Saknade solen idag. Så fort man försökte sätta foten utanför så höll man bokstavligen på att blåsa bort. Inget roligt väder alls och det blev inget av att gå ut. Men det fanns massor att sysselsätta sig med inne som tur var så det led ingen nöd på oss. Har en 500-arks pappershög med teckningar. Hoppas ändå att vädret blir bättre i morgon. Som sagt, jag saknar solen...

Har känt mig lite ur form idag för övrigt. Trots många timmars sömn så har jag varit extremt trött. Har också lite ont på höger sida i ryggen och det strålar ner i höger ben. Skitskönt! Men det släppte lite nu när jag låg på spikmattan en stund. Men inte helt bra. Förmodligen så har jag legat konstigt i natt. Har inte kunnat röra på mig som jag velat riktigt men ibland får man inse sina begränsningar. Syftar då på stegen som jag går ihop dagligen till stegtävlingen. Får ta igen det när maken kommer hem.

Upptäckte en rolig sak idag som jag helt enkelt inte har sett över huvud taget. Hur jag nu kan ha undgått att inte se det är ett mysterium. Lite roligt faktiskt så jag var tvungen att fota det.

Vad hände med ljuset egentligen? Ser lite hängig ut och lite som jag känner mig. Ingen idé att tända det där ljuset.

Ska slöa lite framför tv:n en stund. Och känner jag mig rätt så kommer jag somna tidigt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag vet att man inte får "tala illa" om personer på internet. Man får inte skriva något över huvud taget utan dess medgivande. Det är rent ut sagt olagligt och förtal. Men får man skriva om känslor som berör en situation? Om jag utgår från mig hela tiden.... Jag antar att jag får skriva detta med största försiktighet.

Två veckor har gått sen jag skrev ett brev. Jag utelämnade mig själv, min familj, sträckte ut en hand i hopp om att i gengäld höra något tillbaka. Det har varit total tystnad. Hur ska man tolka det? Man kan göra sina tolkningar i det oändliga, men blir man klokare av det? Knappast.

Tystnad för mig är lika med ointresse, som jag "antar" i det här fallet. Observera antar, jag vet ju egentligen inte varför eftersom jag inte får något svar. Ingen kan komma och säga att jag i alla fall inte försökte, för mina barns skull och även min man.

Jag kan känna en viss besvikelse över det hela, ja. Men det är inget jag kommer att älta i det oändliga. Jag fungerar inte så och det hjälper inte mig, min man och mina barn heller. Bara en massa onödig energi som går åt, och det kan läggas på annat. Det känns bra att skriva av sig, för det är en sorts bearbetning för min del. Jag känner också mig själv så pass vid det här laget att jag reser mig upp och kommer ut på andra sidan med en erfarenhet rikare.

Under årens lopp så har jag lärt mig mycket om människor. Alla är vi olika och vi gör våra val här i livet. Helt okej för mig, även om jag inte alltid förstår andra människors val. Men jag respekterar ändå det. Jag tar avstånd från det bara, mitt val.

Jag ser det inte som att vi har förlorat något. Kanske mer fått svar på mina frågor, eller ja egentligen inte. Jag vet i alla fall vad jag ska säga den dagen då frågorna dyker upp. Vi försökte men andra val gjordes. Tråkigt tycker jag då det kunde bli så mycket annorlunda.

Man ställer sig frågorna: Varför inget svar? Har vi blivit baktalade igen så valet har blivit på grund av det?

Dessa frågor kommer blekna, säkert lika fort som jag skrivit klart inlägget. För jag ställer dom bara nu i detta inlägg. För sen har dom ingen betydelse för mig längre. Jag lämnar allt bakom mig, spottar i nävarna och går vidare. Vill man inte ha med oss att göra så respekterar jag det med.

Jag är ändå glad att jag försökte. Och jag står även rakryggad och med stoltheten i behåll i det här läget. Min väg går vidare och jag ser att inget är förlorat. Snarare så att jag har vunnit något....

Vi har människor runt oss som betyder mycket och som kommer att ha stor betydelse för våra barn här i livet. Jag avgudar dem för det. Och det räcker oavsett om det är biologiska band eller inte. För just det är bara ett ord som i vissa fall inte har någon betydelse, det är personerna som finns där som räknas.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag blev jag helt övertygad av att barnen påverkas av om det är snö eller inte. Solen sken som bara den här i Skövde så det som föll från himlen igår börjar definitivt att försvinna igen, och det fort. När vi väl var ute så var de åter igen spring i benen på grabbarna. Överallt och lite till var ett faktum. Så jag fick jobba minsann med att hämta dem på andras uppfarter, trappor, gångvägar och ja gud vet var. Ett himla rännande var det och de skrattade bara åt mig när jag försökte samla ihop alla. Och sprang iväg igen. Tror grannarna fick sig ett gott skratt. Men fler är ute nu och det märks ändå att det börjar bli vår.

Isac var helt övertygad om att han kunde åka pulka på barmark. Gick inte så bra på grusig asfalt men väl värt ett försök. Enda gången han satt still för sen blev det spring i benen på honom när han upptäckte att den inte rörde på sig.

Gabriel som förstår att det måste vara snö hittade förstås den minsta tänkbara backen på tomten som han prompt skulle åka ner för. Cirka en meter från bilen.

Ja det blev en lång och härlig stund ute idag också. Så pass länge att det blev en miss i planeringen sen med att göra middag. Fick tillaga den under mycket protester, skrik, hungriga vargarsyndrom och slagsmål. Har mig själv att skylla och gjorde så gott jag kunde av situationen, det vill säga lagade något som gick fort. För när väl maten var uppäten och blodsockret på en normal nivå så var ju monstren som änglar igen.

Igår när jag satt och bloggade så var jag kusligt trött. Kunde knappt hålla mina ögon öppna. För så fort jag var klar så stängde jag ner allt och somnade på två röda. Var väl sviter från när jag spelade Wii till halv ett på natten antar jag. Idag är jag inte lika trött tack och lov. Tänkte inte göra så mycket mer än bara ta det lugnt. Dagarna fylls ändå med saker att göra och i full fart från morgon till kväll. Finns ingen anledning att jäkta ihjäl sig. Är ensam med barnen också så spara lite på duracellen är inte helt fel. Maken kommer hem på onsdag igen så det är inte så många dagar kvar.

Njuter till fullo med barnen och det fina vädret som jag hoppas går mot varmare grader nu. Så ni alla, ha en underbar lördagkväll!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja att vakna i morse var som att få en käftsmäll.... ännu mera snö!!? Fy säger jag bara och det var inte lite heller som kom. Skotta fick man också göra, underbart! Nu saknar jag våren, värmen och solen mer än någonsin.

Tror inte barnen heller var så pigga på snön eller så var de bara trötta. Ut gick vi dock ändå, men denna gång höll de sig nära.

Alexander envisades med att han skulle cykla, vilket inte gick så himla bra i blötsnö. Hela uppfarten är som en bromsbana.

Lucas sprang runt bilen ett par varv efter det att jag skottat.

Isac var inte så road men höll ut stunden vi var ute. Han tittade mest på vad Linn gjorde...

... som då byggde en snögubbe. Perfekt kramsnö till det var de faktiskt.

Gabriel hjälpte också till och tar skydd från mammarazzi.

Och en snögubbe blev det. Sen får vi se hur mycket av honom som är kvar i morgon. Det kommer snöblandat regn här så gubben kommer nog inte att se ut så där. Ja barnen hade i alla fall kul en stund. Själv skottade jag......

Vi hade lite mys på kvällen allihopa. Passade på att handla liten överraskning när vi var vid affären idag. Tycker dom har gjort sig förtjänta av det. Även Linn och jag hade lite kul och spelade Wii i en timme.

Nu sitter jag här och alla sover. Och i ärlighetens namn så är jag också trött. Ska nog lägga mig snart jag med. Varför tvinga mig själv att vara vaken när jag inte behöver. Ja snön har nog tagit kål på mig idag tror jag...

Trevlig fredag alla!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Vilken överraskning jag fick idag när jag gick in och läste bland mina kommentarer. Ett inlägg med orden:

Du är nominerad i ”Föräldrer bloggar” i Bloggplatsen Award 2011!

Vad roligt, TACK! Ja och ni som känner för det får självklart gå in där och rösta på mig.

Idag blev det ett litet eldprov för trillingarna. Jag och grannen gick till en lekpark lite längre bort så jag provade med att trillingarna skulle få gå dit och att jag bara hade Julie i vagnen. Som tur var så är det ingen bilväg utan bara gångväg dit. För det blev lite som jag trodde. En sprang iväg långt före, en hittade sina egna stigar och inte på gångvägen och en var väldigt långsam. Som tur var så hjälpte grannen mig. Inget kaos men ändå fullt upp. Det var betydligt lättare på hemvägen då de gick mer i samlad trupp. Hur som haver så hade vi en härlig lång stund ute i vårsolen.

Igår var det humor på hög nivå med. Lyckades till slut koppla in allt på Wii och givetvis så fastnade jag ett tag framför det också. När klockan var halv ett på natten så måste jag ha somnat ståendes eller nåt. Minns inte hur jag kom i säng riktigt. Vaknade av en jollrande Julie och Isac som snarkade i mitt öra. Känner mig ganska mör och trött idag men kommer ändå prova lite spel ikväll, kan inte låta bli. Dock inte så långt in på natten. Det är en dag i morgon också.

Ha en underbar kväll alla!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja lite vår har det ändå varit idag. Om inte annat så finns känslorna där inombords. Solen har lyst som bara den idag över Skövde och jag kan inget annat än säga att det spritter i kroppen på en. Tror även barnen känner av det också. När man går ut så är dom som kalvar på grönbete. Dom har skitkul, springer åt alla håll, gräver i allt och leker med allt. Kul och se faktiskt. Kameran åkte fram i högsta hugg.

Leksakerna åkte fram och användes flitigt av trillingarna. Nästan så att det blev sorkhål efter deras grävande.

Även Gabriel hade kul och grävde duktigt han med.

Förstår ni när man kan öppna upp överallt, solen skiner på en och man sitter där med sin kaffekopp och njuter. Solen skiner på huset idag.....

Julie sov så gott i den friska luften medan de andra lekte på länge ute. Själv njöt jag av solen och av glada barn. Linn lekte hemma hos en kompis.

Sen var det dags att gå in och pojkarna fick lite russin för att hålla blodsockret i schack innan maten.

Alexander och Isac sitter så fint.

Detta kort tog jag igår kväll och tyckte bara att det var så mysigt med tjejerna ihop.

Och en glad Julie ikväll. Hon skrattade gott där hon låg på golvet, vårkänslor där med kanske!?

Ja nu sover nästan alla, bara Linn kvar. Sen är det min tid. Och gissa vad jag ska göra!!? Känner mig lite som ett barn på julafton.....

... och jag säger bara en sak Wiiiiiiiiiiii!!!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu står lilla matbordet klart efter ett par dagars lackande och slipande. Så här blev resultatet.

Matchar mycket bättre. Är nöjd över resultatet!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Kom just på att det är många saker jag väntar på för tillfället. Min mobil som jag fick av Thomas är inne på lagning för tredje gången eller rättare sagt den skall synas av Sony ericssons jury. Hoppas innerligt att jag får byta ut den då jag inte har användning för en telefon som inte fungerar som den ska. Jag sitter i valet och kvalet att byta till en annan modell. Recensionerna över Vivaz är inte så strålande tyvärr. Även om jag i grund och botten tyckte om telefonen så lutar det nog åt att byta ut den helt. Och de jag har tittat på är Xperia X10 mini pro och en som inte har kommit ut än som heter Xperia pro. Beslutsångest så det heter duga. Och ännu mer besviken kommer jag att bli om jag inte får byta ut den andra. Så jag väntar fortfarande på domen.

Sen har jag också gjort slag i saken och beställt ett Nintendo Wii, äntligen. Har funderat länge på det och nu har jag kommit till skott. Spelet är för alla givetvis. Sen passade jag på att köpa ett spel bara till mig EA Sports Active 2. Så här ska svettas. Är inget fan av spel över huvud taget men ska man spela så kan man förena nytta med nöje och träna samtidigt. Väntar tålmodigt på att de skall komma. Antingen idag eller i morgon. Sen får man ge det en vecka för att gå igenom funktionerna på alla kontroller. Låter så fruktansvärt oteknisk när man pratar om ett spel. Men jag är mer duktig inom mjukvara och officeprogram än spelkonsoller och dess funktioner.

Nästa vecka på lördag så blir det besöka Barnmässan i Karlstad vilket jag ser fram mot. Även min make fyller år så det händer lite saker den helgen. Funderar fortfarande på vad jag ska ge min käre man i födelsedagspresent men känner ingen panik än. Har över en vecka på mig att bestämma.

Sen finns det givetvis annat som väntas men jag tänker inte ta upp det just idag, det är så mycket att det tar ett eget inlägg. Har nu väntat i över en vecka och jag befarar att svar inte kommer att komma. Men ger det ändå ett par dagars betänketid till.

Idag har det varit ett BVC-besök med Julie. I släptåg hade jag alla grabbarna med mig också. Och de hade nog roligt skulle jag tro. Skötte sig gjorde de alla. En riktig fröjd för mammahjärtat. Julie mådde bra, väger som bara den och längden har ökat. Dock så tyckte dom att det behövdes ett besök på KSS och en riktig barnläkare. Inget allvarligt mer än att Julie inte är så stadig vare sig i ryggen eller i benen. Tror bara det handlar om att hon är bekväm och har inte bråttom med att vare sig sitta eller gå. Isac var ju lite av den kalibern också när han var mindre. Han satt inte så mycket, kröp inte heller länge utan ställde sig upp och gick mer eller mindre. Visst det är väl ändå bra att en läkare får kolla. Personligen tycker jag att man kan börja oroa sig vid ett års ålder ifall hon inte sitter. Finns så många barn som behöver läkarens hjälp bättre än vi. Känns som om man snor tiden. Men visst går jag dit om dom nu tycker det behövs. Har ju inget annat för mig.....

Pojkarna sover fortfarande middag och det är riktigt lugnt måste jag säga. Linn kommer snart från skolan. Maten är förberedd och sen ska jag ut i solen med allihopa. För här är det vår ute och i sinnet.

Men först en kopp kaffe   .....

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva