Jag tror det är dags att röra om i grytan lite med risk för påhopp, för den kokar. Och jag kan inte låta bli efter gårdagens kommentar heller. Det är få saker som upprör mig men det finns, och det är när människor inte tänker efter före innan de häver ur sig saker. Oavsett vilken position, relation eller samhällsklass de befinner sig i (för mig är alla människor med brister samt kvalifikationer, ingen är bättre än någon annan).
Meningen med min blogg är inte att tala illa om någon, hänga ut folk eller göra dom till allmänt åtlöje på något sätt. Jag skriver om familjen, vad vi gör och allmänt om andra saker så att de närmsta kan läsa om det, vilket har varit målet från början. Sen har det blivit stor respons på många andra läsare vilket jag tycker är fantastiskt roligt på alla sätt och vis.
Sen finns det en grupp människor som lever på att kasta skit på andra, leta fel och mer än gärna påpeka det också. Jag kan ta kritik, absolut! Men grunda det på fakta eller ha konkreta bevis för det ni häver ur er tack. Innan ni klottrar spyor på min blogg. Och framför allt, ta det privat!
Jag fick höra det sist med hot om polisanmälan vilket gjorde att jag tog bort ett redigerat foto samt inte benämnde personen alls, och gör fortfarande inte det. Det var inget elakt skrivet om någon, bara upphov till ett ramaskri över ett foto som dessutom var redigerat. Jag lärde mig den läxan i alla fall och har efter det undvikit fotografier eller benämningar över huvudtaget i bloggen om dessa personer i respekt till deras nära och kära. Men ändå kommer påhopp, nu då från annat håll i och för sig. Favorit i repris, ja. Men på vilka grunder undrar jag bara? Skriver jag illa om någon så länka gärna, det går att korrigera.
Låt mig klargöra lite fakta. Min text på bloggen som heter Trillingmamma, gravid, sexbarnsmor och bonusförälder är en benämning. Jag har trillingar, är gravid, har sex egna barn och min man har två barn sen tidigare (dvs jag benämner mig som bonusmamma). Ordet bonusmamma är en uttryck vilket man säger idag när den andre partnern har barn sen tidigare. Inget annat! Min man blir då bonuspappa till min dotter sen tidigare. Jag har aldrig någonsin påstått eller skrivit något annat om det hela. Vare sig elaka ord, jag är bättre eller hängt ut någon. Bonus betyder i mina ögon en extra person i någon annans liv (rätta mig om jag har fel). För mig egentligen något positivt. Men som de flesta vill vända till onda häxan Surtant. Låter bättre, känns bättre, du ska inte tro att du är någon....
Att dessa personer står med som namn i headern gör jag för att jag vill att de ska känna sig delaktiga i familjen. I all välmening anser jag, eller är jag elak då? Är det bättre att låta de känna sig mindre delaktiga? Behandla dem som luft?
Men bonusmamma idag har fått en helt ny innebörd tyvärr. Du ska inte tro att du är något, du är inte delaktig, håll dig i bakgrunden, lägg dig inte i, säg ingenting osv.....
Och nej, jag gör ju inte det heller. Man får stå tillbaka mycket kan jag säga för att behaga andra. Och det är en roll som jag fått lära mig leva i helt enkelt, inte för att jag vill att det ska vara så. Jag vill finnas rättvist för alla utan att ta över, det är min önskan. Jag vill inte ta över någons mammaroll, det är inte syftet med att vara bonusmamma över huvud taget eller betydelsen för den delen heller. Men jag tror på att behandla alla rättvist oavsett hel, halv, bonus, bio... ja kärt barn har många namn. Men nu får man vakta sin tunga för vissa ord.
Önskar att en del kunde vakna upp och sluta vara så bittra över småsaker. Men samhället och människan fungerar uppenbarligen inte så, för många. Mina erfarenheter säger det tydligt.
Jag vill också poängtera att min make ser bloggen. Han är inte ovetande om det jag skriver eller hur bloggen ser ut. Vi pratar också om saker och han har också en talan i det hela, han är biologisk pappa oavsett om man vill det eller inte! Om ni nu har något ouppklarat i erat tidigare liv så håll det utanför min blogg så är ni snälla för det hör faktiskt inte hit. Den respekten kräver jag av er. Sen är IP-adresser spårbara också.
Känner att det blivit för mycket privat som flikar in på min blogg och kommer i fortsättningen godkänna kommentarerna innan publicering för att en del inte kan sköta inläggen på korrekt sätt. Vill ni kommentera min elaka roll så maila på eva.silverlantz@gmail.com och stå för era åsikter grundat på fakta. Jag kan diskutera det privat men inte öppet.
Sen vill jag ge en stor eloge till Linns pappa. Dels för att han tar sin roll som förälder på allvar, engagerar sig och ser till hennes bästa istället för att vara bitter. Hon mår så mycket bättre av det också, att se oss sams.
Här sitter Tomas i diskussion med Gabriel, Linns lillebror. Jag menar halvbror, för han är faktiskt halv. Eller?!
Linn fick öppna sina julklappar igår och jag tror att hon belv nöjd. Här fick hon en skiva av sin bonuspappa Thomas (och ja, Linns pappa är okej med den benämningen på min make). En skiva med Eric Saade eller vad han nu heter. Lycklig tjej med andra ord.
Förlåt för mitt ironiska avslut i vissa meningar, men jag kunde inte låta bli att komma ner på dagisstadiet. För det är precis vad jag anser att den här nivån handlar om. Jag kan också vara bitter, tro mig.
Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva
Robin
10 januari 2012 10:48
Bra formulerat! Gissar att det är många som är främmande till din/eran situation och tycker det är skrämmande. Jag kan också tycka att det är skrämmande, främst för att jag har fullt upp men en dotter, men då blir jag ändå mer imponerad och kan känna, att klarar Eva det så klarar jag det...
Stå på dig och lycka till!
-Robin (ifrån skolan...=)
Trillingmamman
10 januari 2012 12:09
Hej Robin!
Ja det kan säkert vara en anledning också. Även om jag tror innerst inne att det mer handlar om avundsjuka och bitterhet.
Jag kunde ha förstått om jag verkligen hade skrivit något i stil med att jag inte vill ha mina bonusbarn här, att de inte var välkomna osv... men det finns ingenting att säga om det hela. Vilket gör att man blir arg för att man letar efter fel som inte finns. Borde egentligen inte bli upprörd men jag är ju mänsklig jag med.
Alla barn tar tid oavsett antalet. Och alla föräldrar som försöker borde få medalj. Enkelt! Man är inte bättre för att man har fler. Sen finns det vissa som klarar det och andra inte, men så ser det ju ut och oavsett antalet barn.
Alla kan inte vara bra på samma saker men det säger absolut ingenting om att man är "sämre" för det.
Sen spelar det ingen roll om en trotsar eller fler gör det.. konstigt nog är det inte jobbigare. Även om man skulle kunna tro det. Tror du är en superförälder ändå :-)!
Ha en underbar dag!
Kramar Eva
Veronica
10 januari 2012 13:41
Bra skrivet! Jag förstår att det kan vara jobbigt för en förälder att ha en bonusmamma/pappa till sitt barn, men det är ju sånt man får acceptera o inget gör väl det bättre om man beter sig omoget? Jag ville bara önska er Lycka till med nya bebisen som är på väg o synd att ni inte var med i Fam. Annorlunda i år, ett av mina favvoprogram. Hade verkl velat se hur det är med trillingar i familjen.
Ha det gott!
Mvh
Veronica (en blivande 2barnsmamma)
Trillingmamman
10 januari 2012 18:41
Hej Veronica!
Det är så sant det som du skriver. Varför göra en höna av en fjäder? För det är så jag ser det också.
Tack för alla lyckoönskningar :-)! Ha en underbar kväll..
Kramar Eva
Mia
10 januari 2012 15:12
Hej vännen... Otroligt bra inlägg.. Jag blev så chockad över kommentaren du fick igår, så jag kom inte för mej att ens kommentera.. Jag är överlycklig om mitt ex skaffar sej en ny tjej, för mår han bra så mår mina barn bra.. :) Är hon dessutom någon som mina barn älskar / tycker om så blir jag så glad för deras skull. Tänk om jag av någon anledning skulle omkomma, då skulle jag verkligen vilja att mina barn skulle få en ny kvinna i sitt liv som till en del kunde fylla upp det tomrummet som skulle skapas efter mej. Även om tomrummet aldrig kan fyllas helt, så är det viktigt att barnen har flera än bara mej att känna sej trygga med. Om barnen inte lär sej att lyssna på fler vuxna, i sina hem... hur ska de då lyckas lyssna på lärare, sjukvårdspersonal, kompisar, sina syskon, arbetskamrater, chefer..`?? Man lägger grunden för barnen när de är små, lär dem att lyssna på fler vuxna än bara biologisk mamma och pappa, dvs man måste se till att nya vuxna i den andra förälderns liv får vara delaktiga också.. Det gynnar bara våra barn. Bitterheten kan man sedan ta med sina vuxna vänner över ett glas vin eller ett glas läsk.. Kaffe och fikabröd går också bra. Men ens bitterhet över att man har misslyckats med ett förhållande får man inte låta gå ut över barnen,... eller den nya vuxna i barnets liv.. Det är fruktansvärt fel... Sedan finns det ju naturligtvis undantag, då en bonusförälder absolut inte är bra för ens barn.. Men då är det otroligt viktigt att också reflektera över att det finns mängder med biologiska föräldrar som absolut inte borde få ha kvar vårdnaden om sitt / sina barn.. tänker framförallt nu på situationen i sthlm som uppdagades då ett barn lämnades att gå hem, pga en dålig idrottsprestation.. Dåliga människor finns i alla läger.. Men alla extra vuxna är inte dåliga förebilder för ens biologiska barn..
Kram till dej vännen och du gör helt rätt i som blockerar spontana kommentarer nu.. privata saker ska tas öga mot öga.. med konkreta bevis...
/ Mia, stolt bonusmamma, biologisk mamma och som dessutom trivs med att mitt ex skaffar sej ett nytt liv, istället för att leva kvar i det gamla.. :)
http://www.vanligafamiljen.bloggplatsen.se
Trillingmamman
10 januari 2012 18:53
Ja Mia...
Har jag någonsin sagt till dig att du är den klokaste kvinna jag känner? Jag känner detsamma angående ditt inlägg. Jag skulle också vara glad. Och chockad blev jag med. För det kom från tomma intet rent ut sagt...
Jag vet att jag har rent mjöl i påsen så skuldkänslor har jag inte. Men eftersom jag är mänsklig så reagerar jag även om jag blir arg också.
Vill också säga tack för samtalet idag som förvisso handlade om något helt annat. Givande på alla sätt och vis. Befinner mig fortfarande i Ingemansland.
Vi hörs snart igen gumman, sköt om så länge!
Massor med kramar från alla oss
Eva N
10 januari 2012 16:16
Bra skrivet Eva! Jag håller helt med dig! Jag tänker så här också, att alla barn som har en bonusförälder har en till vuxen som finns där för barnet och som bryr sig om det.
Linn var väldigt lik sin pappa också ser jag nu när jag ser honom! :-) Underbart att ni har så fin relation!!
Ha det gott!
Kram
Trillingmamman
10 januari 2012 18:56
Hej Eva!
Och tack för dina fina ord. Ja jag ser mig som allt annat än ond eller någon som skulle försöka spela någon annans roll. Det är inte riktigt jag och kommer aldrig att bli heller. Kan jag göra någonting för någon så gör det mig glad inombords.
Ja Linn är väldigt lik sin pappa :-). Och jag är tacksam över relationen vi har då jag inser att många inte har det så. Stackars alla barn som kommer i kläm för att två vuxna inte kan ta sig samman.
Önskar en riktigt fin kväll nu! Här ska vi njuta....
Kramar Eva
Elisabeth
10 januari 2012 16:35
Länge sen jag kommenterade men läser desto oftare :)
Bra skrivet! För mig är bonus något positivt, låter bättre än plast eller styvmamma/pappa. Har själv inga bonusbarn men mina barn har både bonusmamma och bonuspappa. Vi är fyra vuxna som älskar dessa barn ovillkorslöst och gör det bästa för deras skull. Dessutom har dom nytt syskon på båda sidor....just det syskon, inget hel eller halv där inte. Fortsätt du på ditt sätt, du gör ett bra jobb som mamma och bonusmamma. Ni är en fin familj, allihopa. Ser fram emot att få läsa om det nya lilla livet :)
Kram E
http://knytet.bloggplatsen.se
Trillingmamman
10 januari 2012 19:00
Hej Elisabeth!
Tack för ditt inlägg. Och det värmer i hjärtat att höra att dina barn också har en bra relation med sina bonusmammor/pappor. Barn är ju trots allt smarta och de kommer alltid att veta vem som är dom riktiga föräldrarna. Även om bonus finns med. Men vad skönt att de ändå kan känna trygghet i andra vuxna. En viktig del i deras liv.
Och jag tycker ordet hel, halv eller inte benämnas allt är fult på ett sätt. Vad lär det barnen?
Och jag kommer garanterat att fortsätta som jag gör. Och reagera också :-). Tack ännu en gång för fina ord.
Ha en underbar kväll!!
Kramar Eva
karin mamma till3
10 januari 2012 19:59
Hej!
Tycker de är så fint att alla barn är syskon o man inte gör någon skillnad. Hade prices en disskution med en kompis och de är mer skrämande när man har mina, dina eller våra barn.
Nu har jag inga bonusbarn, men hade jag haft de så hade jag aldrig gjort skillnad.
Har själv en bror som inte har samma pappa som oss andra syskon o kan bli så less på folk som ska rätta o säga halv bror. Han är ju min bror och gör ingen skillnad på honom o mina andra syskon. (Sen att han är minst o i mina barns ålder är ju bara en bonus)
Tycker du gör ett jätte fint jobb med hela din familj!
// Karin
http://ungmammakarin.blogg.se
Trillingmamman
11 januari 2012 09:37
Hej Karin!
Håller med dig. Det är skrämmande men så vanligt dessvärre. Och man kan tänka sig hur dessa stackars barn mår :-(.
För mig finns inget halv heller. Växer man upp med någon under samma tak oavsett biologiska band så kan man väl likväl kalla dem syskon.
Har fem syskon och tre av dem är inte biologiska. Men jag skulle aldrig kalla dem halva. Det är mina syskon.
Tack för dina fina ord och ha en underbar dag!!
Kramar Eva
Carro
10 januari 2012 23:24
Bra skrivet, stå på dig.
Jag tycker absolut att man ska kunna skriva bonuspappa och bonusmamma, finns absolut inget fel med det. Sen kan jag tycka att har barnet en bonuspappa så ska barnet inte kalla honom pappa, om barnet nu har en bra kontakt med sin biologiska pappa.
Eller tänker jag fel?!?!?
Men som i mitt fall, där barnet inte har kontakt med sin pappa så skulle man nog kunna acceptera om min framtida kille kallades pappa.
Alla tänker så olika i dem här situationerna, finns nog inga rätt o fel utan beror helt o hållet på hur situationen ser ut.
Trillingmamman
11 januari 2012 09:41
Hej Carro!
Nej det finns nog inget rätt eller fel. men jag säger precis som du. Det behöver inte kalla mig mamma, för jag är inte mamma till dom. Men en bra bonusperson kan jag vara. En extra trygghet om inte annat. Jag lever ju ihop med deras pappa och är inte osynlig för dom.
Maken har två barn med två olika mammor sen tidigare så umgänget har varit olika. Alla finns dock med i bilden. Men jag är och förblir Eva för dom, inget annat.
Tack för ditt inlägg och ha en underbar dag!
Kramar Eva
helena
11 januari 2012 01:37
Eva, jag tycker inte du ska lägga ner mer tid på att förklara dig...det har du gjort tillräckligt,,,jag förstår dig men tycker du ska sträcka på dig...du vill väl för alla barnen och det står inte bittra människor ut med och det är så synd. Tänk att ha en bonusmamma som bryr sig och vill gott, det är inte alla förunnat och din makes barns föräldrar och anhöriga borde skratta sig lyckliga - tänk om det varit tvärtom? men det är klart då hade väl det varit något att vara bitter över..tvi fan vilka trista människor det finns. Själv är jag bonusmamma till två barn och har två biologiska barn ihop med deras far. Bonusbarnens mamma dog när de var små. Vi har firat semestrar med bunusbarnens släktingar, min makes släktingar samt mina.Och faktiskt ska jag säga att det varit underbart för alla inblandade att ha det så. Bonusbarnens mormor och mina föräldrar gillade varandra skarpt och för barnen kan jag bara säga att livet blivit HELT! Go on med din inställning vad gäller familjen. Kram!
Trillingmamman
11 januari 2012 09:46
Hej Helena!
Och tack för dina fina ord.
Det är sant som du säger, man borde inte bry sig. Men det gör mig så ledsen och arg när man blir beskylld.
Jag hade ju förstått om jag verkligen skrev illa om dem eller kastade spya för att de inte var mina egna. Men det är verkligen inte så och för mig är det upprörande att leta efter något fel som inte ens existerar.
Jag vill ju skriva om dem men gör det inte i respekt till mammorna för att just undvika såna här situationer. Vilket har varit på tapeten förut. De står med som två ynka namn och hur mycket gemenskap är det? Ingenting. Hoppas att de dock ändå känner det i verkligheten. För mig är det viktigast trots allt och jag har poängterat att de är lika mycket familjemedlemmar ändå.
Vad härligt det låter med sådan gemenskap. Blir varm när jag läser att du har det så. Det lyser trygghet och lycka :-).
Hoppas ni får en riktigt fin dag allesammans!!
Kramar Eva
Camilla 31 år & blivande 9 barnsmamma
11 januari 2012 10:22
Hej.
Ibland kan man bli så förbannad på sånt där..
Hur tänker endel..
Är man en familj så ingår alla barnen i den vare sig det är mannens eller kvinnans barn,man är en familj..
Jag har oxå bröder från min pappa och mamma sida men skulle aldrig säga havkbröder,dom är mina bröder och så är det..
Mina 2 äldsta barn har ju en annan pappa i botten men dom har ingen kontakt med han alls.
Vi kämpade länge med att få han intresserad men efter jag träffade min nuvarande man så sa han upp kontakten med dotern med och sonen ville han inte en ha,det har gått 10 år nu och fortfarande ingen kontakt,farmodern har däremot hört av sig till dottern nu sista året nån gång,o jag vet inte vad man ska säga där,men bättre sen än aldrig brukar jag oftast säga..
Dottern får göra som hon vill jag säger inget för att inte störa hennes egna känslor så hon svarar o så mnen är reserverad en så länge..
Min man tar mina 2 barn som sina egna och har gjort från dagen vi träffades,han tog mig med en nästan en 3 åring + en bebis i magen utan att en tänka..ler.
Hans familj tog emot oss med öppna armar och kallar svärmor sig farmor osv.
Såå härligt ..
idag ser barnen sig som hela syskon det är ingen skillnad hos oss och det är så det ska vara..tycker jag..
Hoppas ni får en bra dag
Mvh Camilla
http://minstorafamilj.se
Trillingmamman
11 januari 2012 11:00
Ja du, det blev jag också. Eller ganska paff till en början. Jag har så svårt att förstå att man ska poängtera att du är inte mamma, du är bara ett halvsyskon osv... Man vet redan det och man försöker heller inte vara någon annan eller ta över någon roll. Men ändå matas man med det. Vore skillnad om jag var en sån person som spelade över och vill verka bättre osv osv.. Men nu är det inte så.
har också en massa syskon som inte har samma pappa. men skulle fan inte kalla dom halva. Eller se till att de inte pratades om. Vi har ju för guds skull växt upp under samma tak. Och då blir det syskon för mig oavsett banden. Sen vet man ändå vems mamma och pappa som tillhör vem då man knappast är tappad i handfatet. Ska man då behöva poängtera eller påpeka det hela tiden? Nej du... det sättet ska mina barn då INTE växa upp med och kalla sina syskon. Finns inga halva människor....
Ja min make hade två och jag ett barn sen innan. Och ska man leva som en familj så måste man respektera och behandla alla lika oavsett, enligt mig i alla fall. Och det går ju så länge vi lever. Mest utomstående som poängterar det tyvärr....
Ha en superdag!
Kramar Eva
helena
11 januari 2012 19:20
Kära Eva!på ett sätt tänker jag att du ska låta kommentarerna komma fram här, just för att du ser vilket stöd du får. Kommer det taskigheter på din mail blir du helt ensam i det...men självklart gör du som du känner är bäst för dig. Vad gäller bonusbarnens namn så har jag funderat lite och tänker att du kanske ska ta bort dem och bara skriva kön och ålder på dem...för att slippa bitterf..na. Du får väl förklara det hela för alla inblandade så småningom, att de är en del av er familj kan du visa på så många andra olika sätt. Men gud vad trist att ni ska behöva ha det så. Idag har jag haft besök av mitt ena bonusbarn och hans lilla son snart tre år gammal, när de skulle åka sade lilla R: farmor, jag älskar dig. Om jag känner mig rik? JA. Om jag bryr mig om blodsband? nej för störst av allt är KÄRLEKEN.
Trillingmamman
11 januari 2012 20:34
Hej Helena!
Ja man kan göra det enkelt för sig och ta bort namnen precis som du skriver. Men det gör ont även för pappan till barnen att de inte får vara med. Nu handlar det dessutom om två olika förälder. Den ena är okej med namn men ingen bild (vilket jag respekterar), och den andra ropar TA BORT, men barnet är myndigt och får bestämma själv. Fortfarande så har jag ingen bild på någon. Utan bara namnen. Jag skriver ingenting heller som kan missvisas eller leda till att de skulle vara uthängda på något sätt.
Även om det är jag som skriver så är det som familj vi gör det. Det vill säga att maken är lika mycket med på det, han ser allt. Det är också hans känslor som spelar roll i det hela med. För trots allt så är han pappa till barnen, det kan ingen ta ifrån honom.
För mig skulle det kännas konstigt att skriva bara könet och åldern. Och det tycker min make med.
Visst kan man göra det enkelt och ta bort namnen. Fast det skulle kännas förbannat trist.
Nu har jag heller inga problem med kritik. Men blir det privata saker och sådant som skall tas direkt med min man så vill jag leda bort det från bloggen. Vanlig kritik stör mig inte. Och jag är absolut inte ute efter sympatier. Utan folk har rätt till sin åsikt så länge man kan diskutera det på ett vuxet vis. Det kan också publiceras. Och slipper jag onödiga påhopp så kommer jag nog återgå till öppet igen så småningom, vilket är smidigast. För trots allt så kan merparten sköta sina inlägg även om de ibland kan vara mindre trevliga. Bloggen är trots allt ett ventilationshål så lite får man räkna med.
Åh vad skönt och höra att du haft kärleksfullt besök. Ja du, rik blir man på alla sätt och vis. Barn är härliga. Och framför allt så övervinner kärleken allt.
Ha en underbar kväll!
Kramar Eva
helena
11 januari 2012 22:02
Eva, jag har full respekt för dina perspektiv på det hela, tänkte bara att det blir tufft för dig att hantera dumheter..och nog klokt att leda bort det från bloggen. Jag har förstått att du försökt visa dessa föräldrar full respekt men att det inte riktigt räcker - för dem vilket säger mig att det handlar om andra saker. Jag hoppas att du inte tar för illa vid dig av dumheter som dessa. All kärlek till dig och ALLA barnen som är kopplade till familjen - med eller utan blodsband.
Trillingmamman
12 januari 2012 09:01
Hej Helena!
Tack för dina ord. Jag har heller inget emot att bolla idéer och andra synvinklar. Sådant kan få även den hemmablinde att vakna och se med nya ögon.
Det stämmer lite det du skriver. Och det spelar nog ingen roll hur mycket man än försöker vara till lags för såna typer av människor för de blir aldrig riktigt nöjda ändå. Och de hittar andra saker som är fel.
Jag låter mig inte påverkas så mycket utav det. Även om jag blir arg och ventilerar, men det är ju det som är skönt. Kan man inte få ur sig det på annat sätt så får jag ur mig det här. Nu kan man förvisso inte skriva vad som helst eller hur som helst. Men det jag skriver räcker, resten kan jag tänka.
Önskar er en riktigt underbar dag. Vi skickar massor med kramar till er från alla oss
Lisa
24 januari 2012 15:33
Hej hej!
Vilken helt onödig och knäpp kommentar från henne verkligen!
Håller med dig till 100 % att ALLA ska vara delaktiga i familjen & gemenskapen :-)
Jag bor ensam & har min dotter varannan vecka, men dotterns pappa har en ny eller ny o ny dom har snart varit ihop i 3 år ;-)
och så har min dotter fått en lillebror som hon är jätteglad över.
Hon kallar sin pappas sambo för extramamma och jag ser inget fel i det, dom har en bra relation & hon är jättebra mot vår dotter och behandlar henne på precis samma sätt som sin egen son och det är precis så det ska vara..
Jag har fått höra några gånger hur jag kan tycka det är ok och varför jag inte är bitter :-P
Vill bara säga att ni verkar vara en jättego och underbar familj :-)
Lycka till på Fredag!
Hälsningar Lisa från Göteborg
Trillingmamman
24 januari 2012 19:16
Hej Lisa!
Vad skönt att höra att du tänker så som du gör. Det borde fler göra. Dina ord värmer i hjärtat
Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...
Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska.
Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...
