... eller på transportbandet när man handlar och ska betala alla varor. Det var vad som hände mig. Mindre kul eftersom det var ett 5 kilos paket med mjöl. Inte för att jag behövde betala för den utan mer att jag fick skämmas lite. Det var mjöl på bandet så att det blev stopp och hon fick stänga kassan till och med. Lite pinsamt.

Sen var det en jättetrevlig tjej bakom mig i kassan som hjälpte mig att bära kassen ända till bilen i garaget. Riktigt snällt och vilken fin gest. Blev glad över att så lite kunde göra så mycket. För jag handlade lite för mycket kände jag.

Fick återvända ytterligare en gång till affären eftersom jag behövde mer, men då tog jag en vagn med mig. Inte lika mycket eller rättare sagt inte lika tunga varor den här gången. Utan mer roliga saker som skall vara till kalaset i helgen. Gabriel fyller fyra.

Förmiddagen spenderade jag på förlossningen för att fylla på järn igen. Det tog över två timmar för de hade lite kaos och då får jag vänta helt enkelt, men det förstår jag. Jag fick ju trots allt påfyllning och det är huvudsaken. Efter det så kollade dom mitt hb och det låg ju inte så fasansfullt högt men betydligt högre än förut, det låg på 91 denna gång. Sakta men säkert. Ny tid för att fortsätta behandlingen har jag också fått.

Morgondagen får gå i bakndets tecken tror jag. Eller om jag tar det på lördag förmiddag, men det kanske är att utmana ödet lite. Har inte riktigt bestämt mig. Två nätter i rad har jag sovit ganska dåligt och jag känner mig trött. Så inget mer ikväll för min del mer än bada och lägga mig på spikmattan.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva