Man kan ju undra vad som händer med min kropp egentligen. Nu känns det som om man verkligen vill ha svar, svart på vitt. Eller håller jag rent ut sagt på att bli skruttig och kroppen säger upp sig totalt?
Besökte vårdcentralens laboratorium för dessa prover som läkaren ville att jag skulle ta på morgonen. Får svar nästa vecka oavsett resultat.So far, so good.
Väl hemma sen så gick det av bara farten med allt som det brukar, inga ändrade rutter i schemat. Tvätt, disk, morgonkaffet och förberedelser för lunchen med andra ord. Men då hände något. Hjärtat började rusa och det kändes konstigt i hela kroppen. Mådde egentligen inte dåligt och hade absolut inte ont, pulsen blev bara skyhög och hjärtat höll på att hoppa ur bröstkorgen. Har haft det förr och det har gått över på mindre än en timme så jag lade inte så stor vikt vi det till en början utan försökte ta det lugnt. Men det gick inte över utan rusade på ännu mera så jag fick lite panik ett tag tror jag. Hur som helst så ringde vi in för säkerhets skull. Fick snällt vänta på ambulansen eftersom jag inte var körbar och Thomas behövde passa barnen. De tog EKG i ambulansen och det trummade på i över 150 slag i minuten. Jag hade inget val än att åka in vilket kändes säkrast också.
På akuten sen så fick jag någon medicin som börjar på S. Minns inte vad den hette men den skulle i alla fall sänka min puls. Men det hände inte så mycket, slagen låg på mellan 140 och 150 i minuten. Så de bestämde sig för att ge en medicin på A, fast den skulle tas i akutrummet. Kändes direkt obehaglig att ta kan jag säga men gick över snabbt. Ett tryck och obehag i bröstkorgen. Och inget hände med pulsen, hästen trummade på där inne.
Efter två timmar på akuten blev jag till slut skickad till hjärt-IVA. Kände mig inte direkt hemma där men det var skönt att de kollade upp ordentligt ändå. Hjärtat trummade fortfarande lika snabbt och höll på så bra länge, sammanlagt 4½ timme. Ändå låg jag ner och "vilade". Av okänd anledning så slutade det helt också, tack och lov!
Läkaren var helt underbar och sa att han var inte helt nöjd med EKG:t utan ville ta sköldkörtelprov och/eller ämnesomsättningsprov. Vad det nu innebär. Prover blev tagna i alla fall och jag väntar då ännu mera svar nästa vecka. Fick i alla fall åka hem och sitter nu här och ska ta det väldigt lugnt ikväll. Som vanligt är jag ju sjukligt trött, men i dag kanske det är ännu mer solklart varför. Har ju sprungit marathon i över 4 timmar.
Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva
Maria
28 oktober 2011 21:03
Stackare, det låter inte helt bra. Det låter som om det är dags för mannen att vara hemma och passa barnen medan du tar det TOTALT lugnt. Du måste vara rädd om dig :-)
Trillingmamman
29 oktober 2011 12:18
Mannen är hemma och han hjälper till med det mesta. Så jag får absolut vila. Ska vara rädd om mig och tack för dina fina ord
Sussan
29 oktober 2011 05:08
Usch stackars dig, hoppas du blir pigg snart, försök vila o ta det lugnt, säger som ovan, din man skulle behöva va hemma så du fick vila lite.
Kram o krya på dig
Trillingmamman
29 oktober 2011 12:19
Ja jag känner mig mycket piggare. Och han är hemma min make... och hjälper mig med det mesta. Tack för omtanken :-)!
Ha en underbar kväll och helg!
Kramar Eva
Trillingmamman
29 oktober 2011 12:20
Absolut, det får jag! Har maken hemma som hjälper mig.
Ha en underbar helg och massor med kramar från alla oss.
lilla jag
29 oktober 2011 13:07
Fy stackare. NU bör dom ta dig på allvar! Vila och ta hand om dig. kram
Trillingmamman
31 oktober 2011 07:24
Ja vårdcentralen och sjukhuset gjorde prover så nu väntar jag bara på svar.
Ska vila, tack :-). Ha en underbar ny vecka!
Kramar Eva
Eva N
29 oktober 2011 20:21
Usch då...... Ta det riktigt lugnt nu!!
Stor kram till dig
Trillingmamman
31 oktober 2011 07:24
Jag vilar så gott det går och jag tror jag lyckas med det :-).
Ha en underbar dag!!
Kramar Eva
Kerra
30 oktober 2011 08:31
Hoppas du mår bättre nu, har inte suttit på datan sen i fre kväll så har ju inte vetat ngt alls :( försöka med en fika i veckan ? Krya på er både du o gubben och ta hand om varandra, kram
Trillingmamman
31 oktober 2011 07:26
Hallå hallå!
Ja här vilas det för fullt, eller så gott det går ;-).
Absolut en fika i veckan :-). Hur jobbar du? Hur mår dottern din? Ser inga som helst tecken på Julie än.. men jag hoppas det kommer ;-).
Sköt om så hörs vi snart!!
Kramar Eva
MissNotSoNice
30 oktober 2011 15:39
Isch!!! Låter riktigt scarry d där!:( Lät ju nästan som om d va en panikångestattack..den kan ju komma så där plötsligt,bara like that..Hoppas du tatt d lugnt i helgen:)Have a good&najjs sundayeve OCH TAKE CARE!!!! KrAmKrAm<3
Trillingmamman
31 oktober 2011 07:28
Hallå!
Jag har haft panikångest attack i mina unga dar men då hade jag också svårt att andas och att det gick över ganska fort. Detta var helt annorlunda.... tro mig.
Har i alla fall fått vila ordentligt. Prover har tagits och jag väntar på svar helt enkelt. Mer än så kan jag inte göra just nu.
Tack så hjärtligt för omtanken
Anna
31 oktober 2011 19:45
Men du det låter ju inte alls bra, kanske din kropp säger ifrån att den inte orkar med fler graviditeter! Ta väl hand om dig och lyssna på din kropp så att du kan och orkar vara en bra mamma till alla dina barn. Ni kanske ska sätta stopp för fler barn efter det att den lille bebisen fötts. Med tanke på att du själv skriver att du varit dålig under dina tidigare graviditer också!?
Trillingmamman
1 november 2011 09:37
Man vet inte om det beror på graviditeten än eller om det bara något som kom. Och visst kanske det också är att kroppen säger ifrån med.
Anledningen till att jag mår sämre under mina graviditeter är ju att mitt järnvärde är lågt. Och att min kropp inte tar upp järnet. Har inte tidigare fått hjälp med det eftersom barnmorskorna sagt att det är normalt. Sen står det ganska klart i förlossningsjournalerna att jag har anemi som försvårar graviditet, förlossning och tiden efteråt. Då motsäger det vad barnmorskorna säger.... eftersom de inte anser att det är anemi, men sjukhuset gör det. Anemi går att bota om man gör det i ett tidigt stadium. Men ingen hjälper mig med det eller tar det på allvar. Det är där problemet är.
Men jag blir alltid återställd efter förlossningarna. Inga problem alls. Eftersom jag får blod så är det precis som om jag studsar upp. Tillståndet är inte bestående utan mer de fyra sista månaderna i graviditeten kan man säga.
Nu har jag gjort två andra utredningar. En via vårdcentralen eftersom de också tror att något annat kan ligga bakom. Det återstår att se. Väntar på svar som sagt.
Sen det där med hjärtklappningen och pulsen som rusade är något helt nytt för mig. Hade det tidigare i denna graviditet också men tänkte inte så mycket på det eftersom det gick över. Denna gång gjorde det inte det. Att pulsen rusar och hjärtat slår fort kan ha miljoner olika orsaker. De kollade ämnesomsättningen och/eller sköldkörteln. Väntar svar därifrån också.
Så vi får se vad det säger först innan det bedöms om det blir fler barn eller inte. Ingen läkare har sagt än att det inte är att rekommendera att få fler så vi får se vad de säger denna gång.
Ha en underbar dag och tack för omtanken. Ska ta hand om mig, jag lovar.
Kramar Eva