Det började i en lägre växel idag. Hade inte bråttom någonstans kan jag säga. Även om vi hade planer över vad vi skulle göra. Men det låg efter lunchen. Både Mia och jag är ju höggravida så vi frågar alltid hur bäckenet mår först. Och det var en hyfsat bra dag för oss båda så vi tog en dejt i stora lekparken för omväxlingens skull. Två mammor och många barn och vips så var den lekparken full på en gång. Jag och Mia stod och njöt om vartannat som vi hjälpte till, det lilla vi behövde för barnen hade fullt sjå och leka utan oss. Tills mörkret började komma. Dags att bege sig hem och laga middag. Hade förberett ganska mycket så det var bara att ställa sig och steka och maten var klar på en halvtimme. Och i stort sett alla åt med god aptit, flera portioner till och med.

Nu vankas det läggdags för de små men de verkar allt annat än trötta. Vi har nu mera vanliga sängar till trillingarna och faktiskt så fungerar det bra. Just nu håller de mest på och fnittrar och skojar. Men i sovrummet i alla fall. Brukar få gå in en eller två gånger innan de somnar helt. Sen kan jag slappna av helt som alltid på kvällen. Och lär somna ovaggad jag med efter dagens friska luft.

Nu ska jag hugga i med det sista så jag och Thomas kan få njuta resten av kvällen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Åh gud, äntligen får jag sitta. Det har inte varit min dag riktigt. Men jag tänker inte ägna detaljer åt att svära över det just nu. Så locket på lite...

Annars har jag inte gjort så mycket mer än bott i köket, tvättat, diskat osv. Mindre kul kan jag säga men nödvändigt. Jag har på grund av graviditeten kommit in i en period då jag blir så varm. Så duschen har jag besökt ett par gånger då jag bokstavligen kokar över snart. Vet att jag brukar bli så när barnet väl är ute sen då all vätska ska bort. Då går det inte att ligga bredvid mig. Som en blöt valross. Men det jag går upp går jag i regel ner, tack och lov.

Appropå barn så börjar jag närma mig två månader kvar bara. Herregud vad fort det går. Ett till ultraljud ska jag på och sen väntar jag på datum för snittet. Har väl ett par besök kvar hos mödravården också. Men sen så slipper jag vara trött vilket jag ser fram mot mycket. Igår somnade jag strax efter åtta. Och då hade jag ändå vilat mitt på dagen också. Sjukt trött kan man säga.

Dagen gick tack och lov snabbt ändå. Trots och bråk om vartannat. Mitt huvud värker och mina fötter har intagit storleken större. Så nu kommer båtarna definitivt att åka upp i högt läge.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu har man gjort sig (ö)känd här i Skövde. Och faktiskt inte bara jag denna gång. Mia fick den äran först då hon snällt hjälpte mig idag när hon ändå var på plats. Vad pratar jag om?! Jo, blöjgamarna har varit i farten igen.

Ett telefonsamtal mellan Mia och mig som bekräftade det låga priset fortfarande var aktuellt fick ju våra primitiva beteenden väckta till liv. Samt att hyllorna var väl påfyllda på Ica denna gång. Observera var.... Mia frågade mig hur många paket hon skulle handla åt mig och jag svarade bara kort och gott -så många du kan hantera.

Sen ringer hon igen efter en stund och säger -du ska vara glad att du inte är här och får blickarna. Herregud säger jag bara. Hon gjorde min dag. Länge sen jag skrattade så gott. Och bilden jag fick av henne var allt annat än tråkig också.

Tack för att du bjuder på det Mia! Bilden säger mig ungefär att jag ska bara veckohandla lite till vår stora familj. Störtskön bild.

Och jag åkte faktiskt senare på kvällen och handlade jag med. Dock rensade jag inte hela hyllan men inte så långt ifrån.

Tja, vad säger man. En månads blöjkonsumtion hos familjen Silverlantz. Skit på er! En välfylld hall om inte annat och blöjgamen börjar bli mätt.

Annars har jag ägnat dagen åt att komma ikapp lite med tvätten. Det behövdes kan man säga. Och jag är nöjd med den insatsen också. Lite annan grovrengöring kom i vägen med. Så nu kan jag lägga mig lungt ner och med fötterna upp. Och det är precis det jag ska göra. Några killar somnade gott i alla fall, trötta och utmattade.

Gabriel och Isac en fredagkväll.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva 

Eller ja vad säger man? Celine Dion släng dig i väggen eller?!

För här kommer Isac med både röst och dans. Eller är det bullen som satt sina spår kanske, sockerkicken.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva 

Stel som en pinne idag. Kallt var det ute, men också skönt på ett sätt. Barnen tyckte i alla fall det och lekte snällt en bra stund innan vi gick in. Lunchen blev lite omvänd också då vi tog en fika på förmiddagen. Så två var den klar och uppäten. Undrar hur många som är hungriga nu? Får nog vänta en stund till innan jag gör i ordning middagen. Tur att det finns att värma på mat så det tar inte lång tid alls.

Trött är jag i vanlig ordning. Lite huvudvärk och flimmer för ögonen. Har som sagt haft lågt hb förr utan att det har stört så här mycket. Men jag kan inte ta i någonting känns det som. Och jag som är van att göra det. Men det är inte bestående så snart så är jag tillbaka till det normala igen. I slutet av februari så är jag fit igen. Brukar ta ca 4 veckor efter snitt ungefär för min del. Om inte komplikationer uppstår förstås. Har redan kommit upp i 20 kg plus. Vilket inte stör mig eftersom jag inte har problem med att gå ner det sen.

Och det är långt kvar tills nästa besök hos mödravården. Spelar i och för sig ingen roll det. För det är en läkare jag behöver prata med ändå. Den 13:e december så ska jag på ultraljud igen då de ska titta efter moderkakans placering. Då ska jag ta med kopior på mina sjukhusjournaler (det förvånade mig lite men samtidigt så hoppas jag också på hjälp innan snittet). Mitt sista hopp innan det är dags. Om jag inte kan få hjälp från en ytterligare instans. Borde väl vara läge med tanke på historiken bland annat. Blodtransfusion och hb fall bör väl ändå undvikas så gott det går. Eller?!

Nog pratat om det. Annars har det varit en ganska lugn dag på alla sätt och vis. Och hoppas kvällen blir lika också. Fötterna är stora som båtar och kommer att åka upp i högt läge.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Föräldrar gör som dom vill och det är som sagt upp till dom också. Inget ont menat så. Men även "goda" saker kan ge konsekvenser. Och jag står för det jag tycker och jag säger det igen, jag kommer ALDRIG bli en curlingförälder. Hittade en artikel och det var nog det bästa jag läst på länge.

Från SvD 12 januari 2004, länk till artikeln Högt pris för friktionsfri barndom.

Högt pris för friktionsfri barndom

12 januari 2004 kl 05:30, uppdaterad: 11 maj 2011 kl 14:54

Som gulan i ägget, helt skyddade från allt ont. Den uppväxten vill nutidens föräldrar ge sina barn, menar den danske psykologen Bent Hougaard. Curlingföräldrar kallar han oss, (över-)engagerade vuxna som vill göra livet perfekt för våra avkommor – vi lämnar och hämtar och skjutsar och fixar problemen och shoppar leksaker i det oändliga – samtidigt som vi lider av dåligt samvete av att inte räcka till. Men för lite motstånd är inte nyttigt.

Det började med en spark i baken. När den danske psykologen Bent Hougaard klev in på dagisgården den där förmiddagen var alla barn ute och lekte. Bakom ett skjul stod en pojke i femårsåldern och kastade sand i huvudet på några lite yngre flickor. Han bad killen att sluta, men fick svaret att han minsann inte bestämde här. Då tog Bent hinken och spaden och satte dem på skjulets tak och gick därifrån.
Bent Hougaard var på dagiset i egenskap av ”pedagogisk revisor”. Hans uppgift var att iaktta om den pedagogiska målsättningen och den dagliga verksamheten överensstämde. Nu var han på väg in för att träffa personalen.
Till sin stora överraskning kom killen efter och skrek: ”ditt gamle røvhul - du bestemmer ikke over mig”.
- I den situationen var jag tvungen att säga högt till mig själv: ”Bent, kom ihåg att du är barnpsykolog. Inte slå, inte sparka, han är ett barn”. Innan jag hann se mig om så stod junior där igen och bad att få sin hink. Det fick han när han lovade att inte kasta sand på någon igen.
Löftet höll inte länge. Strax fick Bent en spark där bak och ett par spadar sand i ansiktet med orden: du bestämmer inte över mig.

Bent Hougaard säger att han ville skriva sig ur frustrationen. Den här killens familj var inte den första han mött där barnet styr. Han tyckte sig se en ny föräldratyp. Därför kom debattboken Curling-forÆldre og Service-børn - debat om vort nye børnesyn ut i Danmark för drygt tre år sen. Sedan dess vet de flesta danskar som har barn eller jobbar med barn vad en curlingförälder är.
Så här förklarar han själv fenomenet:
- Många föräldrar verkar känna sig pressade i sin föräldraroll. Med tanke på hur många timmar barn och föräldrar är skilda åt under vardagarna så gör föräldrarna därför sitt yttersta för att göra det så bra som möjligt för sina barn - och sitt eget dåliga samvete. ”Nog arbetar vi mycket, men när vi väl är tillsammans, så ska barnen ha det som gulan i ägget. Ingen ska kunna anklaga oss för att inte vara goda föräldrar, verkar drivkraften vara.

Visst är det lite av ett medelklassfenomen, menar Hougaard. Han tycker inte att de här föräldrarna gör särskilt fel - curlingföräldern är ju i regel väldigt engagerad i sina barn - men de här mammorna och papporna behöver få syn på att följden av allt positivt de gör för barnen inte alltid har positiva konsekvenser. För lite motstånd är inte nyttigt.
- Curlingföräldrarna måste våga släppa ut sina barn i livet och låta dem möta allt vad det innebär. Annars får barnen ta desto hårdare smällar som vuxna, säger Bent Hougaard.
Skolorna står i kö för att lyssna på ett föredrag av Bent Hougaard. Och inte undra på det. Begreppet curlingföräldrar kom som manna från himlen till alla lärare som haft svårt att hantera de allt starkare föräldraviljorna.
Bent Hougaards huvudsynpunkt mot den nya tidens föräldrar är att vi i vår strävan att göra livet så bra som möjligt för våra barn har fått betala ett mycket högt pris: förlusten av respekt.

De senaste tio åren har Bent Hougaard vid sidan av sitt ordinarie jobb arbetat som
barnsakkunnig i danska domstolar. Varje år har han varit med och företrätt barnen vid 30 skilsmässor.
- Det innebär att jag varit i bortåt 60 danska hem varje år och sett en del av hur barnen har det, i både högre och lägre klasser.
På tio år innebär det att han har tittat in hos icke mindre än 600 barnfamiljer och därigenom kunnat bilda sig en uppfattning om hur de fungerar.
- Jag kan konstatera: aldrig har så många barn haft så mycket frihet som de har svårt att administrera. Aldrig har barn varit så rika. Varje barnkammare liknar en leksaksaffär. Ja, hälften är sån där MacDonaldsskit. Men barnen är inte tacksamma. Snarare tvärtom. Det som kommer lätt, försvinner lätt. Easy come, easy go. Grejer blir man inte lycklig av. De får man ont i fingret av!

Bent Hougaard menar att när man bara ska njuta, när lusten styr allt, så blir man inte lycklig.
- Därför ville jag starta en debatt kring det här. Inte för att jag är en sur gammal man på 61. Jag vill inte vända blicken bakåt. Det finns helt enkelt ingen väg tillbaka vad det beträffar.
Han säger att vi bör försöka hitta till det sunda förnuftets barnuppfostran. Det räcker inte att vara god, utan vi måste välja våra gränser.
- Frånvaro av uppfostran är ett stort problem. Man kan inte köpa sina barn eller sin frid. Det fungerar inte så. Man ska inte vara rå eller vild, men konsekvent och - framför allt - mena det man säger. När de är små ska man flytta barnet dit man menar. Jag tror på den goda gamla principen: learning by doing, att lära genom att göra. Handling ger förvandling. Vi ska visa vad vi menar inte bara snacka.
Han tycker att det är en massa babblande hos dagens föräldrar.
- Aldrig har barn fått så långa förklaringar. Om vi inte lär dem att det är vi vuxna som bestämmer, att vi tar ansvar - hur ska det då gå?
Han tycker att alltför många föräldrar förhandlar om allting från 2-3-årsåldern. Föräldrar måste göra klart för sig vad som inte kan förhandlas.

Nutidens curlingföräldrar är ofta så upptagna med att vara effektiva att de tänker på de
minuter de kan spara i ögonblicket i stället för att lära barnen att göra sina mackor själva och låta dem spilla mjölk ett tag så att de lär sig för framtiden.
- Curlingföräldrar blir hemsamariter. Utan lön. Det blir för mycket omsorg på för många områden. Desto mer omsorgskrävande blir ungarna också. Man kan inte älska sina barn för mycket, men man kan ge dem för mycket service.
Bent Hougaard berättar om ett besök hemma hos en mamma. Tillsammans spelade de Fia. Plötsligt säger sonen: ”Jag är törstig!” Då tänkte jag att hon skulle säga ”gå och hämta lite vatten” och att vi skulle vänta med att spela vidare. Men hon sa: ”vänta lite tills jag har flyttat min pjäs så ska mamma gå och hämta något till dig.” Sen reste hon sig upp och sa: ”Vad vill du ha?”. Fri bar, tänkte jag.
- Vad har vi? frågade sonen.
- Äppeljuice, apelsinjuice, fläderblomssaft, mjölk, chokladmjölk, svarade hans mamma vänligt.
- Finns det inte Coca-cola?
Mamman beklagade att det inte fanns någon läsk.
- Då vill jag ha chokladmjölk. Och den
ska vara varm!
- Det tar lite tid om den ska vara varm, svarade mamman vänligt.
- Skynda dig! ropade sonen tillbaka.
Om du hade frågat mig så skulle jag ha sett till att han hämtade ett glas vatten själv. Killen var sju år gammal.
- Vi tror att bara vi är goda och snälla och behandlar barnen som likvärdiga så blir de lyckliga. Så hänger det inte samman. Alltför många barn behandlas som om de var små vuxna.

”Psykisk Substral” kallar Bent Hougaard den positiva påverkan vi vill ge våra barn för att de ska få de bästa av möjligheter i livet. Han är kritisk mot att vi tror att det går att odla fram de människor vi vill ha genom att ge dem ”näring i rätt dosering”.
- På ett sätt har barn aldrig haft det bättre än nu, på ett annat kan man säga att de aldrig haft det svårare än nu. Vi ger för små barn för stor frihet. Vi frågar hela tiden: Vad vill du äta? Vilka kläder vill du ha? Vad vill du leka?
Föräldrar måste ta de där konflikterna, menar han. Om vi för fredens skull undviker konflikter lär sig barnen aldrig att lösa några.
- När de små änglarna sen blir tonåringar har man bara att be till Gud att man ska kunna få dem att lyssna på en.
- Lärarna har massiva problem i dag. Vi vuxna väntar för länge med att bli auktoriteter. Kanske är ni ännu mer curlingföräldrar i Sverige, förresten?

- Barnen är inte våra kompisar. De har många kompetenser, men de är inte kompetenta. Att säga det är bara att hälla bensin på en brinnande bål. Att vara kompetent är att kunna styra sina känslor, vänta på sin tur, ta ansvar. Det kan inte barn och det ska de inte behöva kunna. Barn vill ha sina behov tillfredsställda nu. Vad vi behöver är kompetenta vuxna.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

En dag som gick fort tycker jag. Ingenting gjort men ändå så swischade timmarna förbi. Julie bestämde sig lite för att gå några steg extra. Så det kommer nog att släppa snart helt och hållet.

Min lilla rosa panter. Appropå rosa så hade Thomas något i kikaren när han lagade maten. Då jag var lite upptagen med annat så fick han sköta korven och potatismoset. Och rosa blev det...

Såg allt annat än smarrigt ut men smakade givetvis potatismos. Barnen frågade vad det var för något men åt med god aptit ändå. Tur att det inte var grön färg han valde.

Städat, tvätten går, barnen duschade, diskmaskinen jobbar för fullt... snart är det dags för de små att sova. Inte riktigt än. Kommer nog att somna tidigt jag med skulle jag tro. 

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva 

Tänk vad kul det är när man insprerar andra. Jag var så sjukt glad igår över mitt kap. Och som en smittsam förkylning spred den sig vidare också. Min make åkte själv till Ica Maxi idag för att kolla efter fler blöjpaket och om rabatten fanns kvar. Och det gjorde den! Men det var bara två paket kvar, som han givetvis tog. Och han frågade också en anställd om det fanns mer på lager och sa lite fint att -jag har många barn så det behövs.

Och för den fina frasen fick han rabattkuponger, hela tre stycken faktiskt, med 50 kr rabatt per paket fast av ett annat märke. Så han kom hem med fem blöjpaket till. Lika nöjd han. Och jag med för den delen. För nu har vi sammanlagt elva paket blöjor här hemma som inte kostat mycket pengar alls. Men som räcker ett tag framöver.För vissa otroligt länge men här har jag fyra blöjbarn så det går åt fortare än vad man tror. Som någon skrev så är jag en blöjgam!

Idag har annars varit en hyfsad lugn dag på alla sätt och vis. Hade en mycket trevlig sammanstrålning med ett gäng tjejer och lite fika. Mia, Cilla, Kerra och jag. Tack Cilla för det fina kortet till Linn och dess innehåll (vi ser fram mot en pysselkväll)!! Och TACK alla ni för en trevlig fika också.

Kameran fungerar inte riktigt så jag tar bilder för närvarande med min mobil. Thomas ska titta på den när han kan och har tid. Hoppas den inte är på väg att säga upp sig bara. Elektronik i detta hem verkar vara kortlivat. Eller så är kvaliteten nu för tiden riktigt kass. Hoppas i alla fall att det går att lösa utan problem. Saknar den lite. Men tänker lägga den tanken åt sidan ett tag. Ny dag med nya tag i morgon helt enkelt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva