Fick mig ett gott skratt igår. Gabriel är mitt i upptäckaråldern där han frågar och undrar väldigt mycket över allting. Denna gång handlade det om kroppen.

Nu vill han inte ha blöja så ofta på dagarna längre så jag låter honom vara utan ett tag.

Men visst han har precis fyllt tre så det är väl dags och sluta ändå. Han har ju ändå till och från gått på toaletten i över ett års tid. Nu börjar det luta mer åt att inte vilja ha blöjan över huvud taget. Och då har han ju upptäckt saker och ting efter det.

I vilket fall som helst så har han sett att Julie inte har snopp och att han har...

- Mamma, varför har Julie ingen snopp?

-För att hon är tjej, svarar jag. Tjejer har ingen snopp.

-Men jag har snopp, säger Gabriel.

- Ja du har snopp för du är kille.

( en lång stund går och han tänker )

- Mamma, vi får köpa snopp till Julie. Så hon blir glad.

Ja det kanske är en lösning i Gabriels värld. Sen blev det inte lika roligt då han satt i soffan med kalsongerna på och upptäckte att snoppen stod rakt upp. Han blev nog lite undrande över det för han utbrister ganska bestämt att han inte vill ha någon snopp längre och vi ska hämta verktygen för att ta bort den.

Förklarar lite lugnt för Gabriel att det är helt som det ska. Ibland står den upp och ibland inte. Inget konstigt. Så sen var den saken ur världen. Dock sitter han och tittar på den varje gång det är dags. Och säger att den går snart ner.

Antar att det är så med pojkar när de upptäcker saker. Klart de börjar med sin egen kropp. Härligt med tre till sen.

Har plöjt igenom morgonen redan med att städa och torka golven. Solen skiner som bara den och jag vet att det kommer och bli mycket ute idag. Så härligt! Kanske ta ett tag i rabatterna igen för att finslipa ogräset lite. Nästa månad så kommer jag sätta ut blommor, blomlådor och annat smått och gott. För då är det vår på allvar. Än kan det ju snöa till och bli kallt, men vi hoppas inte på det givetvis.

Ha en underbar lördag!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Just nu har jag ont i magen, känner en väldigt olustig känsla. Min magkänsla vill säga mig något. Men vad?

Vi har ett larm nere vid ytterdörren som plingar om någon går in eller ut genom dörren. Man måste gå ganska nära för att det ska låta. Jag stod här på övervåningen och helt plötsligt så hör jag det och jag fick kalla kårar längs ryggraden. Är ganska vidskeplig av mig. Lyckades ta mig ner, hör larmet fortfarande och jag står i hallen ca tre meter ifrån då det plötsligt slutar. Ingen är där. Dörren är låst, det ser jag. Ingen finns på nedre våningen. Kollar garaget och förrådet för säkerhets skull. Men ingen är där och det finns inget som kan ha satt igång det. Lampan på sensorlarmet indikerar inte att batteriet är slut, dessutom är det nytt. Det är nu min magkänsla kommer.

Jag går upp igen eftersom det tystnade. Tog en dusch, fortsatte att chatta med en kompis. Men sen hör jag larmet igen. Barnen sover på övervåningen så de är inte dom. Gabriel tittar på Mora Träsk. Julie sitter i sin babysitter.

Går ner igen, ingen där. Sensorn larmar något. Tar ett steg framåt och den tystnar. Jag står fortfarande ett par meter ifrån. Omöjligt att den känner av mig. Magskänslan kommer igen. Jag vet inte vad jag ska tro.

Tar med mig larmet. Den tjuter i min hand eftersom jag har sensorn riktad mot mig. Lägger den på hyllan i hallen, den tystnar. Och låter inget mer....

Jag var tvungen att ringa mamma och pappa för att kolla att allt var okej. Och det var det. Skickade ett meddelande till min make också men han har inte svarat än, vilket är förståeligt i och med att han är på övning. Magkänslan är bättre men inte helt borta.

Vem eller vad försöker säga mig något? Detta hände strax före 11.00

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Har ägnat kvällen till att gå igenom Wii Sport Active 2. Inte så lätt som man tror. Och fuska går ju inte då det sitter sensorer både på ben, arm samt kontrollen i handen. Kändes som om någon "såg" en för så fort man gjorde fel så blev man uppläxad. Provade en genererad övning på 30 minuter med en PT. Och jag är skapligt mör i hela kroppen efter det. Så visst svettas man....

Finns ett antal övningar att göra också, egna eller genererade, och jag är sugen på det nio veckor långa programmet. Ska titta igenom det i morgon kväll ordentligt tänkte jag. Nu snurrar det bara i huvudet. Och en varm skön dusch känns lockande lika mycket som sängen. Kvällens träning avslutad.

Vädret gav ingen grillning tyvärr men de fick sin varmkorv ändå till middag. Körde den kokta varianten och den dög minst lika bra som grillat. En hel del pyssel har det blivit och jag har tappat räkningen över antalet påsk kort.

En lugn och skön dag på alla sätt och vis. Mitt humör har inte varit det bästa men blev avsevärt mycket bättre på kvällen.

Bäst att ta itu med det jag ska. Har en lång dag framför mig i morgon...

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag trotsade vi vädret och gick ut ändå i regnet. Till en början så duggade det bara men sen kom det skapligt mycket. Mera piss. Barnen hade i alla fall kul och det var huvudsaken. Linn och jag satte upp lite fjädrar i trädet för att pynta lite till påsk. 

Fint va?!

Lucas rymde över till grannens trappa och provsatt den en stund.

Isac på väg någonstans.

Alexander vet man alltid vart man har. Han går inte så långt... ifrån mig.

Linn cyklade lite och sen ville hon leka med annat.

En ganska lugn och behaglig dag har det varit, även om vädret inte har varit det bästa. Det blev som sagt en tur till affären för att handla lite fjädrar bland annat och lite mat tills i morgon. Tänkte grilla lunchen ute om vädret tillåter. Det blir då stående korv med bröd. Och till sällskap får vi då grannarna mitt över också. Kan bli trevligt, så hit med uppehåll under morgondagen!

Har upptäckt att en av mina söner fullkomligt älskar att ta sönder saker i molekyler. Ibland förundras man över hur han klarar det. Ja sakerna är helt och hållet i delar, och då menar jag många delar. Men han är duktig på att slänga dem efter sig eller ge till mig.

Detta var en radiostyrd truck från början. Nu IKEA byggsats á la 746327 delar och inte komplett. Den skyldige mannen är ingen mindre än Alexander. Hans nya hobby har vi märkt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag vet inte riktigt vad man ska säga. Finns det måttstock över hur mycket otur man kan ha egentligen på en dag. De flesta av oss alla tänker någon gång, det händer aldrig mig. Gör inte det säger jag bara. Det här var min dag igår....

Det skulle bli Stockholm tur och retur, vilket det blev också. Men utdraget med betoning på utdraget. I höjd med Järna/Nykvarn avfarten så stannade vindrutetorkarna på bilen. Grattis! Tungt trafikerad väg, våt mark och det fullkomligt stänkte upp skit från alla bilarna. Stod vid väggrenen ett bra tag för att titta om en säkring hade gått men nej. Så lätt ska det ju inte vara.

Det slutade med att jag fick krypa i väggrenen för att komma framåt över huvud taget. Bilen fungerade i övrigt tack och lov. Körduglig men utan vindrutetorkare.

Sen började det regna också vilket egentligen borde vara skit, men i mitt fall var det inte så. Kunde åka lite snabbare så regnet kom bort från rutan av fartvinden. På så sätt så kunde jag ta mig till dit jag skulle, verkstaden.

Hade tät telefonkontakt med jag vet inte hur många. Eller det blev nog mer att min man fick ringa åt mig eftersom jag kände att det behövdes spara på batterierna till telefonen i ett sånt här läge. Och tur i oturen så blev det ordnat så att jag kunde låna en bil i stället för att åka utan vindrutetorkare. Vi kunde ta oss hem. Överlycklig var jag, för det sista man vill är att bli strandsatt.

Den lyckan varade till strax efter Örebro med ca 10-12 mil kvar till Skövde på tillbakavägen. Något hände, jag minns inte vad, vibrerade till i alla fall. Sen steg temperaturmätaren till max och det rök lite fint från motorhuven. Det händer aldrig mig, jo två gånger faktiskt.

Lyfta lite fint på motorhuven och göra ett försök att titta efter felet var ju som att leta nål i en höstack. Nattsvart, inga gatubelysningar, mulet... tja ni kan ju förstå resten. Om jag såg nåt? Nej, hallucinerade mest av mörkret och jag var bombsäker på att jag såg påskharen.

Det var ju bara att ringa maken som fick komma med alla barnen och bogsera hem oss. Han hade inget val faktiskt.

Linn och Gabriel var med i bilen samt Thomas arbetskamrat Tobbe. Min tanke låg mer på att de skulle sättas i säkerhet. Att stå mitt ute i ödemarken när det är mörkt ute och längs väggrenen på motorvägen är långt ifrån den plats där jag anser att barn ska vara på. Inte jag eller Tobbe heller. Men fokus låg mest på barnen i det här läget.

Konstigt nog så var jag aldrig arg. Visst kom den en mindre vacker ramsa när det väl hände, men sen var det mer ryck på axlarna. Vad fan ska man göra? Försöka ta sig därifrån är ju det första man tänker. Var nog mest rädd för att barnen skulle råka ut för något. Alla kör ju inte som lugna Berta direkt. Man blir faktiskt mörkrädd över hur en del kör egentligen.

Hem kom vi ju till slut efter en lång och utdragen resa på ca 12 timmar. Tittade på klockan innan jag lade mig ner på kudden och den visade 03.57 Två timmars sömn fick jag i alla fall. Kaffepannan jobbar skift nu kan jag säga.

Ja nu står man här med egen bil i Stockholm på verkstad och med en lånebil här i Skövde som tillhör Stockholm. Jag ler stort, från öra till öra faktiskt. Det händer mig och två gånger på en och samma dag. Man kan inget annat än att le åt det. Jag har i alla fall familjen välbehållen. Och det betyder mer för mig än någon annan bil här i världen. Och gamla Bettan bogserade hem oss utan problem....

Men jag kan inte låta bli och säga detta! Du sketna lilla påskhare. Jag vill ha godis i mitt påskägg, inga fler överraskningar av denna sort.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Det blev inte så mycket fixa i trädgården igår. Tiden rann iväg och när jag skulle handla mat för kvällen så var det stopp överallt. Lyckades tajma in hela Skövdes befolknings storhandling tror jag. Det var jippon och grejer på alla tänkbara platser. Och av mina tio minuters handling så fick jag köa i ca en och en halv timme. Så det drog ut på tiden. När jag väl kom hem så var det bara att ta ut de små för lite röj. Kunde dock förena nytta med nöje och fixa lite ändå men inte i den utsräckningen jag ville. Ska faktiskt ut nu på förmiddagen här efter att jag bloggat klart och druckit mitt morgonkaffe.

Vi hade gäster igår och det var en mycket trevlig kväll som egentligen blev alldeles för sent för min del. Men det var det värt! Och tur är väl att man inte gör det så ofta.

Det blev ju trots allt premiärgrillning. Tror inte jag har sett barnen äta så mycket som de gjorde igår. Korv med bröd till barnen med hemmagjord majonnäsgurka. Vi vuxna körde på grillat kött, pommes frites och bearnaisesås. Behöver jag säga att det var gott!?

Nyfikna ansikten studerar när pappa ordnar med korvar och kött.

Så mysigt! Längtar tills det blir lite mer värme så man kan sitta ute länge. Snart så...

Lucas hjälper till och gräver, rensar och fixar.

Alexander försöker komma på hur man cyklar. Eller mer hur man kommer upp på cykeln.

Isac körde på sparkcykeln.

Julie hade massor att titta på. Somnade också gott en stund ute i friska luften.

Även om solen inte sken så var det varmt i luften. Det behövdes ingen jacka. Tror temperaturen låg närmare 10-12 grader. Och så fort man rörde på sig så blev man varm.

Ja nu kallar trädgårdsarbetet här. Min egna lilla terapi och det ska bli skönt att göra lite fint.

Ha en underbar söndag ni alla!!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nej jag ska inte dra några aprilskämt här. Är alldeles för svullen mellan axlarna för det.

Njuter för stunden av ensamheten, riktigt skönt faktiskt. Energin finns dock inte till att göra så mycket mer för idag, går på halvfart. Riktigt trött är jag.

Min make kom hem med blommor och ett par trädgårdshandskar till mig igår kväll. Blev så glad.

I morgon blir det ändå vårstädning på tomten så kul att jag får använda dem. Hyresvärden har ställt ut en traktor där man kan lägga trädgårdsavfall i denna helg. Så man får passa på och rensa upp. Och då är det nog lika bra att sänka ribban idag då om det blir mycket jobb i morgon. Jobb och jobb, för mig är det terapi... älskar att ordna med blommor och fixa i trädgården.

En fin färg på Hortensian och fina arbetshandskar också. TACK älskling!

I övrigt så har dagen varit lugn, väldigt lugn, så varför jag är så trött vet jag inte. Vädret? Ungarna har lekt så fint hela dagen med vissa små avbrott och slagsmål. Och nu sover dom väldigt gott allihopa. Linn är hos sin pappa och jag hoppas hon får det riktigt mysigt.

Ska ta det sista som ligger på golvet och sen själv ta det lugnt. Passa på att äga fjärrkontrollen ikväll. Så ha en underbar fredag ni alla!!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva