Ska man summera den här dagen så har det inte gjorts några stora utsvävningar alls. Lite småplock, lite tvätt, lite handling och så vidare. Passade på att ta igen mig så mycket som möjligt och kommer fortsätta kvällen med det också. Även om jag sov gott i natt och fick en efterlängtad sovmorgon så känner jag mig allt annat än i form. Humöret och orken finns inte riktigt. Och det märks att det är i slutet på graviditeten. Man vill inget annat än att barnet ska komma.

Men jag försöker se till att ha annat och tänka på. Idag pysslade jag lite med bloggen. Bytte header och bakgrund bland annat. Sen passade jag på att beställa en ny almanacka också som jag designade själv för jag lär behöva en nu när skolan börjar.

Framsidan....

.. och baksidan.

Väntar med spänning på resultatet. Var nöjd förra året och i år bytte jag tema helt, från grodor till dödskallar. Lika kärt med båda.

Även om den här dagen inte har varit den bästa så ser jag fram mot morgondagen mycket. Skolan börjar! Och det ska bli underbart att få gräva ner sig lite, tänka på annat och framför allt göra annat. Visserligen kan jag få mina tankar på att det kanske är vatten taget över huvudet med att läsa fyra ämnen på en gång, ta hand om barnen och fortsätta som vanligt nyopererad och förlöst. Men jag tror inte det då engagemanget är på topp från min sida. Och det trots mitt gravida tillstånd, låga hb och låga duracellnivå. Ska bli intressant och se hur studierna går när barnet är ute. Som allt annat, i rasande fart. Kraven är inte toppbetyg utan att förstå det jag läser med lägst betygen godkänt.

Och i och med att skolan börjar så kommer dagarna garanterat gå i rasande fart. Har lite uppbokat med så jag hinner nog bara blinka innan det är den 27:e. Packa väskan till förlossningen vore något att ta itu med kanske. Ska först tvätta upp lite kläder. Har inte förberett någonting. Och jag har ingen panik heller så här tolv dagar innan det är dags. Men först ska jag ta det lugnt ikväll och invänta morgondagen. Ingenting annat.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Det blev ett lyckat kalas idag. Inget konstigt alls och jag tror att Gabriel var mer än nöjd också. Hans första kalas med kompisar. Förmiddagen gick åt att fixa i ordning allt och alla. Det var dukning och frisering av pojkarna.

Hade man inget bättre för sig innan gästerna skulle komma så kunde man alltid stå på händerna. Gabriel visar sina talanger. Och med fin röd tuppkam också.

Lucas friserade vi som Sid Vicious i Sex Pistols. Man ser vissa likheter, ellerhur!?

Laddat klart med allt på bänken och med korvarna på spisen.

Thomas dukade upp bordet.

Linn gick till sin kompis under tiden och hade det mysigt där.

Som de flesta kalas så är barnen proppmätta efter allt intagande i den delen av kostcirkeln man önskar inte fanns. De ser matta ut men om ca 30 minuter kommer det att förvandlas till sockerbomb och konsekvenserna av det. Här är Isac färdig efter ett antal portioner.

Även Alexander nådde sin gräns där inget mer gick ner. Och han hamnade i ett tillstånd där han inte förmådde att röra på sig.

Julie var på topphumör hon med. Vem var inte det efter alla godsaker säg. Även gästerna såg mätta och belåtna ut. Man skulle kunna tro att batnkalas går ut på att äta så mycket som möjligt på två timmar.

Mot slutet så fick Gabriel öppna presenterna som han väntat så på. Två timmar går fort men är precis lagom för barn i den åldern. Och för vuxna med kan jag säga. Även om det är trevligt så blir man ganska trött efteråt. Både jag, Thomas och barnen lär somna gott ikväll. Julie ligger redan och snart följer resten med. Ska då inta soffan med både spikmatta och bekväm fotställning i högt läge känner jag.

Tack allihopa idag, det var trevligt! Lägger inte ut bilder på er då jag inte hann fråga om det var okej. Men för dom gäster som är intresserade så delar jag gärna med mig av det jag fotograferade idag. 

Ha en underbar lördag!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Den innebar inte en otursdag för min del utan en massa förberedelser inför morgondagens kalas för Gabriel. Vill inte stå i morgon med allt innan alla kommer så jag gjorde mycket idag redan. Känns bättre att undvika kaos. Nu var det inte så värst mycket att göra men jag är inte den snabbaste så här två veckor innan det är dags. Allt går på halvfart så även det kräver planering.

Ja bullbak blev det, hela 90 st. Hälften vanilj och hälften kanel. Hoppas att det räcker....

Laddade även lite påsar...

... och blåste ballonger. Men det gjorde mig helt slut så jag fick hjälp av min kära dotter med resten.

Och hon i sin tur fick med sig alla syskonen. En riktig ballongkväll blev det. Kul hade dom ett tag medan jag förberedde middagen.

Även Julie var med på ett hörn med en ballong givetvis.

Det blir Gabriels första kalas så jag hoppas att han blir nöjd. Han har som sagt tjatat hål i öronen på mig ett antal gånger. Sen beställde han hårspray i orange färg till tuppkammen också, hur jag nu ska leva upp till det. Får titta på Ica Maxi i morgon tidigt.

Ja idag är det exakt två veckor kvar till barnet kommer och det kommer nog gå i rasande fart här nu de sista veckorna. Har mycket på gång, inte bara sjukhusbesök och provtagning. På måndag börjar skolan med upprop. Nu är kurserna på distans men det behövs ju få information hur det går till. Lite annorlunda har de här jämfört med Komvux jag studerat på tidigare i Stockholm. Fast det går nog bra ändå. Ska bli kul att få använda sina geniknölar lite hur som helst. Och inte bara räkna blöjor.

Nu väntas en riktig slapparkväll och jag ska mysa ner mig i soffan med Gabriel och Linn. De andra sover. Och vi ska givetvis titta på The Voice.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

... eller på transportbandet när man handlar och ska betala alla varor. Det var vad som hände mig. Mindre kul eftersom det var ett 5 kilos paket med mjöl. Inte för att jag behövde betala för den utan mer att jag fick skämmas lite. Det var mjöl på bandet så att det blev stopp och hon fick stänga kassan till och med. Lite pinsamt.

Sen var det en jättetrevlig tjej bakom mig i kassan som hjälpte mig att bära kassen ända till bilen i garaget. Riktigt snällt och vilken fin gest. Blev glad över att så lite kunde göra så mycket. För jag handlade lite för mycket kände jag.

Fick återvända ytterligare en gång till affären eftersom jag behövde mer, men då tog jag en vagn med mig. Inte lika mycket eller rättare sagt inte lika tunga varor den här gången. Utan mer roliga saker som skall vara till kalaset i helgen. Gabriel fyller fyra.

Förmiddagen spenderade jag på förlossningen för att fylla på järn igen. Det tog över två timmar för de hade lite kaos och då får jag vänta helt enkelt, men det förstår jag. Jag fick ju trots allt påfyllning och det är huvudsaken. Efter det så kollade dom mitt hb och det låg ju inte så fasansfullt högt men betydligt högre än förut, det låg på 91 denna gång. Sakta men säkert. Ny tid för att fortsätta behandlingen har jag också fått.

Morgondagen får gå i bakndets tecken tror jag. Eller om jag tar det på lördag förmiddag, men det kanske är att utmana ödet lite. Har inte riktigt bestämt mig. Två nätter i rad har jag sovit ganska dåligt och jag känner mig trött. Så inget mer ikväll för min del mer än bada och lägga mig på spikmattan.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag har för lite fritid tror jag eller så är jag skvatt galen. Men jag behöver göra annat än att bara byta blöjor känner jag.

Tänkte läsa upp mig lite på distans. Saknar ändå en massa ämnen eftersom jag "bara" gick 2 år El-tele utbildning, gren elektriker. På det blev det 1 år Industriell Elteknik. Eftersom det var på den tiden när Moses gick i shorts så är jag inte komplett alls eller uppdaterad, den linjen var mer praktisk än teoretisk. Så varför då inte dryga ut min mammaledighet med att läsa lite och bygga på mina kunskaper. Kan ju inte vara helt fel. Det blir som sagt en riktig utmaning. Men det ska inte vara lätt, blir ingen match då.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Oj, det blev en sovmorgon fast det inte riktigt var meningen. Vaknade kvart i åtta med ett ryck. Herregud, Linn ska till skolan. Bråttom blev det och som tur var så hann hon med utan att känna sig stressad. Dock blev det frukost på stående fot, stackarn. Hon får ta igen det senare idag. Hoppas skoldagen flyter på utan problem bara.

Vi var nog ganska många som inte sov ordentligt inatt vilket säkert var den största orsaken till att jag försov mig från klockan. Några höll mig vaken och alla med olika krämpor.

Själv känns det som att jag behöver en påfyllning igen vilket jag också ska få i morgon. Receptet är nu hämtat från apoteket.

Gott. Eller rättare sagt behövligt för min del. Hade jag väntat på mödravården så hade inte proceduren varit igång ens med järnpåfyllningen. Är glad att jag åkte till akuten. Hinner nu tack vare det med ett par doser, även om det inte hjälper på en gång. Att fylla på tar tid. Och att lägga sig på operationsbordet med ett hb under nittio kanske inte är det optimala direkt.

Har inget på schemat idag mer än att jag tar dagen som den kommer lite. Snön har försvunnit en hel del så det blir nog ingen pulkaåkning. Men ut kan man ta sig ändå. Det är bara förmiddag så än så länge kan jag ta det lugnt. Tänker inte stressa någonstans.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag tror det är dags att röra om i grytan lite med risk för påhopp, för den kokar. Och jag kan inte låta bli efter gårdagens kommentar heller. Det är få saker som upprör mig men det finns, och det är när människor inte tänker efter före innan de häver ur sig saker. Oavsett vilken position, relation eller samhällsklass de befinner sig i (för mig är alla människor med brister samt kvalifikationer, ingen är bättre än någon annan).

Meningen med min blogg är inte att tala illa om någon, hänga ut folk eller göra dom till allmänt åtlöje på något sätt. Jag skriver om familjen, vad vi gör och allmänt om andra saker så att de närmsta kan läsa om det, vilket har varit målet från början. Sen har det blivit stor respons på många andra läsare vilket jag tycker är fantastiskt roligt på alla sätt och vis.

Sen finns det en grupp människor som lever på att kasta skit på andra, leta fel och mer än gärna påpeka det också. Jag kan ta kritik, absolut! Men grunda det på fakta eller ha konkreta bevis för det ni häver ur er tack. Innan ni klottrar spyor på min blogg. Och framför allt, ta det privat!

Jag fick höra det sist med hot om polisanmälan vilket gjorde att jag tog bort ett redigerat foto samt inte benämnde personen alls, och gör fortfarande inte det. Det var inget elakt skrivet om någon, bara upphov till ett ramaskri över ett foto som dessutom var redigerat. Jag lärde mig den läxan i alla fall och har efter det undvikit fotografier eller benämningar över huvudtaget i bloggen om dessa personer i respekt till deras nära och kära. Men ändå kommer påhopp, nu då från annat håll i och för sig. Favorit i repris, ja. Men på vilka grunder undrar jag bara? Skriver jag illa om någon så länka gärna, det går att korrigera.

Låt mig klargöra lite fakta. Min text på bloggen som heter Trillingmamma, gravid, sexbarnsmor och bonusförälder är en benämning. Jag har trillingar, är gravid, har sex egna barn och min man har två barn sen tidigare (dvs jag benämner mig som bonusmamma). Ordet bonusmamma är en uttryck vilket man säger idag när den andre partnern har barn sen tidigare. Inget annat! Min man blir då bonuspappa till min dotter sen tidigare. Jag har aldrig någonsin påstått eller skrivit något annat om det hela. Vare sig elaka ord, jag är bättre eller hängt ut någon. Bonus betyder i mina ögon en extra person i någon annans liv (rätta mig om jag har fel). För mig egentligen något positivt. Men som de flesta vill vända till onda häxan Surtant. Låter bättre, känns bättre, du ska inte tro att du är någon....

Att dessa personer står med som namn i headern gör jag för att jag vill att de ska känna sig delaktiga i familjen. I all välmening anser jag, eller är jag elak då? Är det bättre att låta de känna sig mindre delaktiga? Behandla dem som luft?  

Men bonusmamma idag har fått en helt ny innebörd tyvärr. Du ska inte tro att du är något, du är inte delaktig, håll dig i bakgrunden, lägg dig inte i, säg ingenting osv.....

Och nej, jag gör ju inte det heller. Man får stå tillbaka mycket kan jag säga för att behaga andra. Och det är en roll som jag fått lära mig leva i helt enkelt, inte för att jag vill att det ska vara så. Jag vill finnas rättvist för alla utan att ta över, det är min önskan. Jag vill inte ta över någons mammaroll, det är inte syftet med att vara bonusmamma över huvud taget eller betydelsen för den delen heller. Men jag tror på att behandla alla rättvist oavsett hel, halv, bonus, bio... ja kärt barn har många namn. Men nu får man vakta sin tunga för vissa ord.

Önskar att en del kunde vakna upp och sluta vara så bittra över småsaker. Men samhället och människan fungerar uppenbarligen inte så, för många. Mina erfarenheter säger det tydligt.

Jag vill också poängtera att min make ser bloggen. Han är inte ovetande om det jag skriver eller hur bloggen ser ut. Vi pratar också om saker och han har också en talan i det hela, han är biologisk pappa oavsett om man vill det eller inte! Om ni nu har något ouppklarat i erat tidigare liv så håll det utanför min blogg så är ni snälla för det hör faktiskt inte hit. Den respekten kräver jag av er. Sen är IP-adresser spårbara också.

Känner att det blivit för mycket privat som flikar in på min blogg och kommer i fortsättningen godkänna kommentarerna innan publicering för att en del inte kan sköta inläggen på korrekt sätt. Vill ni kommentera min elaka roll så maila på eva.silverlantz@gmail.com och stå för era åsikter grundat på fakta. Jag kan diskutera det privat men inte öppet.

Sen vill jag ge en stor eloge till Linns pappa. Dels för att han tar sin roll som förälder på allvar, engagerar sig och ser till hennes bästa istället för att vara bitter. Hon mår så mycket bättre av det också, att se oss sams.

Här sitter Tomas i diskussion med Gabriel, Linns lillebror. Jag menar halvbror, för han är faktiskt halv. Eller?!

Linn fick öppna sina julklappar igår och jag tror att hon belv nöjd. Här fick hon en skiva av sin bonuspappa Thomas (och ja, Linns pappa är okej med den benämningen på min make). En skiva med Eric Saade eller vad han nu heter. Lycklig tjej med andra ord.   

Förlåt för mitt ironiska avslut i vissa meningar, men jag kunde inte låta bli att komma ner på dagisstadiet. För det är precis vad jag anser att den här nivån handlar om. Jag kan också vara bitter, tro mig.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ingen bra dag idag känner jag. Humöret är inte på topp. Hormonerna rusar genom kroppen. Mycket känslor. Men jag känner igen det här sen tidigare graviditeter, inget konstigt. Är bara allmänt less på allt. Och det är tyvärr mycket annat som snurrar utöver det som man dessutom ska tampas med vilket inte underlättar precis.

Har många tider fram till förlossningen med både provtagning, sjukhusbesök och mödravård som jag måste gå på. Vet inte hur det ska gå ihop och jag känner stark press över att fixa med barnvakt till det också. Det är trots allt ställen som jag inte kan ta med barnen på, annars hade jag gjort det. Någon som kan en bra trollformel?

Har länge lovat en magbild så här kommer den. Är nu i vecka 35+6 och bilden är tagen igår.

Är som sagt klotrund om magen. Bildkvaliteten är kass vilket beror på mobilkamerans dåliga upplösning. Men man ser det man behöver se som jag brukar säga.

Thomas roade barnen med att spraya deras hår i fin färg. Oavsett om de hade tuppkam eller inte. Och glada blev dom.

Gabriel friserad och grön.

Alexander också. Även om han inte har en mohikanfrilla.

Ja och Julie fick sig en omgång hon med. Snyggt värre!

Vet inte riktigt vad som står på schemat idag. Måste dock hämta ut saker på apoteket samt köpa tvålen inför kejsarsnittet som man ska scrubba sig med ordentligt innan operation. Första gången jag får betala det själv, men vad fan gör det. Säkert bra och ha efteråt också till såret. Inget jag gråter över direkt.

Men sen så tar jag nog dagen som den kommer. Eftersom jag känner som jag gör. Och det är nog lika bra.

Ikväll kommer i alla fall Linn tillbaka och hon är mycket saknad. Blir lite julklappsöppning för hennes del. Och massor med kramar förstås! 

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva