Tog med halva styrkan ner till den stora lekplatsen idag för att möta upp Mia en sväng. Dessutom kom en av grannarna därifrån också men vände tillbaka när vi möttes. Så vi var tre morsor som stod och såg på när barnen lekte, grävde och klättrade en stund. Kallt var det i alla fall. Magen har vuxit så pass att jag inte kan stänga jackan längre. Det är trots allt övergående.

Hem och lagade pannkakor till ett gäng hungriga. Men med två stekpannor så går det betydligt fortare. Och barnen städade under tiden. Pannkakor med sylt sätter sina spår om man säger så det blev raka vägen in i duschen sen. De spåren vill man mer än gärna att de slutar på tröjan och inte på väggar, golv och möbler.

Isac blev ganska pigg efter den duschen och sprang fram och tillbaka i huset.

Även Alexander gav sitt vildaste leende.

Lucas döljer sig bakom kepsen som nu mera är hans käraste ägodel.

Gabriel var pigg till en början och sprang med Isac. Men sen så tog John Blund över och såg till att tröttheten kom.

På förmiddagen så fick Thomas åka till läkaren igen då hans magonda inte har gått över. Så nu fick han tag på en som kunde kolla lite mer ordentligt. Magkatarr blev diagnosen och receptbelagd medicin att äta i två veckor minst. Stackarn. Har haft det själv i mina unga dar och vet att det kan vara mindre kul. Peppar, peppar så har jag inte fått tillbaka det sen jag var sjutton år. Och hoppas verkligen att jag slipper också. 

Den mystiska brädan och de målade krukorna har tagit form. Projektet var inget avancerat men väl något som vi behövde. Har man över tre meter bord så behövs också...

... en lampa som lyser upp det hela. Made by Thomas. Riktigt fint när det lyser upp hela bordet också. Ska ta mig lite rundor i huset snart då mycket har förändrats sen vi flyttat in. Inte idag dock. Nu väntar ett bad. Fötterna värker och är svullna till max. Ska med andra ord ta hand om mig lite.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Tänk vad man kan roa sig länge med lego. För det var vad Julie gjorde här om kvällen, Byggare Julie.

Och körde lite med pappa förstås.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva