Mina små går med en konstant elva under näsan. Sen har de fått en grym hosta på köpet med. Man ser i ögonen att deras ork inte finns riktigt för vare sig lek eller mat. Kan bara ge dem dricka och det som de äter för tillfället, ibland får man rucka på det vanliga. Hoppas det går över snart, alla har nog haft feber med i omgångar. Nu sover de och jag hoppas det förblir hela natten. Det blir nog i säng tidigt för att orka ifall det blir snurrigt.

Tyckte mig känna våren idag även om det var kallt. Tog en härlig morgonpromenad till Ica och det var riktigt uppfriskande. Tror nästan jag var själv och handlade då de flesta tittade på Vasaloppet eller vad det nu var ( hörde nån säga det i förbifarten om jag snappade upp det rätt ). Sol har det i alla fall varit och det gillar jag skarpt.

Tankarna kring våren och vad man kan så börjar så smått planeras. Tänkte nog ta nästa helg till att våldgästa Plantagen och se vad dom har för frön. Det spritter i mina gröna fingrar just nu. Skulle vilja sätta olika salladssorter också, kan man sätta det inomhus så här års? Ja det snurrar mycket i huvudet. Tänkte låta barnen få vara med också på några hörn och så lite. De brukar tycka att sådant är kul. Så nu får snön ta och sätta lite fart och smälta undan tycker jag.

Ny "spännande" vecka väntar i morgon... och jag hoppas ni alla har hunnit ladda batterierna ordentligt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

I förmiddags passade jag på att göra ett par flugor i en smäll. Det vill säga gå en lång promenad, handla och ta med dottern min så vi fick lite egentid tillsammans. Och det passade bra denna soliga fina dag. Vi hade jättekul Linn och jag och många skratt utdelades mellan oss. Vi båda var jättetrötta sen och vi ska inte tala om hur det kändes på kvällskvisten.

Linn var allt annat är pigg...

... som Isac. Han sov aldrig middag. Men höll hela vägen ut med nöd och näppe.

Julie var grymt pigg och hon är vaken långa stunder nu på dagen. Här för hon en diskussion med bilen som var helintressant för henne.

Ja till middag blev det tacos och jag tror jag åt aningens för mycket. Kan man göra det? Jo tydligen... för benämningen proppmätt fick jag känna på med råger. Och än så vill det inte riktigt sjunka undan.

Min kära make ställde sig och bakade marängtårta strax efter maten dessutom. Och jag kände bara att jag får inte ner en bit till. Jag överlät det till resten av familjen som tydligen hade en extra magsäck på ryggen eller nåt. För en hel jävla tårta gick åt.

Den såg onekligen god ut. Men är man mätt så är man. Det fanns inte ett endaste utrymme för att pressa ner den minsta lilla bit ens. Har fortfarande tacos som kittlar mig i halsen.....

Blir nog tidigt ikväll skulle jag tro. Alla verkar trötta. Lamporna i respektive rum är släckta och hela huset är tyst. Jag passar på att ta min egentid, bloggen. Och soffan lockar duktigt på mig så jag tänker inte bli långrandig här.

Ha en underbar lördag!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Först vill jag säga TACK för era fina gratulationer till grabbarna här på bloggen och facebook. Kalas blev det så det stod härliga till för trion igår. En mycket lyckad dag för dem.

Morgonen började med förberedelser och tårtbakning. Denna gång blev tårtan helt klart mycket bättre.

Botten har svalnat och blivit skuren i delar, dags att förbereda allt.

Alexander är väl medveten om vad som bakas. Tårta är ett ord de gillar, och det syns på blicken också att godsaker väntas.

Linn kommer hem från skolan och grabbarna visste att det inte skulle bli tårta förrän hon kom hem.

Som alltid så får Linn ett varmt mottagande i hallen av alla grabbar.

En grön tårta blev det. Med lite strössel och gröna Ahlgrens bilar. Glömde dock bananerna, men det gick ner ändå hos alla. För ingen frågade efter dem i alla fall.

Alexander åt som vanligt mer än en portion.

Även Isac också.

Lucas var inte heller sen med att ta för sig på födelsedagen.

I och med att det var torsdag så hade Thomas egentligen kvällstjänst. Så vi trodde att det skulle bli ett litet firande utan honom. Men han överraskade oss alla och kom hem med paket och i tid till middagen. Vilken tur att pojkarna inte åt upp hela tårtan så även pappa fick smaka en bit.

Paketen var roliga och när de fick syn på dem så dök de på allihopa. Fort gick det.

Gabriel leker med en av presenterna.

Kul att alla var samlade. Trötta blev pojkarna också efter dagens slut. Somnade fort gjorde dom alla. Även vi vuxna. Fast jag tog en lång kvällspromenad igår för att fylla på stegen lite. Det kändes att jag hade gått mycket och jag fick ihop över 15000 steg.

Idag tänkte jag faktiskt inte gå lika mycket. Men jag kommer att ta ett rejält cykelpass på en 60 minuter och ett styrketräningspass på 30 minuter. Allt detta får ske när barnen har somnat. Är själv idag med barnen tills ikväll.

Grabbarna leker så fint med sakerna, Julie börjar bli hungrig så plikten kallar och Linn är i skolan. Ska njuta lite av lugnet. Ladda batterierna till nästa födelsedag som är min man som fyller år.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag för två år sedan så satt man skitnervös på Huddinge sjukhus. Dagen då trillingarna skulle komma till världen med planerat kejsarsnitt, 2009-03-03. Förlösta i vecka 35+3 och alla vägde omkring 2400-2500 gram.

Nu har det gått hela två år sen sist. Och ytterligare ett barn till vilket man aldrig trodde. Vi överlevde den hektiska småbarnstiden med matning, nattning och allt som hör till. Idag dansar vi in tvåårstrotsen i stället.

Det ska firas med tårta, paket och ballonger!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN KILLAR!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Har idag fått massor gjort, personliga saker mest. Riktigt vad kan jag ännu inte tala eller skriva om. Men jag är nervös och förväntansfull. Jag vet att jag kanske hoppas för mycket, men hoppet är ju som bekant det sista som lämnar en. Vågar man inte så kan man inte heller vinna något. Tiden får utvisa helt enkelt...

Tjejerna håller ihop. Linn och Julie. Så mysigt att se dem tillsammans.

Julie älskar att sitta i knät. Och Linn tar henne mer än gärna.

En buse bakom gardinen, Lucas. Tagen på bar gärning kanske...

Gabriel är ganska lugn för tillfället med sina hyss. Han är dock jätteförkyld stackarn.

Vilken min av Alexander. Undrar vad han egentligen tänker på...

Isac med en tröstande napp i munnen och med leksakerna i högsta hugg.

När man är med barnen så mycket som jag är så är det många gånger tankarna far runt i huvudet. Jag vill inget hellre se dem växa upp, att de får en bra kontakt med varandra och får känna den trygghet som kan bli med många omkring sig. Visst de bråkar och så men oftast så håller de också ihop, kramas, leker, busar.. ja allt.

Det är ofta jag tänker på det och jag ser det som ett stort privilegium att vara hemma så länge med dem samt att de får vara med varandra mycket också. Jag hoppas på så sätt att banden mellan dem blir starka. För det är verkligen min högsta önskan.

Förhoppningsvis så har de den gemenskapen hela livet och den tryggheten av varandra den dagen Thomas och jag inte finns mer. Jag vill inte att de skall känna sig ensamma.

Känner att jag blev djup nu, men det är en sådan dag idag. Jag är rik. Rik på barn och kärlek. Och det är det bästa jag har här i livet. Mitt liv är berikat och jag är enormt tacksam över det. Jag har en familj som älskar mig och som bryr sig om mig. Jag säger det inte så ofta som jag borde, men jag är så glad att ni alla finns i mitt liv! Jag har också äkta vänner som finns för mig på alla sätt och vis, jag är aldrig själv. Finns så många ensamma, bittra där ute. Jag är inte en av dom. Och där inser jag att mitt liv är rikt på alla sätt och vis.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag har jag släckt lite bränder kan man säga. Mina gulliga pojkar har ju hamnat i tvåårstrotsen, två dagar för tidigt ( ja på torsdag blir det trefaldig födelsedag ). Och de flesta vet hur roliga dom kan vara när dom inte får som dom vill. Ett lagom högt -neeej, illvrål och sen slänger sig raklång på golvet. Tänk er då tre på samma gång, för det händer rätt så frekvent just nu i det här huset. Ser ut som bowlingkäglor som faller lite här och var utan att någon har rullat klotet på dem.

Sen är det mäkta populärt att reta varandra också. Och det är där man får släcka de flesta bränderna. Av alla ytor i huset så slåss dom om samma kvadratmeter. Fötter sparkas på varandra, det dras i kläderna, slänger leksaker på varandra och helst i huvudet, det utdelas slag, knuffas.. ja minst sagt härlig ålder de har kommit till. Det är ju ändå inte 24 timmar om dygnet trots allt. Och går vi ut så händer det aldrig, då håller dom ihop som ler och långhalm.

Stegtävlingen är i full gång och jag började med en mjukstart utan större ansträngning. Landade då på 7100 steg bara av att gå hemma, så man går rätt mycket ändå med sex barn.

Idag blev det lite mer då jag tog en lång promenad med min dotter till affären. Och jag ligger faktiskt över 11300 steg. Ja om inte stegräknaren fick tuppjuck utanför Ica. Ramlade på arslet rätt duktigt och låg som en död spindel med alla armar och ben rätt upp i luften. Linn såg chockad ut och trodde att jag hade svimmat. Men när jag avlade jordens gapskratt så lugnade hon sig och sa bara -du är galen mamma. Gjorde du dig illa?

Nej jag gjorde mig inte illa då min rumpa består av gummi sa jag till henne. Och så var det inte mer med det.

Ska ta en titt efter duschen för jag tror att den kommer att få en nyans åt det blåa hållet ändå. Inget brutet så det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag.

Tja en lugn kväll. Alla ligger i sina sängar redan... så vad gör jag här.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva