Nu är jag helt slut. Snö kom det, och massor. Det innebär en hel del jobb också. Skotta uppfarten och trappan. Och det är ju inte riktigt vad min kropp skriker efter att den vill göra. Men nödvändigt så man kommer iväg med bilen ifall att det skulle vara något. Och det kändes bokstavligt som om det hände något i det nedre regionen efter det passet. Ilar som sjutton gör det i alla fall. Och nu så här på kvällen så har jag en riktigt gullig halsbränna. Nåja, nu är det ändå min tur att lägga upp fötterna så jag får ta igen mig.

Barnen hade i alla fall kul i snön. Vi var ute i två omgångar också så de somnade ovaggade allihopa. Trots snö så var det skönt med frisk luft. I morgon är det också studiedag för Linn så det finns ingen tid att passa på morgonen. Så man kan hoppas på en liten sovmorgon i alla fall. Önsketänkande...

Så ett kort inlägg blev det.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva