då alla inte var med i helgen.

Min lilla Linn. Glada tjejen....

.. och Julie som trots förkylningen höll formen under dagen.

Annars så har just denna dag varit späckad med att torka snor, trösta, ge dricka, trösta, avvärja bråk, trösta, torkat lite mer snor.. osv. Formen på killarna har varit allt annat än rolig idag. Klandrar dem inte. Och när det inte ens blev några tröstande vaniljbullar heller så blev det ännu mer vrål när skorporna kom fram i stället. Det gick inte hem lika bra som ordet "bulle".

Promenad hann jag med också innan tv-programmet Familjen Annorlunda så lite nyttig har jag varit ändå. Höll på att blåsa bort bokstavligt talat även om det var en frisk fläkt och komma ut. Ligger på över 11800 steg så här långt och jag tror inte att det blir så mycket mer ikväll faktiskt. En dusch väntar och sen tänkte jag rulla ner i sängen. Var ju uppe före sex i morse då två av barnen, Gabriel och Julie, var extremt morgonpigga. Så lite sömn att ta igen skadar inte.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mina bakkunskaper, ibland lyckas jag helt enkelt inte. Och jag vet inte vad jag gör för fel.

Idag tänkte jag slå på stort och baka vaniljbullar med fyllning. Läste igenom receptet och tänkte det blir lätt. Jo men tjena! Känns som favorit i repris om ni kommer ihåg mina jitterbugg som jag försökte baka för ett tag sen. Dom "lätta" bakverken såg ut som måsskit på plåten och jag törs inte säga eler skriva vad mina så kallade vaniljbullar har för utseende ( tror jag vågar lägga ut bild sen men är inte riktigt klar med bakningen än ).

Någonstans har jag gjort fel uppenbarligen. Blandade ingredienserna som det stod och degen skulle jäsa till sin dubbla storlek. Det hände aldrig och jag var mer eller mindre tvungen att kavla ut den om det skulle bli några bullar idag. Eftersom degen inte jäste som den skulle så blev antalet mindre också... men det går ju. Fortsatte läsa i receptet och började fylla på dem med marsan. Och givetvis så var den inte så krämig utan mer rinnande. Att försöka hälla i såsen och snabbt som fan knyta ihop bullarna var ingen lek. Under tiden jag gjorde det så hade jag ett gäng mindre glada killar runt mig som snodde kaveln, slogs, norpade degen, möblerade om köket, slängde leksaker i huvudet på varandra m.m

Inte konstigt att jag glömde något i degen.....

Nu ligger de på plåten igen, fyllda denna gång, och skall jäsa för andra gången. Vilket naturligtvis inte kommer att hända då de inte jäste första gången. Nåja... jag låter tiden löpa ut. Ska snart pensla dessa bullar och strö lite socker på dom. Och jag hoppas att de växer något i ugnen....

... mina vänner, fortsättning följer!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva