Nu räknar man ner tiden innan man ska åka. Känns lite segt. Thomas jobbar så det är i stort sett honom vi väntar på. Nåja, jag har min väska kvar att packa förstås. Men det går hyfsat fort. Och lite torrvaror med ska ner i en påse. Sen är det klart. Och som jag längtar!

Det är inte ofta vi lämnar bort barnen men en gång om året så gör vi det som vi tycker om mest, Power big meet. Vi väljer då också att ordna med barnvakt av olika anledningar. Dels för att träffen inte är speciellt barnvänlig i mina ögon, i alla fall inte på campingen. Vi skulle få problem om vi tog med alla nu när de är så små, mycket folk och trängas med barnvagn... nej. Sen är det min och Thomas helt egna vuxentid. Man får inte glömma varandra i ett förhållande och det är inte fel att vårda det lite med egentid.

Och det sista som jag tycker är viktigt är att barnen får känna trygghet i andra vuxna. För mig är det oerhört viktigt. Och även knyta band med andra som i det här fallet mormor och morfar samt morbror och hans fru.

Jag vet att det är ett känsligt ämne och alla tycker olika i detta. Med all respekt. Men jag ser hellre att mina barn vänjer sig med att ha någon annan vuxen i sin närhet som kan passa dem. För tänk om det händer något som gör att jag och Thomas måste till sjukhus eller annat? Då kan separationen bli mer traumatisk då barnen aldrig haft någon som passat dom eller sovit borta. I vårt fall så har det också hänt två gånger att vi måste haft en barnvakt akut. Och dessa gånger så blev inte barnen ledsna eller förtvivlade över att vi åkte iväg utan de var precis som vanligt.

Ena gången så var det när Thomas åkte ambulans in för gallsten. Då kom min kompis Mia över fort innan morfar kunde komma och ta över. Sen var det också när Isac fick kramper och andningsuppehåll. Thomas ringde två arbetskamrater för jag var i Stockholm men kom hem sen på natten. Hemskt, men jag tror ändå på att om barnen känner trygghet i andra vuxna så går det mycket smidigare vid såna tillfällen också. Det är min åsikt. Sen är det upp till var och en förälder hur dom vill göra givetvis.

Hur som helst så är det bilträffen som hägrar och jag tror att barnen kommer att ha det underbart som alltid. Gabriel tjatar hål i öronen för tredje dagen i rad för han vill åka till morbror Ronny och Guhn. Trillingarna är lite för små för att uttala sig men jag ser ju hur morfar ser ut när vi kommer dit. Han är klädd med barnen som en julgran ungefär. Barnen älskar dom! Inte många timmar kvar nu så det kanske är dags att göra lite nytta då.

Kommer att mms-blogga nu när jag är borta och det innebär att jag inte kan godkänna kommentarer eller svara på dem så att ni vet. Hittar inte någon inställning som godkänner att publicera dom på en gång. Det betyder inte att jag inte vill. Så när vi är åter hemma så kommer jag att gå igenom allt, svara och publicera inläggen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva