En tidig förmiddag ute blev det och jag hoppas att grannarna inte blev allt för olyckliga. Nu var den över åtta och på en vardag så det kanske kvittade. Och barnen skrek inte så det var absolut inte det som bekymrade mig. Men det är klart att det hörs lite när de kommer farande med bilarna på gatan, plastdäck på asfalt är inte direkt ljudlöst. Smattrande och högt kan man säga, barnens skrik hade nog varit tystare.

Det kom ut flera än bara vi så helt ensamma var vi inte. De flesta med barn är ju morgonpigga. Men de finns lagom äldre på denna gata med så det var nog mer dom jag "oroade" mig för vad de skulle säga. Vi brukar inte gå ut så tidigt men det blev så idag av olika anledningar. Thomas höll på att skruva med bilen och det var en del på den som behövde göras. Så jag stod i solen med en kopp kaffe och passade barnen helt enkelt.

Lagom fram till lunch var vi ute. Sen blev alla hungriga så det var bara att gilla läget och gå in. Och åt gjorde dom minsann och blev helt utslagna av mättnad och värmen skulle jag tro. Vi tog det lugnt en stund innan jag bestämde mig för att ta en promenad med vagnen. Tänkte först bara ta med mig Julie och Isac men Gabriel skulle prompt med han också. Visst tänkte jag men då lär det inte bli att gå en mil som jag planerat. Men självklart så fick han följa med.

Gabriel fick ta sin sparkcykel och åka bredvid helt enkelt. Och som han åkte. Började med ett ras nerför en backe, men det vara bara att ställa sig upp igen och åka för hans del. Ingen sjåpig kille det där inte, klappa bort smutsen från händerna och sen vidare. Trodde helt ärligt att jag skulle få släpa på Gabriel men det var han som släpade på mig. Nå väl, någon måste ärva min duracell också.

Det blev en tur ner till köpcentrum för att inhandla två par skor till Gabriel. Hans nya sandaler har redan gått sönder då han använt dem som bromsklossar när han cyklat och åkt sparkcykel. Så de var ju bara att kasta i soporna. Sen önskade han så innerligt ett par fotbollsskor. Och precis som sandalerna så har hans tidigare gymnastikskor använts flitigt de med till att bromsa. Framtill gapar som stora T-rex på skorna. Herregud, grabben äter skor kan jag säga!

Nöjd var han i alla fall och skulle genast ha på sig sina tofflor. För som Gabriel uttryckte det så var de mycket snabba "militärdojjor" som pappa har. Och då kunde man åka snabbt på sparkcykeln också.

Visst tänkte jag, efter så många kilometer så var han säkert slut och ville sitta i vagnen en stund. Vi hade nämligen en bit kvar hem med lite andra ärenden också. Så det skulle inte bli raka vägen om man säger så. Men Gabriel åkte på med sparkcykeln och jag hade fullt sjå med att hänga med. Dock var han himla duktig på att stanna till och vänta mellan varven. Men det var som sagt inte jag som gick med barnen utan det var Gabriel som var ute och gick med mig. Väl hemma sen så hade vi gått över 6 kilometer. Och det förvånade mig att Gabriel orkade gå så långt utan att bli det minsta trött. Men då vet man till nästa gång att han orkar ta en tur. Nu blev det inte milen dock men jag är ändå nöjd. För promenad blev det allt i högt tempo och med tvillingvagnen framför mig. Så ingen kan säga att jag inte har tränat.

Pigga killen med bus i blicken. Tror dock att batterierna börjar ta lite slut på honom, fast han är inte ensam om det.

I morgon ska Thomas jobba och så göra en vecka framåt. Så jag blir själv med barnen fram till han slutar vid tre om dagarna. Men det är inga problem, har som sagt varit ensam med barnen förr. Hoppas på fint väder för då är vi garanterat ute större delen av dagen. Kanske steka lite pannkakor på förmiddagen och ta med ut som lunch.

Hoppas att killarna är på lika glatt humör som Alexander är på den här bilden i morgon.

Hoppas också på en tidig kväll för flera dagar i rad så har det blivit sent. Nu har förvisso den första tiden av graviditeten med den extrema tröttheten lagt sig lite, så de sena kvällarna har inte förvärrat något eller gjort att jag är extremt trött på dagarna. Men det skadar ändå inte att ta igen lite sömn som sagt. Men det är väl önsketänkande. Nu kallar lite andra plikter.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva