Ännu en natt där John Blund inte skötte sitt jobb ordentligt. Avskyr när man inte kan sova och att det egentligen inte beror på något speciellt, bara pigg som en mört. Trött som bara den är jag idag men det har ändå gått hur smidigt som helst med barnen och att hålla allt flytande. Vi kom ut lite sent bara men det gjorde ingenting det heller. Hade ingen tid att passa direkt så vi tog en promenad till en lekpark lite längre bort. Och de lagom pigga grabbarna hade kul kan jag säga. Jag behövde också den friska luften för att åtminstone hålla ögonen på halv stång.

På förmiddagen så hade vi en ritstund och jag måste säga att jag blir så fascinerad av barns teckningar. Speciellt den berömda huvudfotingen och dess detaljer.

Enligt Gabriel så är det pappa. Snygg kille!

Väl hemma sen efter parkbesöket var det bara att skrapa ihop en middag fort, Thomas duschade grusiga barn och sen vänta in läggdags. De är ganska så trötta efter nästan 1½ timme i parken, så somna kommer de definitivt att göra, utan tvekan. Jag med om John Blund sköter sitt. Annars ska jag börja räkna får eller nåt.

Idag har det också gått halva tiden av graviditeten, 140 dagar. Eller egentligen mer än halva eftersom jag inte går tiden ut. Vad fort det går. Tyckte det var igår man stod med plus på stickan. Behöver väl bara blinka lite till så är man snart där vid förlossningen också. Har ju lite som sysselsätter mig om dagarna att tiden bara rinner iväg.

Kraven har jag lämnat bort ikväll. En film skall hyras med lite gott tillbehör till att äta (skyller på den inneboende för mina godisbegär just nu). Och alla måsten får vila precis som jag tills i morgon.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Efter regn kommer solsken säg det. Om jag ska prata om vädret så är det nog tvärtom. Solen var igår och regnet idag. Nu menar jag mer mitt mående, känner mig mycket bättre idag. Även om det har varit lite duster här och där i familjen. Mycket av det som har hänt av bråken har fått mig att fundera väldigt mycket. Både på gott och ont. Och mina tankar blev så klockrena när jag läste en artikel i en tidning (Vi Föräldrar) som jag fått låna av Cilla med.

Ett urklipp från Trotsboken fick mig att inse vissa saker. Saker som jag också tror på som blir bekräftade att jag inte är ensam om att tycka, känna och vara med om. Att våga bli arg som förälder helt enkelt. Varför är det så tabu? Att både visa känslor och tala om det?

Precis som de skriver i artikeln så säger vi till våra barn att de får vara arga och visa känslor. Men vi då? Precis som våra små barn så är vi också människor med både känslor och ett humör.

Nu menar jag inte att man jämt och ständigt ska skrika och tro att det inte gör skada. Men att ibland så får man lov även som föräldrer att bli arg, sätta ner foten och säga ifrån. Jag tror inte det är farligt, och det är min åsikt. Ett udrag från Trotsboken:

Om vi inte sätter stopp kan barnet däremot känna att vi överger det. Ibland måste vi bära i väg på en illvrålande, sparkande unge. Och vi måste hindra barnet som biter eller slår till exempel pappa eller ett annat barn.

Om vi föräldrar gav upp och gjorde precis som barnen kräver skulle barnens utveckling stanna upp. Genom att vi faktiskt kräver vissa saker från barnen, så hjälper vi dem att gå framåt.

Vi måste sätta stopp för barnet av fyra skäl. Skäl 1 och 2 är självklara för de flesta, skäl 3 och 4 är det långtifrån. De kan till och med kännas utmanande:

1. För att skydda barnet. Till exempel från att bli skadat i trafiken eller från att få i sig något farligt.

2. För att barnet ska må bra. De ska få näringsrik mat, inte få hål i tänderna, få nog med sömn och inte frysa och bli blött. Det är vi föräldrar som måste lära barnen vardagens ordning och det kan under perioder leda till att vardagen blir en maktkamp praktiskt taget från morgon till kväll.

3. För att barnet ska bli en social varelse. Det ska kunna leva och fungera med andra, inte bara hemma utan också i samhället. Ett barn som alltid får som det vill blir odrägligt att leva med. Om barnet inte får några gränser blir det inte omtyckt varken av andra barn eller andra vuxna. Det får ett negativt bemötande av andra och blir isolerat.

4. För att barnet behöver motstånd. Att ha konflikter med andra människor är en nödvändig och ofrånkomlig del av växandet och mognaden. Konflikterna behövs för att barnet ska utvecklas till en egen individ som är medveten om sina egna önskningar och behov och kan ta hänsyn till andras önskningar och behov. Och man kan ofta se att barnet känner sig nöjt efter en utkämpad konflikt.

Nu var artikeln mycket längre och jag kan tänka mig att boken är högintressant, i alla fall för mig. Fick det lite "bekräftat" att jag är nog inte så jävlig trots allt, jag är bara mamma och förälder. En förälder med känslor precis som mina barn har känslor. Det bästa ut av allt var slutklämmen på artikeln:

Trotsperioder har vi hela livet:

2-3 år

4 år

6 år

9 år

12 år

tonåren

graviditet

30- och 40-årskris

klimakteriet

Så där har vi också ett svar. Jag trotsar jag också. Så nu ska jag lägga mig ner och skrika, sparka i golvet och gråta lite.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Överlevde den här dagen också, mycket tack vare det fina vädret. Var ute mycket idag med barnen. Men visst är jag trött, skittrött rent ut sagt. Sen tog jag nitlotten och hamnade i köket både lunchen och middagen med både mat och disk. Mindre kul och mitt humör är inte det bästa just nu på grund av dagens slit. Trött och grinig är ingen bra kombination direkt, men övergående tack och lov. Det enda botemedlet är och sova. Och ikväll blir det definitivt det.

Pojkarna var glada ändå. Visst lite slagsmål här och där, ramla hit och blåsa dit får man alltid räkna med. Men i det stora hela så var det en bra dag trots allt. Tog Isac och Gabriel en sväng till affären för att fylla på det som fattades till middagen. Sen blev det rensa rabatten också, klippa gräsmattan, kratta och sopa uppfarten lite. Så helt onyttig har man inte varit ändå.

Alexander visar sin goa sida.

Linn som inte allt för ofta hamnar med på bild lyckades jag ta kort på också. Även hon en solstråle.

Julie har fått syn på något intressant på tv tydligen.

En trött Gabriel somnar i en skön position. En sådan ställning som jag garanterat skulle kunna ta efter just nu. Spikmattan först. I morgon hoppas jag på en mindre tröttsam dag.

Ha en underbar lördag!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Länge sen nu jag var så här trött. Orkade inte riktigt gå upp ur sängen i morse, det bara tog emot hur jag än försökte. Nu är jag i alla fall uppe men känner mig allt annat än pigg. Får bli en tidig kväll om jag är så här hela dagen. Ja kaffemaskinen lär gå varm i alla fall.

Tror det är mitt Hb som spökar. Det gör det alltid när jag är gravid, mina resultat är allt annat än strålande. Har ett par veckor kvar till nästa besök hos barnmorskan så jag får stå ut. Visst kan jag boka tid tidigare men det är ett projekt att ta sig dit med alla. Äter redan järntabletter men som tidigare så hjälper det inte, tyvärr. Tror det är annat som är fel som gör att kroppen inte tar upp järnet helt enkelt.

Har lite att göra på tomten och det får bli dagens uppgift. Lite höststädning och frisk luft är aldrig fel och suger inte driekt musten ur en heller. Finns inget måste att jag ska vara klar idag så jag kan ta det i den takt jag känner för.

Så mer kaffe. Återkommer.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Min äppeldryck blev klar idag men den fick inte riktigt den gröna och fina färgen. Har ju röda äpplen i trädet så vad hade jag att vänta mig. Men faktiskt så var den god och lättdrucken. Som en måltidsdryck fast mindre söt. Helt klart något jag tänker göra igen. Har man så mycket äpplen som vi har så kan man göra lite mer dryck än bara tre liter som det blev idag.

Idag sken solen fast det var lite blåst i luften, men ändå en skön höstdag. Tillbringade eftermiddagen i parken med Cilla och barnen. En stående fika blev det också så de små fick röja av sig lite mellan kakor och dricka. Barnen fick dessutom leka i en ny park vilket alltid är skoj. Det var mest bara en situation som störde mig och det var två andra barn som gång på gång var på Julie. Och till slut så stod de och hällde sand över henne vilket fick mig att säga till dem. För föräldrarna engagerade sig inte i det direkt utan lät sina barn hålla på med henne, två mot en. Nej populär blev man inte direkt utan de sa till barnen att nu går vi hem.

Sånt kan störa mig oerhört mycket. Barn är inte alltid snälla, inte mina heller. Men står de och häller sand i någons hår och överallt så borde man väl ändå någonstans inse att det är fel att göra så. Specíellt när barnen är två mot en och mycket äldre än Julie.

Kan ju bara gissa mig till hur det hade låtit om mina barn hade gjort samma sak på deras barn. Tragiskt att man inte kan uppfostra barnen till att tala om för dem att vissa saker är fel som tex att gå på någon som två mot en och hälla sand över en, det är inte ett okej beteende. I mina ögon är det taskigt.

Är det så skamligt att säga till sina barn idag eller vad? Är det bättre att skydda dem och låta situationen gå förbi och visa att det var "jag" som var den elaka och råkade säga till barnen? När de var dom som gjorde fel och konsekvensen var att de slapp en tillsägelse, fast de var mindre snälla? Tråkigt när det händer och inget jag tänker uppfostra mina barn till och visa att det är okej beteende. Barn gör saker även mot andra som kanske inte alltid är det roligaste, snällaste eller det bästa, men för guds skull så måste man väl ändå uppfostra dem och säga till dem när sådana situationer uppstår. När de gör fel helt enkelt. Nog om det.....

För övrigt så har vi ändå haft det riktigt mysigt idag och barnen sover gott redan, somnade ovaggade. Själv är jag också ganska så trött och kommer nog att somna tidigt. För i morgon är en ny dag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Hur man gör av med ca 1 kg köttfärs i vårt hem? Inga problem, man gör spaghetti och köttfärssås helt enkelt. Tänkte dela med mig av mitt recept och det passar mer storkok än småportioner.

olivolja eller rapsolja

1 stor lök

800-1000 g köttfärs

tomatpuré

400 g krossade tomater (2 burkar)

1-2 rivna morötter

1 burk champinjoner

1-3 vitlök

vitpeppar, salt, paprika, cayennepeppar, chilipulver och oregano efter smak

Se först till att ha en stor och redig gryta (gärna gjutgärn eller traktörpanna).

Fräs först löken och bryn sedan köttfärs i oljan. Häll i tomatpurén, mängden kan variera beroende på hur mycket man vill ha men räkna minst två matskedar. Gärna så köttfärssen får mer röd färg.

Häll i krossade tomater. hacka champinjonerna fint så det blir smått (mest för barn som gärna petar bort det). Spara lite av spadet också och häll med i grytan.

Riv morötterna fint så det blir smått (inte rårivet). Och häll i det i grytan.

Hacka vitlöken och kör dem genom vitlökspressen (en smaksak hur många man vill ha i).

Krydda med salt, vitpeppar, cayennepeppar, chilipulver, paprikakrydda och oregano (oreganon smulas ner för att ge mer smak).

Man kan också ha i lite grädde om man vill få mer krämig köttfärssås. Ha inte lika mycket krossade tomater i eller mer köttfärs så det inte blir så rinnigt.

Servera med pasta och sen klart!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag kan komma till ett visst läge då jag inte kan blunda längre. Utan jag måste helt enkelt ta tag i saken. Står inte ut med skiten helt enkelt. Det är inget allvarligt jag pratar om utan bara något så simpelt som städning. Känns så himla skönt när det är gjort, även om det bara får se snyggt ut ett par timmar så är det värt det alla gånger. Framför allt om man gjort det inför helgen eller en kväll. Då kan man bara sätta sig ner och njuta sen.

Har lite finputsning av dörrar och lister bara men gör det löpande under dagen idag. Toaletten har ju redan Gabriel gjort ren...

Fick så ont i bäckenet igår också efter dammsugarvalsen och mopptangon så jag fick lämna lite arbete tills idag. Det känns skit rent ut sagt att jag inte kan göra så mycket just nu för tillfället men jag vet orsaken och att det inte är bestående. Mina promenader har jag fått lägga på is så länge eftersom backarna gör att bäckenet bokstavligen går på lunch. Det gick från att vara rörlig ena dagen till att inte kunna göra så mycket den andra. Men något måste jag i alla fall göra om dagarna så städning är väl alldeles utomordentligt lättare jobb som man kan ta i en takt man själv kan bestämma. Ja förutom allt annat som ska göras då av de dagliga sysslorna. Är aldrig sysslolös.

Eftermiddagen igår var allt annat än rolig tyvärr. Mycket slagsmål bland pojkarna, Julie sjuk och Linn på lite sämre humör. Blöjbytena avlöste varandra då de inte är helt friska än. De hade en dålig dag allihopa vilket jag inte klandrar dem för heller. Men dagen slutade ändå bra till slut.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Alla är ju inte friska än så större utflykter eller äventyr går inte. Något kommer jag säkert på till slut. Bilen är i alla fall hemma igen och om det skulle bli så att man väljer att ta en tur.

Tänkte i alla fall laga barnens favoriträtt idag, spaghetti och köttfärssås. Kanske gör succé för lite sjuka barn hoppas jag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

.... Gabriel. Vem annars toppar listan av alla påhittiga bus. Glömde fotografera denna gång men det var lite bråttom att ta upp allt vatten så jag hann inte.

Och vad gjorde han då? Jo en morgondusch över hela badrummet där allt låg och flöt utanför där vattnet egentligen borde ha vart. Badrumsmattan, toaborsten, toapappret... ja allt simmade omkring i ett morgonbad.

Det var bara att glatt moppa upp allt i hinken och det blev ganska mycket vatten till slut när jag lyckades fånga upp det. Morgonjobb blev det minsann och det fick mig att vakna till ordentligt innan jag ens druckit första koppen kaffe. Och arg kan jag inte heller bli eftersom han ville ju "bara" göra rent i badrummet. Han har sett pappa spruta med slangen över toastolen, golvet och handfatet när han gör rent. Bara det att pappa flyttar på sakerna innan, har inte lika mycket vatten sprutande och framför allt ser om det börjar bli fullt med vatten på golvet. Eller att diverse prylar simmar omkring.

Nu är inte bygget här det bästa heller eftersom det lätt kan rinna vatten över tröskeln och ut i hallen (vi har ju som bekant redan fått erfara den upplevelsen med vattenläcka ner till undervåningen). Fuktspärr, vad är det? Och den där lutningen som ska få vattnet att rinna tillbaka i brunnen... tja den är lutad åt fel håll garanterat. Någon höll verktyget fel när dom byggde huset. Men och andra sidan så hade ingen spärr kunnat stoppa den vattenmängden som jag möttes av heller så jag ska inte gnälla egentligen.

Så vad har vi lärt oss idag då? Jo att barn gör inte som föräldrar säger, utan barn gör som föräldrar gör. Så den jag ska prata med är Thomas. Nu först så blir det morgonkaffe. Innan jag gör något annat.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva