Jag vet inte riktigt vad man ska säga. Finns det måttstock över hur mycket otur man kan ha egentligen på en dag. De flesta av oss alla tänker någon gång, det händer aldrig mig. Gör inte det säger jag bara. Det här var min dag igår....

Det skulle bli Stockholm tur och retur, vilket det blev också. Men utdraget med betoning på utdraget. I höjd med Järna/Nykvarn avfarten så stannade vindrutetorkarna på bilen. Grattis! Tungt trafikerad väg, våt mark och det fullkomligt stänkte upp skit från alla bilarna. Stod vid väggrenen ett bra tag för att titta om en säkring hade gått men nej. Så lätt ska det ju inte vara.

Det slutade med att jag fick krypa i väggrenen för att komma framåt över huvud taget. Bilen fungerade i övrigt tack och lov. Körduglig men utan vindrutetorkare.

Sen började det regna också vilket egentligen borde vara skit, men i mitt fall var det inte så. Kunde åka lite snabbare så regnet kom bort från rutan av fartvinden. På så sätt så kunde jag ta mig till dit jag skulle, verkstaden.

Hade tät telefonkontakt med jag vet inte hur många. Eller det blev nog mer att min man fick ringa åt mig eftersom jag kände att det behövdes spara på batterierna till telefonen i ett sånt här läge. Och tur i oturen så blev det ordnat så att jag kunde låna en bil i stället för att åka utan vindrutetorkare. Vi kunde ta oss hem. Överlycklig var jag, för det sista man vill är att bli strandsatt.

Den lyckan varade till strax efter Örebro med ca 10-12 mil kvar till Skövde på tillbakavägen. Något hände, jag minns inte vad, vibrerade till i alla fall. Sen steg temperaturmätaren till max och det rök lite fint från motorhuven. Det händer aldrig mig, jo två gånger faktiskt.

Lyfta lite fint på motorhuven och göra ett försök att titta efter felet var ju som att leta nål i en höstack. Nattsvart, inga gatubelysningar, mulet... tja ni kan ju förstå resten. Om jag såg nåt? Nej, hallucinerade mest av mörkret och jag var bombsäker på att jag såg påskharen.

Det var ju bara att ringa maken som fick komma med alla barnen och bogsera hem oss. Han hade inget val faktiskt.

Linn och Gabriel var med i bilen samt Thomas arbetskamrat Tobbe. Min tanke låg mer på att de skulle sättas i säkerhet. Att stå mitt ute i ödemarken när det är mörkt ute och längs väggrenen på motorvägen är långt ifrån den plats där jag anser att barn ska vara på. Inte jag eller Tobbe heller. Men fokus låg mest på barnen i det här läget.

Konstigt nog så var jag aldrig arg. Visst kom den en mindre vacker ramsa när det väl hände, men sen var det mer ryck på axlarna. Vad fan ska man göra? Försöka ta sig därifrån är ju det första man tänker. Var nog mest rädd för att barnen skulle råka ut för något. Alla kör ju inte som lugna Berta direkt. Man blir faktiskt mörkrädd över hur en del kör egentligen.

Hem kom vi ju till slut efter en lång och utdragen resa på ca 12 timmar. Tittade på klockan innan jag lade mig ner på kudden och den visade 03.57 Två timmars sömn fick jag i alla fall. Kaffepannan jobbar skift nu kan jag säga.

Ja nu står man här med egen bil i Stockholm på verkstad och med en lånebil här i Skövde som tillhör Stockholm. Jag ler stort, från öra till öra faktiskt. Det händer mig och två gånger på en och samma dag. Man kan inget annat än att le åt det. Jag har i alla fall familjen välbehållen. Och det betyder mer för mig än någon annan bil här i världen. Och gamla Bettan bogserade hem oss utan problem....

Men jag kan inte låta bli och säga detta! Du sketna lilla påskhare. Jag vill ha godis i mitt påskägg, inga fler överraskningar av denna sort.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

 

Sofia

4 april 2011 09:33

Det är något med dig och bilar.. Var det inte förra året som du och Mia blev strandsatta i vägrenen när ni varit på Gnesta marknad? Du kanske har så mycket energi att bilarnas elektriska system får kortslutning.. ;)) Skönt att ni är hemma nu iaf! Pussar till förbannelse..

Trillingmamman

4 april 2011 09:58

HA HA HA.. ja det är det. Och ja vi blev ju strandsatta Mia och jag med ett gäng barn på Bauhaus parkeringen i Hallunda ;-).

Kanske ska cykla till Sthlm nästa gång ;-).

Saknar er!!! Hälsa så gott!!!


Kramar från hela klanen S

 

Madde

4 april 2011 10:01

Lider verkligen med dig....
Skönt att allt slutade väl....
Se till å vila vid varje tillfälle idag.....

Kramar i massor

Trillingmamman

4 april 2011 13:13

Tack Madde!!

Och massor med kramar tillbaka. Har blundat lite medan killarna sov så det blev en liten stund. Vi ska snart ut i solen och ladda lite energi....

Solen skiner här i Skövde som sagt :-). Kan det bli bättre??!

Kramar Eva

 

Madde

4 april 2011 18:53

Känner bara för att skicka en kram å önska dig en trevlig kväll.....
Hoppas du int eär mer dö än levande av trötthet....

Kram

Trillingmamman

5 april 2011 07:29

Ååååh vad go du är Madde!

Barnen somnade gott, och jag med. Tidigt! Så idag är jag pigg som en mört...

Här sänder vi dom varmaste kramarna och önskar en trevlig dag!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...