Tänk när barn får göra saker i sin egen takt, vad bra det blir då. Och stolta när dom väl klarar av det med.

Nu kommer jag säkert få skit för det här men jag har svårt för att "träna" barnen till saker som tex sluta med blöjor, sitta, lära sig gå eller annat liknande. Allt kommer ganska naturligt ändå utan att man gör någonting. När barnen själva känner sig redo. Jag känner ingen nödvändighet till att göra det helt enkelt.

Som Julie tex, här står hon upp mot möblerna och har inte gjort så länge heller. Hon är ganska exakt 14 månader i dag. Men varför så bråttom? Tids nog så kommer hon gå och springa hon också.

Alexander var nästan 18 månader, inget fel på honom. Bara lite bekväm. Han hade inte tid helt enkelt. Blir nog människor av dom båda med utan att jag tränar dom till saker.

Har ju Gabriel som gick vid tio månader och jag vet inte i ärlighetens namn om det är så mycket bättre. Nu gjorde han det ändå eftersom han är lite av en duracell-kanin han med. Tränade sig själv, för jag var inte där och lade mig i heller.

Gabriel valde också själv att sluta med blöjor, bara så där. Inget jag tyckte var dags att han skulle göra. Det var han som upptäckte hur omysigt det egentligen är med blöja, när den är full, i baken. Dvs han var redo för det. Sen kunde den upptäckten likväl kommit senare utan för den skull vara onormal. Jag kan bara inte träna barnen till såna saker, det kommer ändå naturligt. Men jag kan uppmuntra. Men för mig är det en stor skillnad. Vill dom inte så vill dom inte, no big deal. Det kommer, men vem fan har bråttom bara för att ligga i någon kurva hos bvc eller jämföra barnen med alla andra vem som är först med allt. Nej, här gör vi saker i vår egen takt. Har upptäckt att det är bäst så. Med all respekt till hur andra gör givetvis....

Idag har det varit ganska så lugnt i huset, hade små sjuka hemma och jag trodde nästan att alla skulle sjukna in ett tag.

En ganska så trött Gabriel vilar på golvet.

Och Lucas hittade en något bekvämare plats att vila på. Vet nu vad min mamma tänker när hon ser detta för det finns en bild på mig i ungefär samma position och i samma ålder också. Där jag också ligger på en kudde och sover. Fast jag var inte blond när jag var liten. Men likt är det, eller vad säger du mamma? En liten "dyde" att vila på.

Men de piggnade på sig allihopa så sjukstugan förklarar jag friskare i alla fall. Inte alla....

Men Isac i alla fall. Han sprang och lekte polis eller vad det nu var. Och trotsade gjorde han också så han är definitivt frisk.

Nu ligger nästan alla i sängen och sover, bara två kvar. Thomas är på möte på jobbet så jag är själv. Ska passa på och njuta lite.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva