En stund ute blev det trots allt och det var ganska skönt ändå. Även om min lust och ork är som bortblåst. Men nu går allt på rutin tror jag. Jobbigast är nog den stunden innan man kommer ut. För det är ju några att klä på.

Tog i alla fall ett gäng bilder på glada barn som självklart älskar snö och pulkaåkning. Det är ju därför man gör det. Även om man inte tycker om snö så ser man till barnens intressen först.

Julie fick börja i vagnen då Thomas hade fullt sjå att åka med trillingarna en och en tills de tröttnade.

Men sen så fick även hon åka med pappa. Gabriel är lite av en fartdåre och helt orädd så han skötte sig själv. Ju fortare desto bättre var hans motto idag. Och för varje högre hastighet så kommer skrattet. Han njuter verkligen av det.

Sen kan man undra vem som hade roligast i backen egentligen, Julie eller Thomas?

Lucas körde också, men mest på egen hand. Att gå upp och ner tar på krafterna. En liten paus.

Isac han springer ner i stället för att ta pulkan.

Alexander är lite som tjuren Ferdinand. Han gillar inte fart och fläkt utan står hellre och filosoferar i ett hörn. Här är han djupt försjunken i sina tankar. Nog för att han också gick upp och ner för backen men inte för att åka, utan för att putta ner pulkan.

Ja en härlig stund ute och sen blev det lek inomhus. Alexander och Lucas tillsammans.

Isac som är lite av en bror Duktig hjälper mig att sortera besticken ner i lådan medan jag röjer av i köket inför middagen.

Julie kan hon också men var mest på bushumör och sprang omkring.

Ska nu skära lite kalvstek och koka tänkte jag. Brukar bli gott. Hoppas alla är hungriga efter den här dagen. Ja det var lite från vår dag idag. Mest i bilder...

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Orken och lusten är lite som bortblåst idag. Men dels beror det nog på vädret och att det snart är dags.

Vintern är inte min favorittid direkt då jag inte är något stort fan av snö. Men barnen jublar. Och med tanke på det vita möglet som ligger på taken och marken så blir det ut idag efter lunch. Och jag behöver städa bort julen också ser jag. Frisk luft kan nog göra en gott.

Var inne och läste hos Mirka. Vad goa ni är som vill se oss i programmet Familjen Annorlunda. Men precis som Mirka skriver så kommer vi inte att vara med. Och vi har blivit tillfrågade två gånger också. Första gången så blev vi hindrade av en viss person som skrek i högan sky utan anledning. Men tv backade nog ganska rejält för att slippa anmälningar på sig.

Andra gången så sökte vi men ingen hörde av sig. Konkurransen är hård och vi är ju trots allt inte den enda familjen med många barn så det är svårt att komma med då det finns många intressanta personligheter där ute. Men det gör absolut ingenting. Vi kommer att sitta klistrade ändå framför programmet för att se både Mirkas familj och de nya som vi väntar med spänning på vilka de nu är.

Nu ska jag förbereda lite mat och sen blir det ut i möglet en stund.

En liten glad tjej i det tråkiga vintermörkret och snön. Det underlättar. Sen är det bara nitton dagar kvar tills nästa solstråle kommer.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Och en stolt kille visar upp sig. Får man välja själv så blir klippningen mycket lättare också. För att inte tala om fotograferingen. Killen spexade till det duktigt framför kameran.

Lika vild som jag ser ut. Frisyren passar perfekt till den mannen.

Och om man tittar från rätt håll så blir det så här.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Lite nytta har det blivit här på morgonen tror jag. Thomas tog fram den stora rakapparaten och klippte barnen.

Lucas ser nu mer tam än vild ut. Han hade tofsar vid öronen som säkert skulle göra Maria Montazami grön av avund.

Alexander och jag har klart den kraftigaste hårväxten. Thomas fick kämpa för att ta sig igenom hans hår. Nästa gång blir det skördetröskan.

Isac är tacksam och klippa. Lagom och inte allt fär många virvlar eller vinklar. Tunt men mycket hår.

Vilken miss. Gabriel är inte klippt ännu och det krävs lite mer av hans hår med. Men det är definitivt dags. Han ser inte klok ut just nu. Nu hann inte Thomas med honom och kommer att ta honom snart med. Om inte så gör jag det.

Tvätt tvätt och åter tvätt har jag gjort denna morgon. Även en något försenad tomtenisse har gjort sitt jobb. Min tjej kommer hem på måndag med sin pappa. han ska också stanna kvar och vara med henne i skolan. Vad kul!

Ja Linn... det här väntar på dig. Och utöver det så finns det ytterligare en grej som är kraftigt försenad av självaste jultomten. Men den kommer. Nu kan du gissa hej vilt.¨

Sen har jag också ett kommande födelsedagsbarn innan det är dags att föda, Gabriel blir fyra år. Så lite mer planering, ett snack med leksaksfabriken och sen kan jag packa väskan till BB. Kan dock förbereda lite kläder och tvätta om inte annat. Ifall jag skulle känna mig sysslolös menar jag.

Nu ska jag ta och koka ihop någon lunch. Det kurrar lite i magen. Ska bara njuta i ett par minuter till medan jag kan.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Vilken natt det har varit. Tror inte jag sov många minuter, i alla fall känns det som det. Tror också barnet vände på sig mitt i hela torktumleproceduren. Det var i princip omöjligt att sova. Sen vaknade man av ett gäng studsande och hungriga precis när det kändes som att NU kan jag verkligen slumra. Men jag har inte lidit så mycket av det förrän nu? Är riktigt trött.

Idag har jag haft en riktig mysdag med Mia. Och det var också lyx att bara få rå om Jule med. Resten av barnen hade Thomas med sig till badhuset med Mias man Thomas. Så vi tjejer passade på att bara ta det lugnt, prata lite och sen göra en god lunch. Och vips så hade tre timmar gått bara så där. Tiden går så himla fort när man har kul, TACK Mia för idag!

Hemma sen så blev jag befriad från kökssysslorna. Maken gjorde middag och efterrätt. Och efter dagens intagande av braklunchen, middag och efterrätt så är jag allt annat än hungrig just nu. Tror snarare att jag rullar fram. Passade också på att ta lite egentid med Isac så han och jag smög ner i ett bad tillsammans och lekte att vi bakade. Som tur var en lek för inget mer hade kommit in i min mun kan jag säga. Det var nätt och jämt att jag kunde sitta, så mätt var jag. Och ikväll så är det spikmatta och tv för hela slanten. Har ju vart förjävla duktig med tvätten så högen krymper där i takt med att järnförrådet fylls på. Duracell duracell.

Ja idag är det exakt tre veckor kvar. Tre veckor! Sen har vi en liten familjemedlem till. Undrar vem som bor där inne. Det enda jag vet just nu är att det är en mycket, mycket aktiv bebis (nattetid). Nej nu kallar soffan på mig och lite pussande av små härliga trötta barn.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Det börjar sakta men säkert bli bättre från förkylningen. Men segt har det varit. Och ingen magsjuka verkar dyka upp, tack och lov!

Inomhuslek med Playmobil fungerade som handsken i facket idag. Vad kul dom har med alla dess gubbar och figurer.

Lyckades klippa Julie igår men hon var inte på humör....

.... där av resultatet. Men det hänger åtminstone inte i ögonen. Och så hemskt blev det inte heller. Svårt att klippa ett barn som inte sitter still. Grabbarna behöver också en genomkörare men det får Thomas ta hand om som rår på den nya hårmaskinen.

Idag var det påfyllning igen på sjukhuset vilket tog sin tid. Är man på förlossningen så är man. Klart att de som ska föda går före. Sen blev det lite missförstånd också. För det är tydligen så att jag ska hämta ut medicinen på recept innan jag kommer dit. Det hade inte jag riktigt förstått men det gick bra denna gång ändå. Så på måndag får jag hämta ut resterande doser till resten av påfyllningarna. Mår som en duracellkanin nu, eller ja... en bit på väg i alla fall.

Denna dag gick fort och på schemat ingenting. Har tagit det ganska lugnt vilket har varit skönt det med. Lite tvätt som jag brottas med och ska väl ta tag i maten snart också. För övrigt så kommer det inte att hända så mycket mer idag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Några är lite hängiga här i huset. Förkylning har härjat sen jul och de avlöser varandra. Men inget som bekymrar mer än att de inte riktigt orkar med allt, lite mer gnäll och en massa torkande av små rinnande näsor. Men det går att råda bot på det, i alla fall idag. De fick lite pepparkakor och kolla på en film för att varva ner lite.

Lucas sitter koncentrerat och tittar. Knappt att han har tid att äta. Tintin är en superfilm.

Julie är nog den som är mest hängig just nu tror jag. Och hon ser ut så också. Hon ska snart få vila vilket hon behöver för att orka med hela dagen.

Isac har varit vaken med mig till och från hela natten. Vi sov i soffan för att inte störa de andra. Och han väckte mig med att jag fick torka upp det som han hade spytt. Men inget mer har kommit och jag hoppas att det bara var hostan som spökade. Magsjuka vill vi inte ha.

Gabriel har klarat sig fint. Men njuter av pepparkakor och film ändå.

Thomas med alla barnen. Bilden togs tidigare i veckan då de var på gott humör. Här tittar dom på bilder på datorn vilket alla tycker är kul. Tiderna förändras. I min ålder var det fotoalbum som gällde. Denna generation vet knappt vad det är. Vilket är synd. Men jag ska skapa några album ändå för det är kul och titta i tycker jag. Sen kanske barnen förhoppningsvis har nytta av det i framtiden. Planen är att varje barn ska få ett eget album.

Nu ska jag passa på att ta en liten vila medan jag kan. Även om första dosen är inne så innebär det inte att jag är i form på en gång till hundra procent. Men helt klart mycket bättre. Så jag lär väl hjula in till förlossningen misstänker jag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja igår stod jag inte ut längre. Kände att jag var tvungen att göra något över mitt mående. Så jag åkte till akuten helt enkelt, förklarade situationen, och de skickade mig vidare till förlossningen. Proverna som visar att allt annat var bra förutom hb var inte direkt någon nyhet. Skillnaden var att här gjorde dom något åt det. Och det ganska så fort. Annars skulle jag ha tagit nya prover idag, väntat till nästa mödravårdsbesök och remiss till att ta första dosen på sjukhuset. Och det hade blivit i mitten på nästa vecka. Och med tanke på hur nära förlossningen jag är så hade det inte hjälpt. För jag ska ha sammanlagt nio injektioner med 2-3 dagars mellanrum. För doseringen nu passar precis in tills det är dags. Och vilken skillnad efter första dosen redan. Herregud säger jag bara! Så nu äntligen får jag den hjälp jag behöver. En natt har jag tillbringat på sjukhuset så därför blev det inget bloggande igår. Nu är jag dock hemma och piggare än på mycket länge.

På tal om förlossning så är rutinerna kring snitt helt annorlunda här än på de ställen jag har snittats på tidigare. Här kommer jag att få ha bebisen hos mig hela tiden, om allt går bra. Tidigare så har bara fått se bebis en kort stund sen har Thomas fått tagit hand om barnet. Själv har jag legat på operationsbordet ett tag och sen uppvaket innan jag fått komma tillbaka till rummet. Så denna gång kommer det vara en mycket stor skillnad på sättet de går tillväga på. Inget uppvak utan jag kommer att få ett rum på förlossningen direkt efter i stället. Jag som heller aldrig fött normalt vet ju inte hur det är riktigt att ha bebisen vid bröstet direkt efter. Så denna gång kommer att bli helt annorlunda. Och för att inte tala om personalen, helt underbara!

Detta som hänt var riktigt goda nyheter och som plåster för själen. Sen har vi mindre goda nyheter och det är att bilen har klappat ihop igen. Inte helt, men generatorn skar ordentligt. Men tur i oturen så kunde detta ha skett medan vi var i Jönköping men som tack och lov inte gjorde det. Utan bilen började låta när vi kom hem. Och när Thomas skulle vända på bilen på uppfarten så skar den helt. Snacka om tur i oturen ändå. Men så är det med bilar. Ingen vinst att äga direkt. Reservdelen är beställd och har kommit. Thomas är på väg dit nu. Och jobbet för honom tar ca en timme att fixa. Så verkstad behövs inte vilket är en fördel. Bara där kan man spara åtskilliga pengar.

Dagen börjar lida mot sitt slut snart och jag känner att man knappt har gjort någonting. Skönt att vara hemma igen och de vanliga rutinerna tar vid. Snart vankas det middag här i huset.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva